Rosen, Björn von

Björn Ericsson von Rosen, född 25 oktober 1905 på Rockelsta i Helgesta, Södermanland, död 12 februari 1989 i Vårdinge, Södermanland, var en svensk greve, poet, målare, tecknare och grafiker.
von Rosen var elev vid Lundsbergs skola i Värmland och studerade i Stockholm vid Carl Wilhelmsons målarskola och vid Konsthögskolans etsningsskola samt i Frankrike och England. Han blev filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet 1987.
Långa tider var han bosatt i Etiopien av medicinska skäl. Genombrottet som författare kom 1940 med den uppmärksammade Gröna kammarn, en samling jakt- och naturskildringar med motiv från det sörmländska herrgårdslandskapet. von Rosen finns representerad vid bland annat Nationalmuseum och på Moderna museet i Stockholm samt vid Göteborgs konstmuseum.
Den sörmländske tonsättaren Dag Lundin har på beställning arbetat med ett flertal av von Rosens dikter, vilket resulterat i romanser för såväl dam- som herrstämmor med pianoackompanjemang.
von Rosen är inte begravd på Helgesta gravplats, vilket ibland påstås, utan på Nyköpings kyrkogård i familjen Hagströms grav. Varken hans namn eller hustruns, Brita von Rosens, namn finns på gravstenen. Ansvarig för denna anonymitet är en yngre släkting till Brita von Rosen. Denna uppgift har säkerställts av kyrkogårdsförvaltningen i Nyköping.
Björn von Rosen var son till greve Eric och Mary von Rosen samt bror till flygaren Carl Gustaf von Rosen och till författaren och människorättskämpen Birgitta Wolf. Han var gift med Anna Brita Charlotta Hagström. Björn von Rosen var kusin till Reinhold von Rosen, även han konstnär.