Ålands kyrka

Invändigt finns inget kvar av den medeltida arkitekturen. Detta skulle lika gärna kunna vara en nyklassicistisk kyrka från 1800-talet. Det platta, putsade innertaket tillkom efter ombyggnaden 1776. Golvet i mittgång och kor är täckta med grå kalkstensplattor. I bänkkvarteren ligger brädgolv. Bänkinredningen härrör från ombyggnaden 1906. och bildar två kvarter med öppna bänkgavlar. Bänkarna är målade i gröna färger med rödbruna sitsar. I norra kvarteret fyller de hela utrymmet under läktaren fram till västra gavelmuren. Långhuset har en bröstpanel som består av gavlar och dörrar från en äldre bänkinredning. I väster finns orgelläktare och orgel. Läktaren har pelare med kvadratiskt snitt och är målad i grått. Orgeln är från 1967. Orgelfasaden har en traditionell uppbyggnad men i modern, icke historiserande stil.

Altaret och altarringen är från 1851. Altarringen är målad i marmoreringsteknik i gulgröna toner. På altaret står ett förgyllt kors med Kristi törnekrona och svepning. Norr om altaret står en kopia av den danske skulptören Thorvaldsens berömda Kristusskulptur. Predikstolen från 1738 är äldsta delen i kyrkans fasta inredning. Dopfunten är från 1200-talet och tillverkad av gotländsk kalksten.

Bland ljusredskap kan nämnas två större mässingskronor som icke är elektrifierade samt ett par ålderdomliga ljusplåtar i mässing på korgavelväggen och sex ljusarmar i mässing.

Vapenhuset har ett kalkstensgolv, putsade vitkalkade väggar och ett platt trätak med kassettindelning. Dörren till långhuset är ekådrad.

Sakristian har med sitt medeltida tunnvalv en ålderdomlig karaktär. Sakristidörren är sannolikt medeltida. Det är en kraftig bräddörr med plåtbeslagning.

Ålands kyrka har ett enkelt, anspråkslöst yttre och inre. Det är en salkyrka med murar av gråsten och gavelrösten av tegel. Fasaderna är putsade. Kyrkan är byggd under folkungatiden, 1250-1350. Mot söder ligger ett vapenhus och norr om koret en sakristia som också har putsade fasader. Även om kyrkan är medeltida fick den sitt nuvarande utseende genom de ombyggnader som genomfördes på 1700- och 1800-talen. Kyrkan har en dålig grundläggning på lera. Problemen med sprickbildningar i murarna är sekelgamla och har pågått in i vår tid. På 1770-talet hade förfallet gått så långt att en del av östra valvet rasade in. 1776 revs valven, kyrkans murar höjdes och ett nytt tak med flackare fall byggdes.

Kyrkan är försedd med stora stickbågiga fönsteröppningar med spröjsade rödbruna fönsterbågar. Långhus och vapenhus har sadeltak, sakristian har ett pulpettak. Samtliga takfall är täckta med falsad skivplåt målad i svart. Entrén i vapenhuset har en dörr i nygotisk stil från 1906 års restaurering.