Källunge kyrka

Källunge kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Den är en av öns märkligaste kyrkor i så motto att en relativt liten romansk 1100-talskyrka under 1300-talet försetts med ett mycket stort gotisk kor, vilket alltsedan dess tjänat som gudstjänstrum för församlingen. Det höga koret vidbyggt det låga tornet och långhuset ger kyrkan dess karakteristiska profil, synlig på långt håll i landskapet.

Den äldsta delen av den romanska kyrkobyggnaden ett absidkor bör ha byggts under första hälften av 1100-talet, medan det nuvarande långhuset och tornet (gammalkyrkan) kom till vid mitten av samma århundrade. Absidkoret revs i slutet av 1200-talet för ett bereda plats för ett nytt, större kor det nuvarande vilket dock inte färdigställdes förrän vid mitten av nästa århundrade. Samtidigt förändrades tornet genom att ringkammaren välvdes, tornbågen vidgades, en ny klockvåning byggdes på och tornhuven fick en brantare resning. Delar av gammalkyrkans långväggar revs och fundament för ett gotiskt torn anlades. Långhuset försågs med en ny portal, ursprungligen troligen avsedd för det planerade tornbygget.

Sedan byggnadstiden har endast obetydliga ändringar gjorts på kyrkans exteriör, bl.a. har långhus- och sakristitaken från slutet av 1800-talet och fram till 1947 varit spåntäckta, och det igensatta fönstret i långhusets södra fasad, som varit synligt utifrån som en nisch i muren, återupptogs på 1920-talet.

Senaste invändiga restaurering
Den senaste invändiga restaureringen gjordes 1951 då bl.a. trägolven i koret och sakristian lades om och det romanska absidkorets grund grävdes ut, den gamla läktaren revs bort och den nuvarande orgelläktaren uppfördes. Altarskåpet, väggmålningarna och den fasta inredningen konserverades, bl.a. togs de ursprungliga färgskikten på bänkinredningen och på träväggen mellan koret och gammalkyrkan fram, och elektrisk belysning och värmeledning installerades. I gammalkyrkans långhus lades ett nytt innertak av trä samt ett nytt stengolv in.

De senaste utvändiga restaureringsarbetena
Utvändigt har kyrkan restaurerats i omgångar. Långhustaket och sannolikt även sakristitaket lades om med falar 1947, långhusportalen konserverades 1955, tornhuven förnyades i sin helhet 1970-71 och korets faltak nylades 1983.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av torn och långhus (gammalkyrkan) och kor med sakristia. Koret, som utgör hela det egentliga kyrkorummet, är avsevärt mycket större än det gamla långhuset, vilket ger kyrkan dess karakteristiska utseende.

Ytterväggar
Väggarna är uppmurade av kalksten. Korets västra mur stöttas i norr och söder av stödmurar som uppförts på långhusets ytterväggar.
Invändigt är väggar och valv i koret och i sakristian putsade med kalkbruk och vitkalkade.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig gotländsk, åttkantig modell, klädd med snedkantade bräder (s.k. tornpanel). Panelen är tjärad utvändigt. Höjden till flöjeln är ca 40 m.

Stomme och panel är tillverkade av tryckimpregnerat virke. Konstruktionen är sammanfogad med kraftiga bultplåtar, remstyckena sinsemellan med L-balkar av stål, och vindförankringar av samma material är inlagda i murhörnen. Spiran kröns av en vindflöjel. Huven är nedtill försedd med fångplåtar och av takskägget dolda hängrännor som leder vattnet via ett rostfritt stuprör ned på långhusets norra takfall.

Kyrkklockan hänger i tornets översta våning. Däcket under klockan består av glesa plank, vattendäcket i den underliggande våningen är klätt med asfaltpapp och leder regnvattnet utan ränndal till en utkastare åt öster, ut på långhusets norra takfall. Plåtklädd trälucka över uppgångshålet.
Yttertaken över långhus, kor och sakristia är täckta med tryckimpregnerade falar (bräder) på täta undertak av glasfiberarmerad, asfaltimpregnerad mineralfiberfilt ovanpå en äldre taktäckning av falar. Även korets stödmurar täcks av faltak. Utvändigt är samtliga faltak tjärade. Långhus- och sakristitaken har tätningar av kopparplåt mot omgivande murverk. Nockräcke av stål är monterat på korets norra takfall. På långhusets norra takfall och på korets västra takfall ligger målade järnstegar. Vattnet från tornets stuprör leds på långhustakets norra takfall till hängrännan via en försänkt ränndal av rostfri plåt.
Takstolarna över koret och långhuset består av bilade virken. Korets västra takfall är valmat, och under detta sitter en hängränna av svartmålad stålplåt, vilken via fria utkastare leder vattnet till de angränsande takfallen. Sakristians båda takfall och långhusets norra takfall har hängrännor av samma material, de förstanämnda med fria utlopp, den senare med ett stuprör av kopparplåt. Även ränndalen mellan långhusets tak och taket över stödmuren på södra sidan är försedd med ett stuprör av kopparplåt. Stuprören mynnar över brunnar som leder vattnet till infiltrationsrör i marken.

Fasader
Fasaderna är putsade med kalkbruk och vitkalkade med hörnkedjor av huggen kalksten. Undantag är tornet som har oputsade huggstensfasader. Koret och sakristian har rundstavskrönta skråkantsocklar medan tornet och långhuset med undantag för det sydvästra hörnet på långhuset saknar särskild sockel.

Fönster
Fönstren i korets östra, södra och västra (ovanligt!) väggar är spetsbågiga med huggna kalkstensomfattningar och masverk. I långhuset finns ett litet spetsbågigt fönster högt upp på sydfasaden, och sakristian har i östra muren ett mycket litet fönster av samma typ. De blyinfattade glasen är insatta direkt i stenkarmarna. Alla fönstren har bänkar av kalksten. Sakristian är dessutom försedd med ett snickerifönster med blyinfattade glas och invändiga fönsterluckor i norra väggen.

Tornet har ljudgluggar i två våningar, samtliga med omfattningar, bågar och kolonnetter av huggen kalksten. Gluggarna är försedda med fågelnät av pälsdjursnät på träramar, och solbänkarna är i den nedre våningen klädda med bräder (falar) med fall utåt, i den övre våningen med blyplåt och fall inåt. I korets norra vägg finns ett litet fyrpassfönster med invändig glasad träbåge. I korets gavelspets mot öster finns dessutom två gluggar, varav en med en spröjsad och glasad träbåge och längst upp i röstet en enkel glugg med tjärad trälucka.

Portaler
Portalerna (4 st.) är huggna av kalksten. Kyrkans huvudingång är den lilla rundbågiga västportalen i tornet. I korets nordvästra hörn finns en motsvarande portal, numera igensatt på insidan.

Kor- och långhusportalerna är spetsbågiga varav särskilt korportalen har en rik utsmyckning (stiliserade växtmotiv) på kapitäl och baser, reliefer på tympanonstenen och en friskulptur (Maria med Jesusbarnet) i en nisch i vimpergfältet. Vimpergen täcks av kalkstenshällar. Även långhusportalen visar prov på ett framstående stenhuggeriarbete med bl.a. mycket intressanta scener ur medeltida vardagsliv på kapitälbanden och en uppståndelsescen omgiven av växtmotiv på tympanon.

Portbladen består i samtliga portaler av stående, tjärade plank med medeltida smidesbeslag.

Väggarna och valven är invändigt i koret och i sakristian putsade och vitkalkade. Långhusets invändiga puts är starkt gultonad. Tornrummets väggar av släthuggen kalksten är slammade med kalkfärg av samma kulör.
Koret täcks av sex kupolliknande kryssvalv medan tornrummets tak består av ett romanskt kryssvalv, samtliga av kalkstensflis. Valven bärs upp av två rundpelare (kolonner) samt två åttasidiga, av vilka de två sistnämnda stödjer sig mot korets västvägg. Pelarna har skulpterade baser och kapitäl. Gördelbågarna stödjer även på profilerade och dekormålade pilastrar på ytterväggarna. Gammalkyrkans långhus har ett plant innertak av obehandlade bräder.

Av medeltida kalkmålningar finns förutom 1100-talsmålningarna i triumfbågen fragment av liknande måleri på väggarna i gammalkyrkans långhus, samt 1400-talsmålningar på korets väggar, bäst bevarade på den norra väggen.

Murverk
Allt murverk är som nämnts av kalksten, och några sentida förstärkningar utöver de nämnda stödmurarna finns inte inlagda i väggar eller valv.

Golv, bjälklag, trappor
Golven är invändigt i koret (inklusive i bänkkvarteren) och i sakristian belagda med bräder (skurgolv), dock är altaravsatsen och partiet omedelbart framför densamma belagda med kalkstensskivor och medeltida gravhällar. Gammalkyrkans golv är belagda med slipade kalkstensplattor av modernt snitt.

Fast inredning
I gammalkyrkan består den enda fasta inredningen av ett sidoaltare av kalksten i det nordöstra hörnet, putsat och vitkalkat samt täckt av en kalkstensskiva.

I koret finns desto mer av fast inredning. Altaret av kalksten på altaravsatsen nedanför trefönstergruppen i östgaveln är putsat och kalkmålat med bågmotiv. På altaret står som nämnts ett retabel av trä från början av 1500-talet.

Altarskrank och knäfall av trä, det förra dekorerat med akantusrankor. Slutna bänkkvarter med motsvarande dekor i hela koret, uppdelade av en mittgång och två sidogångar. I nordöstra hörnet ett väggskåp med medeltida dörrar med smidda beslag, försett med ovanligt rik, huggen kalkstensomfattning och framförliggande stentrappa, och i den södra korväggen en kalkstensfordrad piscinanisch.

Vid den södra kolonnen är den rikt utsirade och dekorerade predikstolen uppställd, med ljudtak och dörrförsedd trappa.

I korets sydvästra hörn står en orgelläktare av trä, vilken nås via en brant trätrappa, och i det nordvästra hörnet ett förrådsskrank av trä utan särskild utsmyckning. I triumfbågen mot gammalkyrkan ett dörrparti med dubbla dörrblad och fast överparti, åt koret dekorerat med akantusslingor, på motsatta sidan omålat.