Gråmanstorps kyrkomiljö

Gråmanstorp ligger norr om samhället Klippan i nordvästra Skåne, omgivet av en öppen och kuperad jordbruksbygd. Söder om byn flyter Rönne- och Bäljane å, som var viktiga kolonisationsleder under förhistorisk tid. De djupa dalgångarna var lämpliga bosättningsplatser för stenålderns fiskar- och jägarkulturer. I närområdet finns en rik förekomst av fornlämningar, bl.a. en raserad gånggrift från yngre stenålder strax nordväst om byn. Lite längre österut vid Vasasjön finns treuddar, s.k. stjärngravar, som bara finns i ett fåtal i Skåne och är koncentrerade till slättbygden norr om Söderåsen.

Befolkningsökningen vid övergången mot medeltiden ledde till allt fler permanenta bosättningar, och Gråmanstorp växte fram väster om kyrkan från 1160-talet. Byn torde från 1200-talet haft sitt huvudsakliga utseende fram tills skiftesreformerna på 1700- och 1800-talen. Bynamnet är känt från vikingatiden, och ska enligt en sägen syfta på hövdingen Gorm och hans boställe. Från minst 1500-talet påverkades trakten av den närbelägna sätesgården Bjärsgård, som ligger på en holme i Borgsjön. Godset, som alltid ägts av ätten Gyllenstierna, har tidvis varit nära knutet till kyrkan, som man gynnat med flera donationer. Bjärsgård består idag av bl.a. en huvudbyggnad från 1860, och runt herrgården ett storgodspräglat landskap med öppna fält och lövskogar.

Gråmanstorp fick, likt många andra skånska byar, ett uppsving vid förra sekelskiftet till följd av industrialiseringen. Både järnvägsstation, mejeri, affär och skolhus tillkom och en stenkross etablerades. Skolan från 1882 finns kvar i byns utkant och används sedan 1967 som bygdegård. Kyrkan hade länge en ledande ställning som huvudkyrka även för Klippan, som runt seklet snabbt växte till ett industrisamhälle med pappersbruket, läderfabriken och tegelbruket som stora arbetsgivare. 1945 flyttades pastorsexpeditionen till Klippan, och sedan St: Petri kyrka invigdes 1966 har allt mer av för-samlingens verksamhet koncentrerats dit. Från 1930-talet började Gråmanstorp att stagnera; byggnadsverksamheten avklingade, nativiteten minskade och jordbruket rationaliserades. Under senare år har ett antal privatbostäder tillkommit.

Norr om kyrkogården finns mindre villor längs bygatan. På besöksparkeringen längs vägen finns en toalett- förråds- och personalbyggnad, ritad 1973 av Torsten Leon-Nilsson. Huset är vitputsat med tak av eternitplattor och gavelrösten av brunmålad panel. Intill huvudentrén till kyrkan finns två ålderdomliga, ditflyttade sliprännor. Större förekomster av sådana finns bl.a i Gantofta och på Gotland. Öster om kyrkogården finns ett tegelmurat putsat bårhus med koppartak från 1960-talet. Bakom bårhuset finns en träddunge, framför byggnaden en gräsplan. Sydväst om kyrkoanläggningen ligger ett jordbruk, i övriga riktningar breder sig odlingsmarker.