LINKÖPINGS SLOTT

Linköpings slotts ursprung är den medeltida biskopsgården.
Under 1230-talet uppfördes en salsbyggnad i två våningar av kalksten. Av denna finns delar bevarade i det nuvarande slottets huvudlänga.
En ringmur uppfördes antagligen i början av 1300-talet.
Omkring 1400 uppfördes vid ringmurborgens nordöstra hörn ett fyrkantigt bostadstorn i tegel och salsbyggnaden höjdes med en tredje våning.
Biskopsborgen indrogs 1527 till staten och togs så småningom i anspråk som kungligt slott. Huvudlängans nuvarande trapphus tillkom under Gustav Vasas tid.
Under slutet av 1500-talet lät Johan III förändra slottet avsevärt genom på- och ombyggnader samt tillbyggnad av de båda trevåniga flyglarna utmed ringmurens norra och södra sidor. Slottet fick då i huvudsak sitt nuvarande utseende. I södra flygelns tredje våning inreddes en rikssal, som dock ej blev helt färdigställd.
Främste byggmästare var först Arent de Roy och från 1588 Hans Fleming.
Under 1600-talet beboddes slotten endast tidvis, och användes huvudsakligen som förrådsutrymme.
Under 1700-talet företogs relativt genomgående moderniseringar och 1785 inreddes slottets övre våning som residens.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Linköpings slotts ursprung är den medeltida biskopsgården.
Under 1230-talet uppfördes en salsbyggnad i två våningar av kalksten. Av denna finns delar bevarade i det nuvarande slottets huvudlänga.
En ringmur uppfördes antagligen i början av 1300-talet.
Omkring 1400 uppfördes vid ringmurborgens nordöstra hörn ett fyrkantigt bostadstorn i tegel och salsbyggnaden höjdes med en tredje våning.
Biskopsborgen indrogs 1527 till staten och togs så småningom i anspråk som kungligt slott. Huvudlängans nuvarande trapphus tillkom under Gustav Vasas tid.
Under slutet av 1500-talet lät Johan III förändra slottet avsevärt genom på- och ombyggnader samt tillbyggnad av de båda trevåniga flyglarna utmed ringmurens norra och södra sidor. Slottet fick då i huvudsak sitt nuvarande utseende. I södra flygelns tredje våning inreddes en rikssal, som dock ej blev helt färdigställd.
Främste byggmästare var först Arent de Roy och från 1588 Hans Fleming.
Under 1600-talet beboddes slotten endast tidvis, och användes huvudsakligen som förrådsutrymme.
Under 1700-talet företogs relativt genomgående moderniseringar och 1785 inreddes slottets övre våning som residens.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X