Norra Bancohuset

Kvarteret Proserpina har en lång byggnadshistoria. De nuvarande byggnadsdelarna är tillkomna från det sena 1500-talet fram till slutet av 1800-talet. Johan III byggde efter 1585, då tomtbildning gjorts i kvarteret, ett hus för järnhantering. I början av 1600-talet uppfördes för kungens änka en anslutande länga i fyra våningar. Resten av kvarteret byggdes gradvis ut med enklare byggnader då strandlinjen flyttades ut och erbjöd mark för byggnation.
I grannkvarteret stod det Södra Bankohuset klart för inflyttning 1680. Ritningarna var utförda av Nicodemus Tessin den äldre långt tidigare men bygget hade dragit ut på tiden då Tessin var starkt engagerad med byggandet av Drottningholms slott under samma tid. Södra Bankohuset är troligen ett av de första husen i Sverige byggt för kontorsändamål. Det byggdes för den 1668 grundade Rikets Ständers bank, senare Sveriges Riksbank. l takt med att bankverksamheten ökade tillbyggdes Södra Bankohuset flera gånger under början av 1700-talet.
Då bankens tillväxt fortsatte ytterligare inköpte Riksbanken 1772 den största tomten i kvarteret Proserpina och rev större delen av den äldre bebyggelsen och uppförde ett nytt tvåvåningshus för sitt ökade lokalbehov. Större delen av den äldre grundläggningen på tomten kunde utnyttjas för det nya huset som benämndes Norra Bankohuset. Arkitekt för nybygget var troligen dåvarande stadsarkitekten Carl Johan Cronstedt. Bebyggelsen i kvarteret Proserpina hade länge utgjort ett hot mot banken i Södra Bankohuset på grund av den brandfarliga verksamhet som försiggick där. Nybyggnationen uppfyllde därmed två efterlängtade behov.
Cronstedt lät den nya byggnaden underordna sig Södra Bankohusets kraftfulla fasad. Han konstruerade istället en magasinsbyggnad som uppfyllde de krav bankhanteringen ställde och funktionen fick styra byggnadens form. En liten enkel port och fönster skyddade bakom järngaller tillsammans med en helt slät fasad gav intryck av att rikets pengar var väl skyddade i byggnaden.
I takt med att bankverksamheten ökade förvärvade Riksbanken i början 1800-talet resterande delar av kvarteret och det "lilla Bancohuset" om- och tillbyggdes till en sammanhängande byggnad efter ritningar av arkitekten Carl Christoffer Gjörwell. Denna stora ombyggnad pågick under senare halvan av 1810-talet och omfattade hela kvarteret Proserpina. De två översta våningarna tillkom som en i två etapper utförd till- och påbyggnad. Vindsvåningen började inredas vid denna tid men blev aldrig färdigställd, dvs. större delen av vinden fungerade som kall vind. Vid denna ombyggnad tillkom även den förbindelsegång i form av en övertäckt bro som sammanbinder Norra och Södra Bankohusen högt upp på respektive fasad.
Fasaden mot Skeppsbron med dess rika ornering tillkom 1850 efter ritningar av arkitekten Johan Fredrik Åbom. Den enkla tunga magasinsfasaden fick då en fasadutformning lika den övriga bebyggelsen längs Skeppsbron.
Det stora trapphuset, i mitten av huset på dess södra sida, uppfördes 1872 som den sista stora förändringen. Då fanns på plan 4 ett fåtal större rum som senare har delats upp i mindre kontorsrum.
1906 kunde Riksbanken ta sina nybyggda lokaler på Helgeandsholmen i bruk och lämnade Norra Bankohuset. De nedre våningarna i huset användes sedan av Riksarkivet som magasin från 1920- talet fram till 1968, då man i sin tur flyttade till nybyggda lokaler i Marieberg. Olika statliga förvaltningar har under första halvan av 1900-talet även använt byggnaden som kontor. Den uppdelning av de större rummen som påbörjades i slutet av 1800-talet fortsatte under denna tid. 1935 blev Norra Bankohuset förtecknat som byggnadsminnesmärke (senare statligt byggnadsminne). På 1970-talet var byggnaden svårt nedgången och hade även stora sättningsskador. Dåvarande förvaltaren Byggnadsstyrelsen lät utföra en omfattande utredning för att komma till rätta med problemen. Men i stället för att påbörja en renovering i egen regi såldes fastigheten 1984. I och med försäljningen upphävdes skyddet som statligt byggnadsminne men den planerade överföringen till byggnadsminne enligt KML kom aldrig till stånd. De nya ägarna genomförde en grundförstärkning och en omfattande invändig ombyggnad för kontorsändamål. Bland annat sattes två hissar in, trapphus revs och nya tillkom, planlösningen ändrades, golv lades om, vinden inreddes och många av ytskikten förnyades.
2002 köpte staten tillbaka fastigheten och Statens fastighetsverk övertog förvaltningen. Ombyggnader har sedan skett för bland annat fastighetsverkets eget behov.