ROGSLÖSA KYRKA

Exteriör beskrivning
Kyrkan är uppförd av kalksten med rektangulärt långhus, rakslutet kor med korsarmar i söder och norr, en sakristia på norra sidan, vapenhus av trä i söder samt västtorn. Kalkstensmurarna är frilagda. Kalkstenen, ska enligt uppgifter, tidigare ha varit rödmålad utvändigt. Korsarmarna och koret har vällagda hörnkedjor. Runt vissa fönsteröppningar, som förändrades vid den omfattande renoveringen 1958-1959, finns maskinslaget rött tegel. Tornet saknar sockel, medan kyrkan för övrigt har en skråkantad kalkstenssockel. I murarna finns spår efter igensatta och förändrade fönster- och dörröppningar. Mellan torn och långhus och mellan kor och sakristia finns tydliga skarvar i murarna. Kyrkan täcks av ett sadeltak, som liksom tornets pyramidformade huv och sakristians pulpettak är spåntäckt. Enligt en beskrivning från 1922 ska tornets hammarband vara ornerat med en repstav. Takrännor och stuprör är av koppar. Vapenhuset, som är tillbyggt 1958-1959 efter ritningar av arkitekt Erik Lundberg, är uppfört helt i trä. Väggarna är rödfärgade och taket består av ett spårat brädtak. Huvudingången är via vapenhuset i söder. En ingång finns även på en utbyggnad på södra korsarmens östra sida. Portalen är rikt utformad med en kalkstensomfattning med smäckra kolonner och tympanon med ett kors i relief. Dörrbladet består av nitade järnplåtar. Dörröppningen och omfattningen är sannolikt sekundär, men det finns inga säkra uppgifter om var den ursprungligt varit placerad. På sakristians norra sida finns en plåtlucka till källare och pannrum. Fönsteröppningarna är spetsbågiga med vitmålade träbågar som ligger i liv med yttermuren. Fönstren tillkom 1958-1959 och är kopplade med glas i blyspröjs i ytterbågen. Fönsterbleck av blyplåt.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Den första kända kyrkan på platsen var sannolikt en träkyrka, vilket den rika förekomsten av delar till tidigkristna gravmonument tyder på. Dessa tidiga kristna gravmonument består i sin mest utvecklade form av fem hällar - sidohällar, gavelhällar samt en lockhäll. De har framför allt förekommit i den västra delen av Östergötland, som faktiskt har den största koncentrationen i landet. Gravmonumenten med vikingatida ornamentik har satts i samband med kungs- och stormansgårdar. Sannolikt har de tidigmedeltida kungarna och deras närmaste män uppfört egna kyrkor och kyrkogårdar i anslutning till sina gods och gårdar.

Rogslösa kyrka har en mycket komplicerad byggnadshistoria, som ännu inte är helt klarlagd. Enligt muntliga uppgifter av antikvarie Jan Eriksson i Linköping som sammanställt den dendrokronologiska analysen har den nuvarande kyrkan tillkommit under en lång byggnadsprocess under 1100- och 1200-talen. En stenkyrka uppfördes troligen i början av 1100-talet. Samtidigt eller senare under 1100-talet har ett torn byggts till i väster. Det har i början av 1200-talet påbyggts. I mitten på 1200-talet ersattes det sannolikt ursprungliga absidkoret av det nuvarande korpartiet med korsarmar. Under 1290-talet har det romanska långhuset helt eller delvis ombyggts med ny takutformning. I långhusets takkonstruktion ingår remstycken av ek, vilka genom dendrokronologisk analys, d v s årsringsdatering, daterats till dels 1050 + 5 år och dels till tiden runt 1135. Det skulle antyda att de äldsta remstyckena är återanvända från en äldre kyrka, eventuellt en stavkyrka. Virke i tornets övre del har dendrodaterats till 1213. Det korsformiga korpartiet har tydliga influenser av cisterciensisk arkitektur, som t ex den skråkantade sockeln, hörnkedjorna och korets ursprungliga fönstergrupp. Virket i takstolarna över korsarmarna och koret har dendrodaterats till tiden omkring 1250. Sydportalen i långhuset har en huggen kalkstensomfattning med ett dörrblad med ovanligt rikt järnsmidesdekor. Sydportalens utformning och några kalkstensdetaljer i långhusets valv, som stilistisk överensstämmer med samtida detaljer i Linköpings domkyrka har daterats till tidigast 1240. År 2003 dendrodaterades träet i den rikt järnbeslagna dörren i södra portalen till 1275. Takstolarna över långhuset har dendrodaterats till 1292-1293, vilket innebär att långhusets takkonstruktion förändrades eller först färdigställdes i slutet av 1200-talet. De dendrokronologiska dateringarna tillsammans med svårförstådda murrester, som t ex de dubbla stenmurarna i väster visar på att kyrkan har förändrats vid flera tillfällen och att den nuvarande kyrkans utformning har skett successivt under en lång byggnadsprocess. Under senare delen av medeltiden har sakristian och vapenhus tillbyggts. Det senare revs 1879.

Kyrkan valvslogs i samband med om- och nybyggnadsskedet och försågs senare med kalkmåleri. Enligt kulturhistorikern och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgrens iakttagelser vid ett besök 1847 kunde kalkmålningarna vid detta tillfälle fortfarande skönjas under senare övermålningar. De skulle i karaktären överensstämma med Risingemästarens måleri. Vid restaureringsarbetet 1959 upptäcktes fragment av kalkmålningar i västra valvet, dessa var dock i väldigt fragmentariskt skick. Målningarna hade sannolikt förstörts vid en tidigare renovering på 1870-talet.

Under 1700-talet försågs kyrkan med en ny orgel och nya läktare i långhusets västra del samt i norra korsarmen. Läktarbarriärerna försågs med målningar ur Hjärtats historia av målaremästare Sven Gustavsson Stoltz i Vadstena. Han bosatte sig i Vadstena 1741 och dog 1766, vilket borde kunna datera målningarna till denna tidsperiod. Orgeln installerades först 1783 och den är byggd av orgelbyggaren Lars Strömblad. I slutet av 1700-talet försågs kyrkorummet med en ny predikstol i en enkel gustaviansk stil.

Under år 1879 utfördes en genomgripande renovering sannolikt under ledning av någon av byggmästarbröderna August och Johan Robert Nyström. Fadern Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Rogslösa kyrka försågs enligt tidens ideal med en vit spritputs och nygotiska gjutjärnsfönster. Vapenhuset revs och sydportalen murades igen och en ny huvudingång togs upp på tornets västra sida. Den medeltida sydportalen med sin järnbeslagna dörr flyttades till tornets östra mur, d v s mellan det nya vapenhuset och långhuset. Samtidigt inmurades sannolikt den medeltida portalen som finns vid ingången på södra korsarmens östra sida. Var den ursprungligen varit placerad är oklart. Antikvarie Iwar Andersson, som utförde uppmätningar och dokumenterade kyrkans historia i samband med den omfattande renoveringen 1958-1959 antyder att den eventuellt kan varit placerad mellan tornets bottenvåning och långhuset. I interiören revs en pelare, som var placerad mitt i långhuset och orgelläktaren ombyggdes.

Nästa större förändring av kyrkan utfördes 1958-1959 under ledning av arkitekt Erik Lundberg. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. Han har medverkat i ett flertal kyrkorestaureringar i Östergötland, däribland återuppbyggandet av Åtvids gamla kyrka 1954-1957 och Ödeshögs kyrka 1959-1960. Avseende Rogslösa kyrka ville han "låta den ursprungliga arkitekturen på nytt komma till tals". "Förslaget syftar till ett återställande av interiören i ett mera medeltidsmässigt skick, d v s kyrkans utseende före 1800-talets båda reparationer". I linje med tidens avsmak för 1800-talets arkitekturstilar avlägsnades samtliga av Nyströms tillägg från renoveringen 1879. Spritputsen knackades ner, nya kopplade fönster sattes in i liv med yttermuren. Sydportalen återbördades till sin ursprungliga plats och västportalen murades igen. Ett nytt vapenhus av trä uppfördes vid södra ingången. Även i interiören avlägsnades 1800-talets tillägg, medan tilläggen från 1700-talet fick vara kvar. Den öppna bänkinredningen från 1879 ersattes med en ny sluten bänkinredning med ett för Lundberg typiskt utförande med laserade luckor. Även armaturen tillkom efter Lundbergs ritningar.

Vid restaureringsarbetet 1959 upptäcktes fragment av kalkmålningar i västra valvet, målningar under läktaren och de av målarmästare Stoltz utförda målningarna på läktarbarriärerna på orgelläktaren och på läktaren i norra sidoskeppet. Det bemålade taket under orgelläktaren uppges vara ihopplockat och bräderna låg inte i ordning. I ett besiktningsprotokoll från 23 feb 1959 uppges det att "Målningar på västra läktarens undersida framtages. Målningarna i valvet över västra läktaren konserveras." Idag är läktarens undersida trären och det finns inga uppgifter om vart målningarna tog vägen eller vad de föreställde.

Därefter har i stort sett endast exteriöra vårdinsatser utförts på spåntaket.