Sundsvalls rådhus

TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Rådhuset/Stadshuset är uppfört i två våningar med delvis inredd vind. Byggnaden är rektangulär till formen och omsluter två öppna gårdar. Ursprungligen var planen U-formad men i samband med restaureringen efter stadsbranden 1888, byggdes huset både om och till, innergården omslöts och delades i två. Branden förstörde större delen av interiörerna men grunden och delar av yttermurarna klarade sig. Arkitekten Bugge, som ansvarade för restaureringen, lät också disponera om utrymmena på så vis att stadens verksamheter skildes från statens. En korridor anlades vilken löpte utefter gårdsfasaden och förband husets delar till varandra på ett effektivt sätt. Korridoren lystes upp av fönster som vette in mot gården. Rådhusrättens lokaler låg i den västra delen, på andra våning, medan stadsförvaltningen förlades till den östra. Rådhusrättens förhandlingssal förlades till den västra sidorisaliten med fönster som vette både åt torget och åt väster. En tillbyggnad på gården innebar att polisen åter kunde flytta in i huset. I den södra längan inreddes den nya restaurangen som också fick en separat entré.

Rådhusets/Stadshusets frontfasad vetter mot norr där Stora torget breder ut sig. Byggnadens uttryck mot torget präglas av de framhävda mitt- och sidorisaliter vilka avslutas uppåt av frontespiser med rakt krön. Mittrisaliten accentuerar byggnadens mittaxel som också framhävs av en långsträckt lanternin, vilken sträcker sig söderut över taket. Husets södra långsida är uppbyggd på motsvarande sätt med mitt- och sidorisaliter men utformningen är inte identisk med den norra vilken utgör den självklara frontfasaden. Söder om huset öppnar sig en platsbildning, Hedern, som anlades 1933.

Rådhusets/Stadshusets sockel är av släthuggen natursten, fasaderna är ljusputsade och det flacka sadeltaket täckt med falsad plåt. Bottenvåningen är utformad i kraftig putsrusticering medan andra våningen är något finare rusticerad. Fönstren är rundbågiga och öppnar sig som mörka hål i den ljusa fasaden. Huvudentrén mot torget består av tre döbattangdörrar och markeras av ett skärmtak som vilar på konstrikt utformade smideskonsoler. I mittenfönstret på andra våning har ett urverk infogats. På mittpartiets tak höjer sig två skulpturgrupper av zink, en vid varje sida (Persson & Stjernberg, 1994, s. 38 ff.). Den västra alluderar på byggnadens stadsstyre, rättsskipning och ordningsmakt. I mitten står Fru Justitia iförd lagerkrans och med svärd och vägskål i händerna. Vid hennes vänstra sida sitter en man med hjälm och svärd, en brandvakt vars uppgift var att med hjälp av lykta och så kallad brandsax gripa och föra bort de som nattetid hotade ordningen. Vid Justitias fot står ett knippe pilar vilka alluderar på den romerska symbolen för rätt till maktutövning, spöknippet eller fasces. Symbolen används ofta av polisväsendet men här har spöknippet ersatts av pilar. Den östra gruppen alluderar på husets funktion som societetssalong med musik, dans och poesi. Skulturgrupperna skapades av Carl Johan Dyfverman.

Från Stora torget kliver besökaren in i en monumental vestibul med dekormålade väggar och kryssvalv och en bred marmortrappa med dubbla trapplopp vilka leder till andra våningen. Ovan trapphuset har ett dekormålat, mycket färgstarkt överljus infogats. Ursprungligen släpptes dagsljus in via detta fönster men idag genomlyses det ovanifrån av elektriskt ljus. Övre trapphallen är också rikt dekormålad. Mitt i huset på andra våning ligger den stora festivitetssalen, stadshussalongen, med sina läktare och färgstarka inredning.

KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1996-10-07, Persson, Helena & Stjernberg, Anders: "Sundsvalls stadshus. Från rådstuga till stadshus genom fyra sekler" Sundsvall 1994, Stadshuset uppfördes 1865-68 i nyklassisk stil efter ritning av F Birger Oppman. Det intog en dominerande plats i den dåtida låga trähusbebyggelsen. Byggnaden är i två våningar med ett trevånigt mittparti och trevåniga sidopartier. Efter stadsbranden 1888 anlitades den norske arkitekten Andreas Bugge för restaureringen av stadshuset. Mittpartiet förlängdes åt söder med en ny byggnadskropp längs Rådhusgatan. Som ersättning för den tidigare tornbyggnaden tillkom den nuvarande smala lanterninen. Byggnadens inre förstördes till stor del vid branden. Den praktfullt utformade trapphallen samt stadshussalongen härrör således från restaureringen efter branden. 1921 gjordes en grundlig restaurering av stadshussalongen.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3