SANKT ANDREAS KYRKA

Tankarna bakom S:t Andreas kyrka går tillbaka till 1949, då Slottsstadens församling
bildades genom utbrytning ur centrumförsamlingen S:t Petri. Stadsdelen var vid tiden
ett blomstrande nybyggnadsområde, som i hög grad lockade unga barnfamiljer till de
moderna lamellhusen. Trots att resurserna var begränsade, etablerade församlingen
både söndagsskola, ungdomsaktiviteter och studieverksamhet, som snabbt blev populära
tack vare ett omfattande ideellt engagemang. Till en början hölls förrättningarna i
Tyska kyrkan, som man fick hyra av Tyska församlingen, men snart väcktes drömmen
om att ha en egen lokal. Först köptes och inreddes S:t Andreasgården 1952 i en villa på
Fridhem. Förvärvandet blev möjligt då kyrkan bildade ett aktiebolag för församlingsgården,
där allmänheten kunde teckna aktier utan löfte om utdelning. Namnet valdes
eftersom lärjungen Andreas ju var bror till Petrus, och man därigenom kunde förstå
kopplingen mellan den gamla- och den nya församlingen. Året därpå togs Mellanhedskapellet
i bruk i en källarlokal på John Ericssons väg. De tre lokalerna till trots hade
man fortfarande problem med trängseln, och en större kyrka efterlystes.

Vid kyrkorådets sammanträde i februari 1954 hade man kommit så långt i arbetet, att
man kunde fastslå ett byggnadsprogram för sitt efterlängtade tempel. Kyrkan skulle
ligga på en tomt i Mellanheden (sydväst om Rönneholm), men platsen kändes inte
idealisk. Parallellt med kyrkoarbetet pågick arbetet med Fridhemstorget, där bostadshuset
Brahehus och Fridhemsskolan sedan tidigare var planerade. Efter att ägarna
till marken framfört det som önskan, beslöt man att även kyrkan skulle få plats inom
torgområdet. Brahehus flyttades till dess sydvästra kant och kyrkan, församlingshemmet
och skolan skulle samsas på tomten mellan torget och landeriet Ribersborg,
med kyrkan närmst torget i fonden från Regementsgatan. Kyrkan och skolan hade ett
nära samarbete och beslöt 1954 att utlysa en arkitekttävling för sina byggnader. En
viktig förutsättning i tävlingen var, att kyrkan och skolan kunde sambruka vissa av
lokalerna så att kostnaderna kunde hållas nere något. T.ex. skulle skolan få använda
kyrksalen som aula, om kyrkan fick använda skolköket för sina samkväm. Tävlingen
vanns av Malmöarkitekten Bror Thornberg, som redan fått ansvar för Fridhemstorget
och bostadshuset Brahehus, tillsammans med sin kompanjon Thorsten Roos. För det
andra tävlingsförslaget svarade stockholmsbaserade arkitekten Åke Lindqvist.

Thorsten Roos är med sina runt 500 byggnader i staden sannolikt den arkitekt som
påverkat Malmös stadsbild allra mest. Genom sitt utåtriktade sätt kom han in kontakt
med tidens mäktiga byggherrar, HSB, MKB och Hugo Åberg, och fick bl.a. i uppdrag
att rita skyskrapan Kronprinsen (1959-61) och NK (1961, idag Hansacompagniet).
Bland Thornbergs arbeten märks Slottsstadens skola (1954). Samtidigt som paret var
konkurrenter med egna verksamheter, drev de alltså ett gemensamt tävlingskontor.
Tillsammans ritade de bl.a. S:t Mikaels kyrka (1978), kollektivhus i kvarteret Hanaholm
(1951) och ABC-husen (1964). I Göteborg gestaltade de Högsbo kyrka (1964).

I vinnarförslaget bildade kyrkan, församlingshemmet och skolan ett komplex av byggnader,
som förenades av skärmtak och tegel och betong som gemensamma material.
Kyrkan formades som en basilika med en dominant sydgavel i fonden mot Regementsgatan.
Byggnaden ställdes uppe på ett gatstensatt podium, med en granittrappa ner
mot torget och dess fontän, vilket väckte associationer till en italiensk piazza. Möjligen
var gestaltningen påverkad av, att en arkitekt från Sydeuropa var anställd på kontoret.
Fridhemsskolan planerades som en vinkelbyggnad norr om kyrkoanläggningen, och en
skolgård anlades mellan byggnaderna. Sedan parets ritningar gillats av Riksantikvarieämbetet
och kung Gustaf Adolf låg vägen öppen för kyrkobygget. Grundstenen till
kyrkan lades 1958 i närvaro av biskopen och hundratals församlingsbor, och efter ett
intensivt byggnadsarbete kunde byggnaden invigas till advent 1959.

Sedan 1959 har kyrkan renoverats vid några tillfällen, främst p.g.a. tekniska problem
med fasader och installationer. Bland de mer omfattande åtgärderna märks:

1960 igenmuras glaspartiet från långhuset mot församlingshusets hall. Den nya väggen
bekläs med kalksten och en ekdörr sätts in. Ett färgfönster sätts in i S:t Petri kapell.

1966 förses kyrkans enkelfönster med ett extra glas bl.a. för att motverka problem med
kallras. Man hittar sprickor i kalkstensfasaden mot söder och väster, som beror på att
fukt trängt in i den bakomliggande siporexisoleringen. Alla trasiga plattor byts ut och
sprickor i fogarna tätas. En tät vägg sätts upp mellan vapenhuset och väntrummet.

1967 sätter man in tre glasmålningar i vapenhuset. Tornets urtavlor lagas och belyses.

1977 ordnas en ramp mellan kyrkans båda nivåer. Marken framför huvudentrén höjs.

1980-81 rivs den fuktiga kalkstensfasaden och ersätts av en ny, luftad beklädnad. Ytterväggarna
kläs med skivor av grå kalksten, som spåras med falska fogar för att få samma
fasadindelning som innan. Stenen kramlas till betongen, som isoleras utvändigt med
stenull. De utskjutande kalkstenselementen på sydgaveln sparas så långt det går.

2001 rivs heltäckningsmattan i sakristian och ersätts av ett kalkstensgolv.

2003 repareras kampanilen. Man hugger ner lös betong kring armeringsjärnen, så att
de kan rostskyddsbehandlas, och fyller därefter ut och putsar skadorna.

2005 renoveras urtavlorna med nya visare, målning och förgyllning av kopparn.

För närvarande förs diskussioner med Länsstyrelsen om att riva och återuppbygga
kampanilen. Armeringen har rostat och expanderat med sprickor och avskalning av
betongen över armeringen som följd. Stora betongsjok riskerar att lossna, och för att
hindra nedfall har tornfasaderna delvis täckts av ett skyddsnät. Enligt uppgift ska den
nya kampanilen byggas upp som den ursprungliga, men med annan betongkvalitet och
armering, kanske som prefabelement. Ytterligare åtgärder som planeras är omläggning
av koppartaket på kyrkan, liksom översyn av ettglasfönstren mot söder.

Från huvudingången kommer man in ett generöst vapenhus, där både golv och väggar
är klädda med kalksten. Taket är av slammad betong. Vapenhuset avdelas i tre mindre
rum - hall, kapp- och väntrum - med glesa ekspaljéer. Väntrummet avgränsas även av
ett mässingsparti, vilket gör det möjligt att bruka rummet för enskilda syften. Det
pryds av tre kvadratiska glasmålningar, utförda 1967 av Jan Brazda, med motiven kors,
Alfa och Omega. Alfa och Omega, början och slutet, symboliserar att Gud är evig. I
väggen mot långhuset sitter ett glasparti med en pendeldörr av ek.

Tar man steget in i långhuset, möter man ett rektangulärt, stramt kyrkorum.
Blicken dras till de slanka betongpelarna, satta med ca 4,5 meters mellanrum, som bär
den kraftiga, delvis synliga, gjutna treledstakstolen i betong. Mellan takstolarna
löper ett mönstersatt tak av lackerad träpanel, som döljer bakomliggande isolering.
I koret är taket dock putsat. Det sägs att arkitekterna hade Israels tabernakel, en flyttbar
byggnad buren av tältpinnar, i tankarna när de ritade takkonstruktionen. Pelarna
indelar kyrkorummet i mittskepp och sidoskepp. Några meter ovanför sidoskeppens
golv hänger ett ribbverk av ek, nedpendlat från metallstänger fästade i ytterväggarna.
När man närmar sig koret övergår ribbverket i fullhöga träspaljéer, som ramar in korväggens
fresk och arkitektoniskt tydliggör via sacra- principen. Koret nås genom en
kalkstenstrappa, där predikstolen byggts in på västra sidan. På motsvarande sätt är
gångarna belagda med långsmala kalkstenshällar, medan bänkarna har ställts på ett
mönsterlagt golv med stenstavar i kvadrater utan riktning.

Korets al frescomålning är gjord av konstnären Nils Aron Berge, och återger motiv
kring lärjungen Andreas. Centralmotivet föreställer Jesus och Bespisningsundret,
historien då Jesus mättar 5000 män i öknen med fem bröd och två fiskar. Överst syns
det Allseende ögat, och nederst en framställning av Nattvarden. På ömse sidor om de
firande lärjungarna finns bilder av Andreas, den ena där han står framför ett snedställt
kors vid Jesu tomma grav. Det snedställda korset kallas ofta just andreaskors.

Kyrkorummet belyses av armaturer i mässing och alabaster, som samtliga förefaller
vara från 1959. Dagsljuset kommer från stora glaspartier. I öster och väster finns
närmst taket horisontella fönsterband med färgade klarglas, som mot koret övergår i
fullhöga partier med råglas. Längs västfasadens nedre del löper ett långt parti mot
gården utanför. I nordvästra hörnet har glaset ersatts av ett tätt väggparti med en ekdörr
in mot församlingsdelen. Från södra väggen glimmar ljuset från den korsformade
glasmålningen, utförd 1959 av Brazda, och de flankerande partierna med mönsterslipade
råglas. Framför fönstren hänger tunna solskyddsgardiner. Orgelns huvudverk
är inpassat mellan fönstren. Väggen mot vapenhuset har förlängts och fungerar även
som räcke till orgelläktaren. Räcket är klätt med ekpanel mot orgelsidan.

Kyrkorummet står i direkt förbindelse med Dopkapellet och Heliga korsets kapell,
som är inredda i den låga, utskjutande volymen längs östfasaden. De belyses av
Brazdas färgfönster från 1959. Bilderna återger Guds skapande kraft och Jesu
uppståndelse som Tidernas Konung. Båda kapellen har golv av kalksten, vitputsat
betongtak och gult tegel på ytterväggarna. I bjälklaget har man gjutit in krukor,
vars dräneringshål fungerar som ljudabsorbenter. I dopkapellet står bl.a. ett dopträd
och dopfunten, i Heliga korsets kapell ett sidoaltare av silvergranit. Det heliga korset,
gjort 1959 av E Arenhill i olivträ och silver, hänger symboliskt över altaret.
Genom en dörr i norrväggen når man ännu ett kapell, S:t Petri kapell, som
bl.a. används för enskild andakt. I kapellet märks ett altare av trä och en Mariabild,
en rysk ikon från 1700-talet. I nordöstra hörnet finns en glasspalt, utformad av
Erik Höglund, med olika färgade glasformer ingjutna i cement.

Sakristian nås från en dörr på korets västra sida. Rummet har kalkstengolv, vitputsat
tak och väggar klädda med ekpanel. I sydvästra hörnet finns en piscina av kalksten.

Inredning och inventarier
Högaltaret från 1959 är ritat av Roos och Thornberg. Det består av en mycket
kraftig skiva av silvergranit, som vilar på två t-korsformade ben i samma material.

Altarskranket är delbart i flera sektioner, som står framför högaltaret och
sidoaltarna i kapellen. Det är byggt med en stomme av fyrkantsrör i metall, och
med överliggare och knäfall i trä klädda med ljust skinn.

Dopfunten av italiensk alabaster är ritad 1959 av Roos/Thornberg. Funten är formad
som en rak pelare med en rund urholkning upptill. På sidorna finns bibliska inskriptioner.

Predikstolen är formgiven 1959 av Roos/ Thornberg och integrerad med kortrappan.
Predikstolen byggs upp av tre tjocka skivor av silvergranit, som står lätt skilda från varandra.
Skivorna är fästa till en gjuten bottenplatta. På östra och västra sidan finns bibeltexter.

Bänkinredningen är från 1959 och ritad av Roos/Thornberg. Benställningarna är gjorda av mässingsrör,
som bär skinnklädda sitsar och oklädda, böjda ryggar av trä. Handtagen är delvis läderlindade.

Orgeln, byggd 1961 av Flentrop Orgelbouw i Holland, har 41 stämmor. Den renoverades
och efterintonerades 2005, då den fick tillbaka sin neobaracka klang. Huvudverket och ryggpositivet,
som är integrerat med orgelläktarens räcke, har spetsiga pipfält med träramar. Ett fält ovan spelbordet
är försett med luckor. Nedanför kortrappan står en kororgel från 2006, byggd av Mårtenssons orgelbyggeri
i Lund av begagnade delar från olika senromantiska sekelskiftesorglar.

Kyrkklockorna är fyra till antalet; stor-, mellan- och lillklockan i kampanilen, och en primklocka
som hänger i en metallställning på orgelläktarens räcke. Alla klockorna är gjutna 1959, frånsett
primklockan som är från 1984, av M& E Ohlssons Klockgjuteri i Ystad. På klockmantlarna finns bibelord
och texter om klockornas tillkomst. I tornet hänger dessutom ett klockspel med fem små klockor, också gjutna 1959 av M& E Ohlsson.

Övrigt
Bland de lösa inventarierna finns många objekt, som tillverkats runt tiden för kyrkans
invigning 1959. Dit hör Sven Arne Gillgrens och Elon Arenhills silversamling, Hans
Bergströms armaturer och Ragnar Haraldssons och Sigrid Synnergrens mässkrudar.

Kyrkoanläggningen består av kyrkan, kampanilen och en anslutande församlingsdel i
ett plan och källare. Denna beskrivs vidare under Byggnader på kyrkotomten.

Kyrkobyggnaden har formen av en normalbasilika med en hög sidoställd kampanil, en
gestaltning som kan associeras till de fornkristna basilikorna i Rom. Från kyrksalen
skjuter i öster ut en lägre del med två kapell, och i norr en sakristia som är sammanbyggd
med församlingshuset. I de höga fasaderna kombineras täta partier med glaspartier,
i söder som en symmetrisk huvudgavel mot torget, i väster och öster som asymmetriska
kompositioner och i norr som en sluten korvägg. Entrén finns mitt på sydgaveln, omgiven
av glasytor och ett tronande kors av färgat glas vid taknocken. Ingången, en mässingsklädd
pardörr, sitter i ett glasparti med tunna mässingsprofiler.

Kyrkomurarna är uppbyggda med 30 mm grå kalksten och stenullsisolering framför
betongstommen. Kalkstenen är kramlad mot betongen med en luftspalt mellan sten
och isolering. På södra gaveln finns framspringande partier av lågerhuggen sten på
ömse sidor om huvudingången. Den utskjutande volymen mot öster kontrasterar till
de gråa stenytorna med sin röda tegelbeklädnad och betongsockel. Det smala teglet
återkommer i sakristian vid kyrkans nordöstra hörn. Teglet är delat normaltegel från
Yddinge, som ersatte tegelstavarna man ursprungligen tänkt sig. Eftersom tegelbruket
var på väg att avvecklas vid tiden för bygget gick inte specialformatet att få tag på.

Glaspartierna är gjorda av smala mässingsprofiler som fogats mot murarna. Korets
östra fönster och de stora enkelglasen mot söder skyddas av utvändiga skyddsglas i
bronsramar. Fönstren i öster och väster indelas av tjocka, vita marmorskivor, som står
framför glaspartierna och silar ljuset till kyrkorummet. Fönsterbanden och marmorskivorna
är uppdragna till den späda takfotens kopparkrön. På taken ligger kopparplåt
i skivtäckning, undantaget sakristian som har papptak. Över kyrkorummet är plåten
lagd på läkt som fästats till betongskivor som ligger mellan takstolarna. Över kapellen
ligger kopparn direkt på ett helgjutet betongbjälklag.

Kampanilen är uppbyggd med två höga gavlar av stående brädgjuten betong. De är
helt täta, frånsett några kvadratiska ljudöppningar vid klockvåningen, och stadgas av
11 bjälklag med liggande brädgjutna ytterkanter. En ståltrappa snirklar genom tornet
hela vägen upp. Våningarna är helt öppna mot söder och norr, frånsett att bjälklagen
sammanbinds i östra delen med vardera sex betonglameller, som likt marmorskivorna
framför fönstren förstärker vertikaliteten i arkitekturen. På näst högsta planet sitter
förgyllda urtavlor framför lamellerna. Klockvåningen skiljer ut sig i gestaltningen
genom att lamellerna går hela vägen mellan de täta gavlarna. De västligaste lamellerna
fanns inte från början, utan har nog satts upp för att nyansera kyrkklockornas klang.