ASKIMS KYRKA

INTERIÖRBESKRIVNING

Askims kyrka är en salskyrka med tresidigt avslutat kor i söder. Vapenhuset ligger i norrtornets bottenvåning. Sakristian ligger i en låg, rakt avslutad tillbyggnad öster om koret.

Interiören har genomgått tre stora renoveringar; 1921 efter förslag av arkitekt Yngve Rasmussen, 1940-41 under arkitekt Axel Forssén och 1998-99 efter ritningar av arkitekt Magnus Wångblad. Mycket av 1800-talskyrkans karaktär och interiöra delar har bevarats vid renoveringarna.

Kyrkorummet är ljust och luftigt med ljusa färger och många stora fönster. Den stora altaruppsatsen är framträdande i kyrkorummet.
___________________________________________________________________________

GOLVET är täckt med rektangulära kalkstenshällar. De slätputsade VÄGGARNA är målade i en brutet vit kulör, SOCKLAR och golvlister är grå. Sockeln är utbyggd och döljer värmeledningsrör.

INNERTAKET är inklätt med masonit och målat i brutet vitt. Valvet är något indraget från fasaderna och längs kanterna löper en bred sarg. Den vilar till synes på väggmonterade konsoler, men det är en del av takstolen som givits en dekorativ utformning i sin nedre del. Takets mittendel är ett spegelvalv, valmat i tre fält över koret och rakt avslutat i rummets norra ända. Mellan valvet och sargen löper en kraftig profilerad trälist, målad i blågrått med en rödbrun dekorlinje. I mötet mellan tak och vägg syns kraftiga bjälkar som, liksom den blottade delen av takstolen, är gråmålade.

De flesta av kyrkans FÖNSTER är stora och spetsbågiga, smårutsindelade med ett smäckert spröjsverk som inspirerats av gotiska masverk. Spröjsarna bildar två spetsbågar krönta av ett fyrpass. Den övre delen av bågen är fast och tillverkad av gjutjärn, den nedre består av löstagbara träbågar. Bågarna är ljust gråmålade. Fönstren sitter i djupa slätputsade nischer som vidgar sig inåt rummet. De två KORFÖNSTREN på var sida om altaret har i blyinfattat målat glas utfört av konstnären Gunnar Erik Ström år 1933. Målningarna i starka färger avbildar bibliska scener.

INNERDÖRRARNA är gråmålade spegeldörrar, sannolikt ursprungliga sedan byggnadstiden respektive sakristians uppförande. Entrédörren i vapenhuset samt dörren mellan vapenhus och långhus är dubbla, övriga är enkla. I läktarunderbyggnaden sitter modernare spegeldörrar och i utrymmet bakom koret sitter en masonitklädd trädörr.

LÅNGHUSET har två BÄNKKVARTER. Bänkarna är ursprungliga, och har sannolikt inte genomgått någon större ombyggnad. De har dekorativt utformade gavlar med ett ganska enkelt med tidstypiskt uttryck. Bänkarna är färgsatta i en ljusbrun träimitation med brunröda detaljer.

Det tresidigt avslutade KORET ligger två steg över långhuset. I den östra änden har en kalkstenstäckt ramp tillkommit. Altaret och altaruppsatsen är placerade ett steg över koret, på ett podium av trä.

ALTARUPPSATSEN räddades undan branden i Askims gamla kyrka 1876, men den skadades och fick renoveras. Den är utförd i snidat och målat trä och skars år 1726 av bildhuggare Nils Gustafsson Kihlman, Borås. Tavlan är utförd i barock och uppbyggd i tre avdelningar, avdelade med horisontella listverk. Den är rikt dekorerad med snidad och förgylld växtornamentik. Centralt sitter en snidad framställning av Kristus på korset, i en rundbågig omfattning. Den flankeras av skulpturer som framställer apostlarna Petrus och Paulus. Ytterst står dekorativt snidade oljelampor. I överstycket sitter en målad pannå som visar Kristi gravläggning, flankerad av två puttis. Uppsatsen kröns av en trästatyett föreställande Kristus med segerfana. I understycket sitter en målad text och två krönta monogram. Altaruppsatsen är fristående och vilar på en hög gråmålad sockel som formgivits i med altaret som utgångspunkt.

ALTARET är ursprungligt, men flyttat. Det är av trä och färgsatt i ljusgrått med mörkgrå detaljer. Framsidan och kortsidorna är försedda med försänkta, stickbågiga nischer som avdelas med pilastrar. Bordsskivan vilar på en smal spegeldekorerad fris.

ALTARRINGEN i ljusgrått målat trä är troligtvis ursprunglig, men den har dock kortats. Formen är tresidig med rundade hörn. Barriären är genombruten och består av gråmarmorerade svarvade balusterdockor. Knäfallet och överliggaren är stoppade och klädda med mörkröd sammet.

PREDIKSTOLEN är ursprunglig och står vid den östra väggen, i mötet mellan kor och långhus. Den är tillverkad i snidat och målat trä, marmorerat i grått och blått med detaljer i guld och rött. Korgen är åttakantig, delvis sammanbyggd med väggen och har fem slutna sidor. Sidorna är spegeldekorerade och mitt i speglarna sitter kristna symboler. Över- och nederkanten är utkragad och profilerad. Korgen vilar på en räfflad kolonn med en slät fot och kapitäl med förgyllda detaljer. Korgens undersida är åttadelad och spegeldekorerad. I speglarna sitter noteringar om ommålningar av kyrkorummet. Trappan från koret har ett genombrutet räcke bestående av svarvade balusterdockor.

DOPFUNTEN i ljusgrå granit är tillverkad 1912 och påminner i formen om en medeltida funt. Den släta foten och det avsmalnande skaftet är tillverkade i ett stycke. Cuppans underkant är mjukt välvd och sidorna är raka. Längs överkanten löper en mjuk vågform. Den böljande formen förstärks av två parallella försänkta linjer i cuppans sidor, som följer överkantens form. Texten "Askims kyrka 1912" är inhuggen i cuppans sida. Ovansidan är plan med en rund fördjupning för dopskålen.

LÄKTAREN i kyrkorummets norra ända har ett mittparti som är utkragat i två sektioner. På LÄKTARBARRIÄREN sitter färgstarka målningar av Joël Mila. Motiven som utgår från "Det stora gästabudet" är utförda på pannåer och tillkom 1974-75. Längs barriärens över- och nederkant sitter profilerade listverk. På läktarens golv ligger en gråblå heltäckningsmatta. Möbleringen består bl.a. av lösa stolar och två äldre bänkar, enklare utformade än långhusets. På läktaren finns även ett kontor för organisten och ett förvaringsrum.

ORGELN har kvar den ursprungliga FASADEN i ljust gråmålat trä med förgyllda detaljer. Den nedre delen av fasaden är enkelt utformad och har karaktären av en sockel åt den rikare dekorerade överdelen. Den är tredelad med synliga pipfält i rundbågiga omfattningar. Det mittersta fältet är högre och bryter igenom den i övrigt plana överlinjen. Mellan pipfälten står kolonner med skaftringar och växtdekorerade kapitäl. Rundbågarna framhävs med förgyllda lister och längs bågarnas innerkanter sitter en rundbågefris. Överkanten markeras med utkragade profilerade lister. På översidans hörn och mittfältets krön sitter skulpterade förgyllda bladornament. ORGELVERKET byggdes av Hammarbergs orgelbyggeri, Göteborg, år 1974.

LÄKTARUNDERBYGGNADEN tillkom 1998-99. Den är ganska diskret i sin utformning och har underordnat sig kyrkorummets utseende.

SAKRISTIAN uppfördes vid korets norra sida år 1941. Den byggdes ut år 1970.

VAPENHUSET har GOLV av kalkstensplattor, VÄGGARNA är vitputsade, TAKET är av vitmålad träpanel. Trappan upp till läktaren och tornet är av gråmålat trä och har ett genombrutet räcke med smäckra svarvade balusterdockor. Över den dubbla entrédörren sitter ett spetsbågigt spröjsat överljusfönster.

Bland ÖVRIGA INVENTARIER märks två NUMMERTAVLOR i snidat och målat trä, tillverkade på 1800-talet. De är fristånde och skulpterade med klassicistiska motiv. De har tidigare stått i Domkyrkan och kom till Askims kyrka år 1916. Ett GOLVUR tillverkat av Olof Rising, Göteborg, och en järnskodd TRÄKISTA av trä från 1700-talet räddades då den gamla kyrkan brann.

För en utförligare materialbeskrivning hänvisas till "Rums- och kulörbeskrivning" Arkitekttriangeln AB 1998-07-01

SOCKNEN
Askims härad omtalas i skrivna källor redan under 1200-talet. Namnet Askim (Askheim) indikerar en gammal och centralt belägen boplats. Socknen Askeme omnämns första gången år 1420. Den gamla kyrkan tros ha uppförts under 1200-talet.

Vid åtminstone fem olika tillfällen mellan 1611 och 1721 berördes Askim av krigshändelser, vilket torde ha hämmat socknen utveckling. Huvuddelen av befolkningen livnärde sig som bönder, men fiske och sjöfart har också varit viktiga näringar. Sillfiskeperioden mellan 1752 och 1808 skänkte välstånd till bygden, den efterföljande perioden blev dock ekonomiskt svår.

Laga skifte påbörjades under 1840-talet. Byarna var klungbyar, de flesta med bebyggelse av radby-karaktär. Jorden var bördig men socknens bergiga karaktär hindrade bildandet av större jordbruksenheter. Intresset för jorden splittrades också av fiske och sjöfart.

Mellan 1860 och 1875, vid tiden strax före den nuvarande kyrkans uppförande, bodde ungefär 1 300 personer i Askims socken. Utflyttning och emigration ledde till en nedgång i folkmängden under 1890-talet, men efter 1903 vände kurvan uppåt igen med anledning av Göteborgs expansion och Säröbanans anläggande. Det var främst villabyggandet som stod för ökningen och socknens norra del fick snart en mer utpräglad tätortskaraktär. Under andra halvan av 1900-talet har bebyggelsen kompletterats med mer storskaliga bostadsområden.

Askims kommun införlivades med Göteborgs stad 1974, vilket medförde att Askims församling blev en del av Göteborgs kyrkliga samfällighet.

ASKIMS GAMLA KYRKA
Askims första kyrka var en medeltida stenkyrka, belägen på en höjd i socknens norra del. Det finns inga bevarade bilder av den gamla kyrkan, vilket gör att man får förlita sig på skrivna källor när det gäller kyrkans utseende. Det är likaså okänt när kyrkan uppfördes, men en ungefärlig datering har gjorts utifrån dopfunten. Den har tillskrivits mästaren Thorkillus, verksam på 1200-talet.

Ett inventeringsprotokoll från 1830 ger en ganska tydlig bild av kyrkans utseende. Den var uppförd i gråsten med fyra fot tjocka murar, och var ungefär 21,7 meter lång, 9,5 meter bred, 4,4 meter till takresningen och 9,5 meter till åsen. Taket var tegeltäckt och den hade fem fönster. Kyrkan saknade torn men hade istället en fristående klockstapel med rödmålad träbeklädnad och ett blytäckt tak krönt av en vimpel med årtalet 1699.
Inredningen beskrevs ganska utförligt. På trägolvet stod 23 masurfärgade bänkar på var sida om gången, dessutom stod två bänkar i koret. Bak i kyrkan fanns en vitmålad läktare som vilade på 17 pelare. Åtta takbjälkar förband de tjocka murarna och Göteborgsmästaren Johan Ross hade 1734 försett taket med målningar av moln och änglar. Kyrkan rymde 400 personer. Predikstolen och altartavlan beskrevs vara i gott skick.

Läktarfronten hade sannolikt fått en dekorativ bemålning år 1629, som senare övermålats med vitt. Vid inventeringstillfället omtalas ingen orgel, men mot 1800-talets mitt tillkom en sexpipig orgel byggd av J. N. Söderling.

Vid mitten av 1850-talet restes önskemål om en större kyrka med mer central placering i socknen. Diskussionerna fördes under flera år, innan kyrkostämman 1868 slutligen tog ett beslut om att uppföra en ny kyrka.

Det sista kapitlet om Askims gamla kyrka skrevs i och med att en brand bröt ut mitt under pågående gudstjänst den 12 november 1876. Kyrkan blev totalförstörd. Församlingen enades nu om att uppföra en ny kyrka på en högt belägen tomt på hemmanet Stora Hovås ägor.

ASKIMS NYA KYRKA UPPFÖRS
Ritningar till den nya kyrkan upprättades sannolikt av Ludwig Hedin (Hedin var en flitigt anlitad kyrkoarkitekt vid tiden och han har signerat kopior av nybyggnadsritningar i Byggnadsstyrelsens arkiv.) Byggmästare var August Krüger, Göteborg. Bygget pågick under det sena 1870-talet och byggnadsmaterial hämtades delvis från den gamla kyrkan. Invigningen skedde första söndagen i advent 1879.

Den gamla kyrkans altartavla från 1726 blev svårt skadad i branden, men renoverades 1881 (av spegelmakare I P Wickström, Majorna, Göteborg) och installerades i den nya kyrkan. Andra inventarier som räddades var bl.a. ett svarvat dopställ från 1600-talets slut, en kyrkkista med tre lås och ett golvur av Olof Rising, Göteborg. Kyrkklockorna hängde i en fristående klockstapel som klarade sig undan branden och de kunde överföras till den nya kyrkan. Den nya kyrkan fick en orgel av orgelbyggare Molander.

Kyrkan målades invändigt år 1881 av C. A. Nilsson.

ASKIMS KYRKA UNDER 1900-TALET
Arkitekten Yngve Rasmussen gjorde 1921 ett förslag till ommålning av kyrkans interiör. Trätak och konsoler linoljemålades med stöppling i brutet vitt. Väggarna målades med limfärg, ljust grå med ljusare svampning. Nedre delen av väggarna mattfernissades eller limfärgades i en mellangrå färgton. Fönster linoljemålades i brutet vitt, nischer målades ljusgrå. Dörrar och läktarbarriär linoljemålades i "liknande ljusa färgton som tidigare". Bänkar linoljemålades och kopalfernissades i pärlgrått. Orgelfront, altarbarriär, predikstol m.m. linoljemålades i svagt grått, förgyllningar renoverades. Arbetet utfördes av J. A. Bergs Sterbhus, Mölndal.

Elektrisk belysning installerades år 1931. Den östra kyrkogårdsmuren lades om 1932-1933 och nya grindar sattes upp. Arbetet planlades av arkitekterna Axel Forssén och Andrew Person (grindar). Två korfönster, målade av konstnären Gunnar Erik Ström, insattes i kyrkans kor år 1933. Fönstren hade bekostats genom en donation.

För inmontering av vattenburen värmeledning 1937-38 anlitades ingenjör Magnus Ericsson och arkitekt G Bergh, Askim. I samband med detta utfördes vissa målningsarbeten, inne och ute. För kalkmålningen användes Hälsingborgskalk. Invändiga snickerier såsom bänkgavlar oljemålades.

En större renovering av kyrkan genomfördes 1940-41 och arkitekten Axel Forssén anlitades för uppdraget. Den största förändringen var att en sakristia uppfördes vid kyrkans östra sida. Bland större interiöra ändringar märks att hela taket kläddes med masonit, vilket bl.a. medförde borttagning av sex små (dekorativa) takstolar i koret samt konsoler och smålister i hålkärlen. Trasig puts lagades, kyrkorummet och vapenhuset målades i ljusa varma färger. Altaruppsatsen befriades från övermålning, konserverades och den ursprungliga målningen kompletterades. Arbetet utfördes av konservator Sven Gustafsson, Göteborg. Korskranket revs, ett nytt altarbord installerades, altaret flyttades bakåt och fönstret bakom altaret sattes igen. Predikstolen flyttades åt norr. Snickerier restaurerades. Kyrkan fick en ny orgel från Hammarbergs orgelbyggeri, men orgelfasaden från 1879 bevarades. Orgelläktaren utökades framåt med ½ till 1 meter och den främsta bänken på den östra delen slopades. En mellanvägg av trä uppfördes i vapenhuset. I arbetena deltog bl.a. byggmästarna Verner Samuelsson och Carl Persson, Billdal, målerifirman Bröderna Setterby, Askim, Arne Karlssons rörläggeri, Billdal, samt Appelgrens Elektriska, Mölndal.

Axel Forssén anlitades också i samband med att kyrkans yttertak täcktes om 1946. Långhuset var tidigare täckt med engelsk tunn brun och grå skiffer. Taket lades om med Grythytteheds svarta skiffer. Vid anslutningen mellan långhusets tak och tornmurarna lades dubbelfalsad kopparplåt. Vid långhusets norra gavelpartier satt små skorstenar och plåttäckning på gaveln. Detta revs och muren reparerades. Torntaklisten reparerades med handslaget gult Lomma fasadtegel. I samband med takarbetena skulle taklisten av rött murtegel rengöras och kalkas med vit färg i likhet med väggarna, men detta utfördes sannolikt aldrig.

1951-52 uppfördes ett bårhus på kyrkogården, efter ritningar av Axel Forssén. 1959 renoverades den elektriska anläggningen och åskledare installerades. Arbetena leddes av ingenjör John Lundholm.

Sakristian tillbyggdes år 1970 med förvaringsutrymmen samt en toalett, efter ritningar av arkitekt Gunnar Hoving. Detta var en modifiering av ett förslag till större utbyggnad som avstyrktes av RAÄ (1966). Samma år målades kyrkan invändigt av Bror Esson.

Ett nytt orgelverk installerades av Nils Hammarberg och stod klart 1974. Orgelfasaden från 1879 bevarades, men flyttades tillbaka ca 60 cm och höjdes ca 30 cm. Det nya spelbordet sammanbyggdes med den gamla fasaden.

År 1974 anlitades konstnären Joël Mila för att utforma utsmyckning av läktarbröstningen. Förslaget utgick från berättelsen om det stora gästabudet (Lukas 14:16-24) och målningarna utfördes på lösa pannåer. Riksantikvarieämbetet, liksom domkapitlet, var mycket tveksamma till förslaget, men förändringen genomfördes likväl.

Altaruppsatsen behandlades av konservator Karl Gutjahr år 1989.

RENOVERING 1998-1999
Under 1990-talet inleddes planeringen för en omfattande renovering. Förutom en interiör upprustning och installation av toalett ville man skapa en bättre handikappanpassning samt fler biutrymmen i kyrkan. Finansiering skedde genom gåvor och försäljning av fastigheter, bland annat f. d. Askims Prästgård. Ombyggnaden leddes av CA consultadministration ab och ritades av Magnus Wångblad, Arkitekttriangeln.

Ombyggnaderna innebar att en läktarunderbyggnad skapades, inrymmande toalett, kapprum, städutrymme och samlingsrum med pentry. Detta innebar att de två bakersta bänkraderna togs bort. I koret byggdes altaret om och flyttades fram. Altarringen kortades mitt på framsidan. Handikappramp och ledstång installerades. Bänkarna byggdes om något, bl a tillkom psalmbokshyllor. Sakristians förrådsutrymmen byggdes om. Väggarna putslagades och målades med kalkfärg medan bl. a. träpaneler och socklar oljemålades. Nummertavlorna förhöjdes med en cylindrisk fot. Bänkarna oljelaserades, innerdörrar målades grå. Elsystem, värmeanläggning, larmsystem, belysning och högtalarsystem sågs över och kompletterades. Exteriören restaurerades utan förändringar. Ett nytt kors, gjort av trä klätt med förgylld kopparplåt, sattes på tornet, .