Sjonhem kyrka

Väggarna och valven är invändigt i kyrkorummet och i sakristian putsade och vitkalkade. Koret och långhuset täcks av ett respektive två kupolliknande kryssvalv av kalkstensflis medan tornrummets valv är ett romanskt kryssvalv.
Av medeltida kalkmålningar finns endast ornamentala målningar i långhusvalven bevarade.

Sakristian är försett med ett innertak av omålade bräder, och pannrummet har putsat innertak.

Bjälklag och golv
Golven är invändigt i kyrkorummet och i sakristian belagda obehandlade bräder (skurgolv) utom i koret, där golvet består av kalkstenshällar, delvis äldre gravstenar. Golvet i pannrummet består av betong.

Trappor och stegar etc.
Till vindarna och tornhuven kommer man via en lös stege inne i långhuset till en dörr högt uppe på tornets östra vägg. Från denna våning leder trästegar upp till vattendäcken i tornet och i tornhuven, samt vidare upp till huvens topp.
På kor- och långhusvindarna finns inspektionsbryggor av trä. En äldre skorstensstock kvarstår på långhusvinden.

Fast inredning
Den fasta inredningen i övrigt består av altare med altaruppsats samt altarring i koret och predikstol och bänkinredning i långhuset. Två väggskåp i korets södra mur.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av torn, långhus och kor med sakristia.

Ytterväggar och murverk
Väggarna är uppmurade av kalksten. Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade.
I långhuset är två dragstag av stål inlagda i N-S riktning intill gavlarna.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig gotländsk, åttkantig modell, klädd med snedkantade bräder (s.k. tornpanel). Panelen är tjärad utvändigt. Höjden till flöjeln är ca 33 m.

Stommen är tillverkad av bilade och sågade virken. Högbenen är försedda med plåtkappor och offerreglar. Ljudgluggar i panelen i väderstrecken utom åt öster, där långhustaket möter. Spiran kröns av en vindflöjel.

Kyrkklockan hänger i tornhuven. Vattendäcket under klockan består av ett trädäck, klätt med asfaltpapp med utlopp via ett stuprör av stålplåt till ett underliggande vattendäck. Plåtklädd trälucka över uppgångshålet. Det undre vattendäcket är även det klätt med asfaltpapp, samt försett med en utkastare åt norr.

Yttertaken över långhus, kor och sakristia är täckta med tryckimpregnerade falar (bräder) på täta undertak, på långhuset utgörs undertaket av det äldre plåttaket, på koret av råspont och papp. Även sakristian har faltak. Utvändigt är samtliga faltak tjärade. Korets och långhusets norra takfall är försedda med nockräcken.

Takstolarna är tillverkade av bilade virken och av typen svensk takstol. Sakristian har ett mansardtak vars konstruktion inte besiktigats.
Tornhuven och korets norra takfall är försedda med hängrännor och stuprör av galvaniserad stålplåt, vilka leder takvattnet till infiltrationsbrunnar. Övriga tak saknar avvattningsanordningar.

Fasader
Fasaderna på kor, långhus och sakristia är putsade med kalkbruk och vitkalkade med hörnkedjor av huggen kalksten. Putsen är på korets norra och södra fasader samt på långhusets södra fasad mycket tunn, och vissa släthuggna block är utsparade. Tornet har huggstensfasader. Torn, långhus och sakristia har skråkantsocklar medan sakristians sockel endast är putsad med cementhaltigt bruk.

Fönster och andra muröppningar
Fönstren i långhuset är rektangulära snickerifönster med blyinfattade glas. Även sakristian har ett litet fönster med denna utformning. Korets fönster är försedda med rundbågiga omfattningar av kalksten. De blyinfattade glasen är insatta direkt i stenkarmarna, dock är trefönstergruppen i den östra gaveln utvändigt försedd med glasade träbågar. De utgör tillsammans med metallnät skydd för de medeltida glasmålningarna i dessa fönster.

Tornets ljudgluggar har omfattningar, bågar och kolonnetter av huggen kalksten. De är försedda med fågelnät av pälsdjursnät på träramar, och solbänkarna är klädda med bräder (falar). I tornets södra fasad finns under den övre ljudgluggen en äldre, mindre ljusglugg av liknande utformning som ljudgluggarna. I korets gavelspets finns en rundbågig ljusglugg med huggen kalkstensomfattning och försedd med en enkel, tjärad trälucka.

Portaler
Portalerna (3 st.) är huggna av kalksten. Samtliga är rundbågiga och utan särskild utom långhusportalen, som har kapitäl med tandsnitt och enkla blommotiv. Tornportalen är kyrkans huvudingång. Portbladen består av stående, tjärade plank.

Sjonhem kyrka är med undantag av sakristian i sin helhet uppförd under medeltiden. Kyrkans äldsta delar är tornet, vilket uppfördes i början av 1200-talet som en sista etapp i byggandet av en romansk stenkyrka. Det kor och det långhus som hört till denna äldsta romanska kyrka byggdes i slutet av 1100-talet och revs i samband med att motsvarande byggnadsdelar de nuvarande uppfördes vid mitten av 1200-talet. Sakristian tillkom 1818.

Sedan byggnadstiden har endast smärre ändringar gjorts på kyrkans exteriör. Vid sidan av sakristibygget i början av 1800-talet har ett nytt fönster tagits upp i långhusets norra vägg, sannolikt någon gång under 1800-talet. Vid samma tillfälle ändrades det södra långhusfönstret till motsvarande utseende. Dragstag sattes in i långhuset under slutet av 1800-talet, då även en uppvärmningsanordning i form av en vedkamin kom till. Den ersattes på 1960-talet av ett centralvärmesystem med oljepanna i ett nyinrättat pannrum i sakristian.

Långhuset har under en period varit försett med falsat plåttak (1886-1961) medan koret haft tegeltak (troligen sent 1800-tal 1961). Dessförinnan hade hela kyrkan faltak. Fasaderna var från 1800-talet och fram till 1960-talsrestaureringen spritputsade och försedda med vita, slätputsade hörn, fönsteromfattningar etc.

De senaste restaureringarna
Den senaste utvändiga restaureringen gjordes 1986 då bl.a. tornhuven reparerades och försågs med ny panel och kyrkan i övrigt utrustades med hängrännor, stuprör och åskledare.

Vid en tidigare omfattande restaurering 1961-62 utfördes en rad såväl ut- som invändiga arbeten. Tornhuven nybyggdes med samma utseende som den gamla, taken lades om med återgång till det gamla takmaterialet (falar) där det ändrats under 1800-talet. Invändigt putsades väggar och valv om, kalkmålningarna i valvhjässorna togs fram, predikstolen och dopfunten flyttades och bänkinredningen ändrades, bl. a. inrättades ett orgelpodium i bakre delen av långhuset. Elektrisk belysning och som nämnts centralvärme installerades. Tornuppgången flyttades till långhusets västra del så att tornrummet frilades.