ROMA KYRKA

Kyrkogården är rektangulär med en utvidgning med minneslund (anlagd 1997) åt nordost. Den består av en äldre del kring kyrkan och en nyare del öster därom, tillkommen 1916-17. Den äldre delen av kyrkogården antas ha vidgats åt söder vid något tidigare tillfälle. Marken är gräsbevuxen, och båda kyrkogårdsdelarna omges av kallmurar av kalksten, vilka i söder har formen av terrassmurar, kombinerade med låga häckar. Minneslunden, som inrymmer en liten damm, är på de tre fria sidorna inhägnad med en gärdsgård av gotländsk typ, s.k. bandtun.

Den äldre delen av kyrkogården inramas av en gles krans av höga träd lönn, lind och ask med något enstaka solitärträd, medan den nya kyrkogårdsdelen är omgiven av lindar, vilka även omgärdar ett centralt placerat, kalkstensklätt brunnskar. Gravkvarteren på denna del av kyrkogården indelas av låga häckar.
Kyrkogården har fyra ingångar. Huvudingången till den äldre delen av kyrkogården sker från söder genom en grind av smidesjärn, flankerad av murade kalkstensstolpar. En liknande grind finns i sydost mot parkeringen, i nordost och i väster leder öppningar utan grindar. Den i väster för medelst en kalkstenstrappa ned till den lägre liggande prästgårdsparken.

Gångarna är grusbelagda. Gravarna är i huvudsak belägna söder och öster om kyrkan.

På kyrkogården finns förutom kyrkan fyra byggnader: på södra delen av kyrkogården en panelklädd klockstapel inrymmande de tre klockorna från Gammalsvenskby i Ukraina, i norr en kombinerad pann- och personalrumsbyggnad för klockarna, uppmurat av betonghålsten samt i nordost och öster en mindre (f.d. likvagnsbod) resp. en större verkstadsbyggnad av trä för kyrkogårdens behov.

Övriga byggnader på kyrkogården
På kyrkogården finns förutom kyrkan fyra andra byggnader. Norr om kyrkan står en enplans personalbyggnad i sten inrymmande även ett pannrum, det senare förlagt till källarvåningen.

Söder om kyrkobyggnaden står en klockstapel av trä, Svenskbyklockstapeln, med de tre svenskbyklockorna.

På kyrkogården finns även en mindre och en större träbyggnad för förvarings- och verkstadsändamål.

Roma kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Det nuvarande koret och långhuset, uppförda i två etapper vid 1200-talets mitt, har föregåtts av en romansk kyrkobyggnad med absidkor på platsen. Av denna kyrka från slutet av 1100-talet återstår sakristian, dock har den sannolikt i samband med kyrkans modernisering på 1200-talet försetts med ett sekundärt kryssvalv. Några skulpturfragment som förvaras i kyrkan har tolkats så att en byggnadsetapp, troligen avseende ett västtorn, planerats under 1300-talet men aldrig kommit till utförande.

Sedan byggnadstiden har endast smärre exteriöra ändringar gjorts på kyrkan. Det ursprungliga takmaterialet falar (bräder) har under senare århundraden bytts ut mot lertegel för att på långhuset, sannolikt i samband med en omfattande invändig restaurering 1902, ersättas av falsad plåt. På 1880-talet sattes det stora rosettfönstret av kalksten in i västra fasaden, och på 1920-talet togs en dörröppning upp i sakristians norrvägg då en centralvärmeanläggning med ett pannrum, avdelat i sakristian, installerades. En mera marginell förändring av exteriören är att hörnkedjor och fönsteromfattningar putsats över vid något tillfälle, sannolikt på 1850-talet.

Den medeltida kalkstenskyrkan består av ett treskeppigt långhus med smalare rakslutet kor i öster samt sakristia på nordsidan. Sakristian, som är äldst, byggdes ursprungligen till ett absidkor från 1100-talets senare hälft (absidstenar återfinns i nuvarande kyrkans murverk). Vid en senare byggnadsperiod (troligen 1200-tal) uppfördes kor och långhus (tre travéer); avvikelser i valvform och fönsterutformning tyder på att de två västligaste travéerna tillkom något senare. Utifrån sett är kyrkan en basilika med låg kleristorievåning. En takryttare, åttkantig spira med klockvåning under skärmtak, kröner västgaveln. Koret täcks av ett lägre sadeltak och sakristian har pulpettak. En igenmurad tornbåge i västmuren vittnar om ett planerat men ej utfört västtorn. Av kyrkans fem portaler (fyra långhusportaler och en korportal) har långhusets nord- respektive sydportal rikast utformning. En stenfigur på östra korgaveln (vattenkastare) tros härröra från den äldre kyrkan. Västgavelns rundfönster är från 1880-talet. Kyrkorummet är av hallkyrkomodell där mittskeppets kryssvalv är något högre än sidoskeppens. Koret, som också är kryssvälvt, lyses upp av östväggens trefönstergrupp och av ett sydfönster. I norra kormuren finns en nisch med snidad omfattning av trä, ett sakramentsskåp från 1200-talet. Kyrkans nygotiska inredning härstammar från en restaurering 1902.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.