GÖTEBORGS SYNAGOGA

Det rektangulära rum man träder in ifrån förhallen har karaktären av en hallkyrka, delad i ett brett mittskepp och två smalare sidoskepp genom sex pelare i två rader. Ovanför ingången i väster finns en läktare med orgel och i öster finns Toranischen som omges två åttkantiga, rödmarmorerade kapitäl i guld och vitt och kröns av lagens tavlor med guldbokstäver mot vit botten. Ovanför östväggen öppnar sig ett galleri upplyst av tre rundbågiga fönster med glasmålningar. Där hänger också en tamid, den eviga lågan. Upptill avslutas galleriet av en bred "taggbåge" i muhammedansk stil. Framför Toranischen står predikstolen och omedelbart nedanför denna biman, vars skrank flankeras av två femarmade mässingskalendabrar på nygotiska stakar. En mittgång delar bänkinredningen i två rader. Det platta taket saknar ljusöppningar. Det är rikt dekorerat och indelat i stora fyrkanter målade i ljusblått, brunt, guld och mörkgrönt.

För kvinnorna finns dubbla läktare som uppbärs av kolonner med kapitäl i vitt och rött i vardera sidoskeppet. Ett särskilt dekorelement i synagogan är den målade drakornamentiken på en del av läktarna. Det är osäkert om denna tillkom vid kyrkans byggande eller vid en ommålning på 1880-talet. Kyrkorummets färger domineras av dämpade bruna toner med enstaka inslag av blått, rött och gult.

1855 uppfördes den nuvarande synagogan efter ritningar av arkitekten August Krüger. Den byggdes på jungfrulig mark intill vallgraven tillsammans med de båda grannfastigheterna, vilka utformades för att såväl stå i samklang med som framhäva synagogan. Många av byggnaderna längs Stora Nygatan kom att bebos av kända medlemmar ur Judiska församlingen.
Synagogan är uppförd i det karaktäristiska gula göteborgsteglet och har en arkitektur som blandar klassiserande och orientaliska former. De fyra hörntornen avslutas med åttkantiga tornhuvar, alla krönta med en Davidsstjärna.
Interiören i gudstjänstrummet är storslagen med mycket välbevarade vägg- och takmålningar. Färgsättningen består huvudsakligen av brunt, blått, rött och guld. Ornamentiken är hämtad från Orienten, men också från det fornnordiska formspråket - något som är helt unikt för en synagoga. Här finns väggfasta bänkar för männen och dubbla läktare rymmer bänkar för kvinnorna.
Synagogan har inte genomgått några större förändringar sedan uppförandet. Huvudentréerna, sidoentréerna och trapphusen har målats och till viss del byggts om, men gudstjänstrummet har i huvudsak fått behålla sitt ursprungliga utseende. På 1870-talet utfördes målningsarbeten i gudstjänstrummet, men det är osäkert om dessa innebar ett förbättringsarbete eller en ommålning.
Synagogans fasad och interiör är sällsynt välbevarade. Dess fornnordiskt inspirerande formspråk är unikt för en synagoga. Tillsammans med den övriga bebyggelsen längs Stora Nygatan bildar synagogan en arkitektonisk helhet som är mycket viktig för förståelsen av judarnas roll i Göteborgs historia.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 1999-07-02, Dnr 221-13-98.