Allhelgonakyrkan

Kyrkobyggnaden innehåller kyrka, församlingslokaler och arbetsrum.
Byggnaden består av tre sammanbundna längor i en U-form med en öppen trädgård i mitten som vetter mot söder. Dessutom av en vinkelställd byggnad i två plan mot öster från kyrkan. Vinkeln mot öster och kyrkan är i högre höjd medan de två nyare längorna är lägre envåningsbyggnader. Under hela byggnaden finns källare.

Samtliga murar är av mörkbrunt helsingborgstegel. Alla socklar markeras av ett stående tegelskift och takgesimsen av en hålkälsten. Sadeltaken är täckta med rött enkupigt tegel. Takavvattningen och anslutningsplåtar är av koppar men stuprören är utbytta mot brun plåt.

Kyrkan från 1928 med sakristia från 1961.
Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett smalare och lägre kor och sakristia. Kyrkan är orienterad i nord-sydlig riktning med koret i söder.

Kyrkan omges av en upphöjd terrass, täckt av kalkstensplattor, med en låg mur runt kanten, som också är täckt av kalksten. Terrassen ligger på samma nivå som kyrkans entréer och nås med trappor.
Fasaderna är murade med munkförband. Gavelröstena har mönstermurning med tegel murat på snedden. Hushörnen är rusticerande med pilastrar av utkragande tegelskift. En gesims av profiltegel finns vid takfoten. Tegelpannorna ligger i liv med muren på gavlarna utan något takutsprång.

En kopparklädd takryttare för kyrkklockan finns på nocken mellan kyrkan och östra vinkeln. Takryttarens sidor har fyra rundbågiga ljudöppningar och hörnen är utförda som joniska pilastrar. Över ett flackt tak sitter en lökkupol med en hög spira som kröns av vindflöjel och kyrktupp.

Långhusets fönsteröppningar är rakslutna och omges av ett tegelskift med utkragade koppstenar. Fönstren är höga, stående, vita, kopplade, tvåglas träfönster med fyra öppningsbara spröjsade bågar. Det yttre glaset är klarglas och det inre är svagt färgat blyinfattat glas. Fönsterblecken är av koppar.
Sakristians fönster är smala och rundbågiga. Solbänkarna är av rödbrun klinker. Ett korsformat fönster sitter i gavelspetsen.

Östra vinkeln från 1928
Kyrkans huvudentré i söder är en dubbeldörr i ek med speglar omgiven av en rundbågig portal murad med sex tegelsprång. Dörrarna är fästade med dekorativa gångjärnsbeslag. Trycket är svängt och låsskylten avlång. Mot norr finns en ny bred glasad ekdörr som nås med en ramp. Östra gavelväggen har rundbågiga runda murnischer som utgör omfattning för fönstren. Träfönstren är vita spröjsade tvåluftsfönster. Takkupor inklädda i koppar finns på andra våningen.

Längan med stor församlingssal från 1961.
Murarna är rusticerade randiga med vart femte tegelskift intryckt. Fönstren är höga, stående brunlaserade träfönster med vardera sex öppningsbara bågar. Fönsternischerna markeras och omfattas på fyra sidor av kalkstensskivor.
Ett vindfång med platta breda bruna aluminiumpartier vetter mot söder. Ytterligare en dörr finns mot söder, en glasad spröjsad trädörr med överljus.

Längan med mindre samlingsrum och arbetsrum från 1961.
Tegelmuren är slät och utan markeringar runt fönster och dörrar. Fönstren är isolerglas i vit aluminiumbåge med en horisontell tvärpost och fönsterbleck av vit plåt. Tre entrédörrar är av glasade kraftiga bruna aluminiumprofiler. De nås med ramper och trappor. Mot norr finns en glasad trädörr med sido- och överljus. Sadeltaket är valmat.

Råå expanderade kraftigt i början av 1900-talet medan befolkningen runt Raus by och kyrka minskade. Det fanns ett stort behov av församlingslokaler i Råå.
Allhelgonakyrkan byggdes 1928 och ritades av arkitekt Oscar Persson. Kyrkan benämndes Raus församlingshus vid planeringen och en tid framöver eftersom församlingens egentliga kyrka ansågs vara Raus medeltida kyrka. Kyrkan byggdes med kyrksal, konfirmationssal, arbetsrum för kyrkoherden och expedition.
1931 dekorerades taket i kyrksalen av Hugo Gehlin och 1947 dekorerade Pär Siegård koret med freskmålningar.

När Råå växte ytterligare blev församlingslokalerna för små och under 1950-talet planerades för utbyggnad. 1959-1961 byggdes två längor till väster om kyrkan och en u-formad plan bildades. I nybyggnaden inrymdes arbetsrum, pastorsexpedition och samlingssalar. Samtidigt byggdes kyrksalen till med en sakristia söder om koret och en vikdörr sattes upp mellan kyrksal och samlingssal. Till- och ombyggnaden ritades av arkitekt Arnold Salomon Sörensen. Kyrkan fick först nu sitt namn Allhelgonakyrkan.

Nästa ombyggnad av kyrksalen var 1966 som bl a innebar ny bänkinredning, nytt altare, ny armatur, altarringen togs bort, golvet målades svart. Inredningen ritades av arkitekt John Kandell.
År 2000 återfick golvet sin ekfärg, det upphöjda podiet för altaret togs bort.

Under årens lopp har de två längorna med församlingslokaler byggts om flera gånger. Vissa fönster och entrédörrar har bytts till aluminiumpartier. Invändigt har planlösningen bland arbetsrummen ändrats och ytskikt bytts.
En ramp har byggts och ny entrédörr av ek har satts in i en handikappentré i den äldre byggnaden. Kopparplåtar är delvis utbytt mot brun plåt.