Mälsåker i Ytterselö år 1944

"Kyrkosalen i bottenvåningen, ett 13 meter långt och 10 meter brett rum, har nio kryssvalv, som uppbäras av doriska kolonner av vit marmor. Dessa kolonner höggos på 1570-talet för Johan III:s arbeten på Stockholms slott men kasserades och hamnade omkring 1610 hos Hans Åkesson Soop på Mälsåker" /Ur Sörmlandsbygden 1945 sidan 7.

"Hans Åkesson Soop var överståthållare på Stockholms slott, och kunde tydligen därifrån få pelare, som blivit överflödiga. Dem satte han upp i Mälsåkers kyrksal"
[…]
"... år 1653, så fick Mälsåker sin allra mest magnifika herre, sonen Gustaf [Åkesson Soop] , en omätligt rik man med långa rader av fina titlar, naturligtvis riksråd bland dem. Hans främste äreställe var guvernörskapet över änkedrottningen Hedvig Eleonoras underhållsländer, varibland även Selaön ingick. Som sagt, baron Gustaf Soop var omätligt rik. Man har räknat ut, att han hade inkomster motsvarande en procent av den dåvarande svenska statsbudgeten, och han sökte skaffa sig en bostad, t. o. m. flera, som motsvarade hans höga ställning och god förmögenhetsvillkor. Farfadern Hans Åkesson hade tydligen funnit ett senmedeltida stenhus på gårdens byggnadstomt. […] Det var detta hus, som guvernören Soop skulle låta omvandla till den perfekta herremansbostaden. Han skaffade sig det bästa tiden kunde ge som arkitekt. I ett kontrakt med byggmästare Benedix Bullman står angivet, att han skall bygga efter den "dessein och avritning", som rådmannen arkitekten Tessin levererat. De var således den bekante Nicodemus Tessin d.ä. Arbetet med husets omvandling började i februari 1672. […] "... bottenvåningens inredning. Den behövde Gustaf Soop icke göra mycket åt. Där hade hans farfader låtit slå tegelvalv överallt, men främst är att minnas, att han där utformat en kyrksal med stjärnvalv stödda av fyra pelare. De har visats, att de på 1670-talet beställts av Johan III för Stockholms slott, men kasseras därifrån. Då har väl Hans Åkesson i sin egenskap av ståthållare på slottet kunnat disponera de präktiga pelarna, som kom väl till pass i hans bygge på Mälsåker. Det nedersta våningsplanet, präglat av byggenskapen på 1610-talet, står således fortfarande kvar relativt orörd av 1945 års brandkatastrof" / Ur Stallarholmens kommun (1969), sidan 66, 68, 70