BRUNSKOGS KYRKA

KYRKOMILJÖN: Brunskogs kyrka ligger vid sjön Värmelns norra ände. Intill den stora hembygdsgården Skutboudden och strax intill väg 61. Kring kyrkan, som ligger på högsta punkten, finns ett antal byggnader med anknytning till kyrkan; den före detta prästgården som nu är pastorsexpedition, ekonomibyggnader, kyrkvaktmästarbostad, församlingshem mm.
Diktaren Gustaf Fröding hämtade mycket av sin inspiration från området. I dikten "Vackert väder" skriver bland annat Fröding: "Brunskogs kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny."

KYRKOGÅRDEN: Kyrkogårdens omfattning i äldre tider är okänd liksom dess storlek vid kyrkobygget på 1870-talet. I samband med detta utvidgades emellertid kyrkogården och fick då, som nu, sin största utsträckning norr och öster om kyrkan. Den utökades med en mindre areal i nordväst i början av 1900-talet och år 1950 utökades begravningsplatsen ytterligare med ett större markområde i sydöstlig riktning. På denna del iordningställdes ett urngravsområde i sydöstra hörnet. Gravplatshägnader i form av järnstaket, häckar och stenramar har till viss del bortskaffats vid renoveringar och grusbeläggningen på ett antal gravar har ersatts med gräs.
Kyrka och kyrkogård är högt belägna med Värmeln i nordost, åkermark i öster och söder, väg med parkering och byggnader i väster och ett skogsparti med väg till hembygdsgården i norr. De stora nivåskillnaderna med terrasseringarna och förbindande trappanläggningar har gett kyrkogården en mycket omväxlande och oregelbunden utformning, endast det senast utökade området är helt plant. Större delen av gamla kyrkogården, inklusive utvidgningen i nordväst, omgärdas av en hög stödmur som på sitt högsta ställe norr om kyrkan mäter ca 5 m. En kraftig stödmur löper längst västra sidan av 1950 års utvidgning mot den högre marken utanför. Övriga kyrkogården avgränsas genom häckar och buskar. Lövträd dominerar trädbeståndet. Alla gångar, utom en öster om kyrkan, är grusbelagda.
Kyrkogårdens äldsta och mest påkostade gravar ligger öster om kyrkan och på det terrasserade och mot stödmuren relativt brant sluttande området norr om kyrkan. Här finns drygt 200 grusgravar, varav de flesta är omgärdade med stenramar. Ett tjugotal omges med häckar och lika många med järnstaket eller kätting. På ett knappt femtiotal stenramsomgärdade gravar har grusbeläggningen utbytts mot gräs.

KYRKOMILJÖN: Brunskogs kyrka ligger vid sjön Värmelns norra ände. Intill den stora hembygdsgården Skutboudden och strax intill väg 61. Kring kyrkan, som ligger på högsta punkten, finns ett antal byggnader med anknytning till kyrkan; den före detta prästgården som nu är pastorsexpedition, ekonomibyggnader, kyrkvaktmästarbostad, församlingshem mm.
Diktaren Gustaf Fröding hämtade mycket av sin inspiration från området. I dikten "Vackert väder" skriver bland annat Fröding: "Brunskogs kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny."

KYRKOGÅRDEN: Kyrkogårdens omfattning i äldre tider är okänd liksom dess storlek vid kyrkobygget på 1870-talet. I samband med detta utvidgades emellertid kyrkogården och fick då, som nu, sin största utsträckning norr och öster om kyrkan. Den utökades med en mindre areal i nordväst i början av 1900-talet och år 1950 utökades begravningsplatsen ytterligare med ett större markområde i sydöstlig riktning. På denna del iordningställdes ett urngravsområde i sydöstra hörnet. Gravplatshägnader i form av järnstaket, häckar och stenramar har till viss del bortskaffats vid renoveringar och grusbeläggningen på ett antal gravar har ersatts med gräs.
Kyrka och kyrkogård är högt belägna med Värmeln i nordost, åkermark i öster och söder, väg med parkering och byggnader i väster och ett skogsparti med väg till hembygdsgården i norr. De stora nivåskillnaderna med terrasseringarna och förbindande trappanläggningar har gett kyrkogården en mycket omväxlande och oregelbunden utformning, endast det senast utökade området är helt plant. Större delen av gamla kyrkogården, inklusive utvidgningen i nordväst, omgärdas av en hög stödmur som på sitt högsta ställe norr om kyrkan mäter ca 5 m. En kraftig stödmur löper längst västra sidan av 1950 års utvidgning mot den högre marken utanför. Övriga kyrkogården avgränsas genom häckar och buskar. Lövträd dominerar trädbeståndet. Alla gångar, utom en öster om kyrkan, är grusbelagda.
Kyrkogårdens äldsta och mest påkostade gravar ligger öster om kyrkan och på det terrasserade och mot stödmuren relativt brant sluttande området norr om kyrkan. Här finns drygt 200 grusgravar, varav de flesta är omgärdade med stenramar. Ett tjugotal omges med häckar och lika många med järnstaket eller kätting. På ett knappt femtiotal stenramsomgärdade gravar har grusbeläggningen utbytts mot gräs.

KYRKOMILJÖN: Brunskogs kyrka ligger vid sjön Värmelns norra ände. Intill den stora hembygdsgården Skutboudden och strax intill väg 61. Kring kyrkan, som ligger på högsta punkten, finns ett antal byggnader med anknytning till kyrkan; den före detta prästgården som nu är pastorsexpedition, ekonomibyggnader, kyrkvaktmästarbostad, församlingshem mm.
Diktaren Gustaf Fröding hämtade mycket av sin inspiration från området. I dikten "Vackert väder" skriver bland annat Fröding: "Brunskogs kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny."

KYRKOGÅRDEN: Kyrkogårdens omfattning i äldre tider är okänd liksom dess storlek vid kyrkobygget på 1870-talet. I samband med detta utvidgades emellertid kyrkogården och fick då, som nu, sin största utsträckning norr och öster om kyrkan. Den utökades med en mindre areal i nordväst i början av 1900-talet och år 1950 utökades begravningsplatsen ytterligare med ett större markområde i sydöstlig riktning. På denna del iordningställdes ett urngravsområde i sydöstra hörnet. Gravplatshägnader i form av järnstaket, häckar och stenramar har till viss del bortskaffats vid renoveringar och grusbeläggningen på ett antal gravar har ersatts med gräs.
Kyrka och kyrkogård är högt belägna med Värmeln i nordost, åkermark i öster och söder, väg med parkering och byggnader i väster och ett skogsparti med väg till hembygdsgården i norr. De stora nivåskillnaderna med terrasseringarna och förbindande trappanläggningar har gett kyrkogården en mycket omväxlande och oregelbunden utformning, endast det senast utökade området är helt plant. Större delen av gamla kyrkogården, inklusive utvidgningen i nordväst, omgärdas av en hög stödmur som på sitt högsta ställe norr om kyrkan mäter ca 5 m. En kraftig stödmur löper längst västra sidan av 1950 års utvidgning mot den högre marken utanför. Övriga kyrkogården avgränsas genom häckar och buskar. Lövträd dominerar trädbeståndet. Alla gångar, utom en öster om kyrkan, är grusbelagda.
Kyrkogårdens äldsta och mest påkostade gravar ligger öster om kyrkan och på det terrasserade och mot stödmuren relativt brant sluttande området norr om kyrkan. Här finns drygt 200 grusgravar, varav de flesta är omgärdade med stenramar. Ett tjugotal omges med häckar och lika många med järnstaket eller kätting. På ett knappt femtiotal stenramsomgärdade gravar har grusbeläggningen utbytts mot gräs.

FÖRSAMLING 1995 - BRUNSKOG

BEFOLKNINGSTAL : 1805: 2340, 1900: 4030, 1995: 2241

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Boda utbruten 1616, Mangskog utbruten 1705. Befolkningstal 1805: värdet avser 1810.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger naturskönt på en höjd i herrgårdslandskapet vid sjön Värmelns norra strand öster om Arvika. Kyrkplatsen har sannolikt medeltida ursprung, men den nuvarande stenkyrkan härrör från 1870-talet.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltidskyrka, sannolikt av trä (ej medtagen i Lagerlöf, E: Medeltida träkyrkor 2. SvK, vol.199. 1985). Kyrkans utformning och fortsatta byggnadshistoria är okänd. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, troligen på samma plats. II: Den första stenkyrkan uppfördes 1704-07. Kyrkan bestod enligt äldre bilder av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti och ett åttkantigt gravkor i öster, uppfört för ätten Arvikander (sedermera brukat som sakristia och bårhus). Kyrkan försågs med västtorn 1749. Planerna av utvidga kyrkan med korsarmar realiserades inte, utan istället valde man att 1758 bygga läktare och höja kyrkorummets trätunnvalv. Tunnvalvet målades 1766 av Mäster Erik Jonaeus från Karlstad. Predikstol installerades redan strax efter kyrkans färdigställande, medan en altaruppsats tillkom 1717. Den nedre delen av denna, med en nattvardsframställning av Eric Grund, verkar ha tillkommit senare. Kyrkan revs, förutom det Arvikanderska gravkoret, i samband med att ny kyrka uppfördes något längre åt sydväst.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANFORM - II: Den nuvarande, murade kyrkan uppfördes 1876-78. Ritningarna är signerade av J. Larsson, som också fungerade som byggmästare. Byggnaden utfördes i nygotisk stil, som en treskeppig hallkyrka med polygonalt korutsprång, innefattande en med skrank avskiljd sakristia, samt torn med spira i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan eldhärjades 1972, men återuppbyggdes året därpå med Jerk Alton som arkitekt. Exteriören kunde i stort sett återställas i ursprungligt skick, med murarna överdragna av gulockra- och vitfärgad puts. Långhusets sadeltak är belagt med skiffer, tornhuven med kopparplåt. Vid en restaurering 1929, utförd av Bror Almqvist, återställdes den gamla altaruppsatsen och predikstolen och sattes in i kyrkorummet. Inredningen förstördes av branden. Interiören förnyades helt efter Altons förslag, med bänkinredning och läktarbarriär i den för arkitekten karaktäristiska färgsättningen rött och grönt, liksom armaturen i mässing. Kyrkorummet täcks av de återuppförda segmentvalven av trä. Altartavlan utfördes av konstnären I. Lööf.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001; rev. 2003.

KYRKOMILJÖN: Brunskogs kyrka ligger vid sjön Värmelns norra ände. Intill den stora hembygdsgården Skutboudden och strax intill väg 61. Kring kyrkan, som ligger på högsta punkten, finns ett antal byggnader med anknytning till kyrkan; den före detta prästgården som nu är pastorsexpedition, ekonomibyggnader, kyrkvaktmästarbostad, församlingshem mm.
Diktaren Gustaf Fröding hämtade mycket av sin inspiration från området. I dikten "Vackert väder" skriver bland annat Fröding: "Brunskogs kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny."

KYRKOGÅRDEN: Kyrkogårdens omfattning i äldre tider är okänd liksom dess storlek vid kyrkobygget på 1870-talet. I samband med detta utvidgades emellertid kyrkogården och fick då, som nu, sin största utsträckning norr och öster om kyrkan. Den utökades med en mindre areal i nordväst i början av 1900-talet och år 1950 utökades begravningsplatsen ytterligare med ett större markområde i sydöstlig riktning. På denna del iordningställdes ett urngravsområde i sydöstra hörnet. Gravplatshägnader i form av järnstaket, häckar och stenramar har till viss del bortskaffats vid renoveringar och grusbeläggningen på ett antal gravar har ersatts med gräs.
Kyrka och kyrkogård är högt belägna med Värmeln i nordost, åkermark i öster och söder, väg med parkering och byggnader i väster och ett skogsparti med väg till hembygdsgården i norr. De stora nivåskillnaderna med terrasseringarna och förbindande trappanläggningar har gett kyrkogården en mycket omväxlande och oregelbunden utformning, endast det senast utökade området är helt plant. Större delen av gamla kyrkogården, inklusive utvidgningen i nordväst, omgärdas av en hög stödmur som på sitt högsta ställe norr om kyrkan mäter ca 5 m. En kraftig stödmur löper längst västra sidan av 1950 års utvidgning mot den högre marken utanför. Övriga kyrkogården avgränsas genom häckar och buskar. Lövträd dominerar trädbeståendet. Alla gångar, utom en öster om kyrkan, är grusbelagda.
Kyrkogårdens äldsta och mest påkostade gravar ligger öster om kyrkan och på det terrasserade och mot stödmuren relativt brant sluttande området norr om kyrkan. Här finns drygt 200 grusgravar, varav de flesta är omgärdade med stenramar. Ett tjugotal omges med häckar och lika många med järnstaket eller kätting. På ett knappt femtiotal stenramsomgärdade gravar har grusbeläggningen utbytts mot gräs.

KYRKOMILJÖN: Brunskogs kyrka ligger vid sjön Värmelns norra ände. Intill den stora hembygdsgården Skutboudden och strax intill väg 61. Kring kyrkan, som ligger på högsta punkten, finns ett antal byggnader med anknytning till kyrkan; den före detta prästgården som nu är pastorsexpedition, ekonomibyggnader, kyrkvaktmästarbostad, församlingshem mm.
Diktaren Gustaf Fröding hämtade mycket av sin inspiration från området. I dikten "Vackert väder" skriver bland annat Fröding: "Brunskogs kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny."

KYRKOGÅRDEN: Kyrkogårdens omfattning i äldre tider är okänd liksom dess storlek vid kyrkobygget på 1870-talet. I samband med detta utvidgades emellertid kyrkogården och fick då, som nu, sin största utsträckning norr och öster om kyrkan. Den utökades med en mindre areal i nordväst i början av 1900-talet och år 1950 utökades begravningsplatsen ytterligare med ett större markområde i sydöstlig riktning. På denna del iordningställdes ett urngravsområde i sydöstra hörnet. Gravplatshägnader i form av järnstaket, häckar och stenramar har till viss del bortskaffats vid renoveringar och grusbeläggningen på ett antal gravar har ersatts med gräs.
Kyrka och kyrkogård är högt belägna med Värmeln i nordost, åkermark i öster och söder, väg med parkering och byggnader i väster och ett skogsparti med väg till hembygdsgården i norr. De stora nivåskillnaderna med terrasseringarna och förbindande trappanläggningar har gett kyrkogården en mycket omväxlande och oregelbunden utformning, endast det senast utökade området är helt plant. Större delen av gamla kyrkogården, inklusive utvidgningen i nordväst, omgärdas av en hög stödmur som på sitt högsta ställe norr om kyrkan mäter ca 5 m. En kraftig stödmur löper längst västra sidan av 1950 års utvidgning mot den högre marken utanför. Övriga kyrkogården avgränsas genom häckar och buskar. Lövträd dominerar trädbeståndet. Alla gångar, utom en öster om kyrkan, är grusbelagda.
Kyrkogårdens äldsta och mest påkostade gravar ligger öster om kyrkan och på det terrasserade och mot stödmuren relativt brant sluttande området norr om kyrkan. Här finns drygt 200 grusgravar, varav de flesta är omgärdade med stenramar. Ett tjugotal omges med häckar och lika många med järnstaket eller kätting. På ett knappt femtiotal stenramsomgärdade gravar har grusbeläggningen utbytts mot gräs.

KYRKOMILJÖN: Brunskogs kyrka ligger vid sjön Värmelns norra ände. Intill den stora hembygdsgården Skutboudden och strax intill väg 61. Kring kyrkan, som ligger på högsta punkten, finns ett antal byggnader med anknytning till kyrkan; den före detta prästgården som nu är pastorsexpedition, ekonomibyggnader, kyrkvaktmästarbostad, församlingshem mm.
Diktaren Gustaf Fröding hämtade mycket av sin inspiration från området. I dikten "Vackert väder" skriver bland annat Fröding: "Brunskogs kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny."

KYRKOGÅRDEN: Kyrkogårdens omfattning i äldre tider är okänd liksom dess storlek vid kyrkobygget på 1870-talet. I samband med detta utvidgades emellertid kyrkogården och fick då, som nu, sin största utsträckning norr och öster om kyrkan. Den utökades med en mindre areal i nordväst i början av 1900-talet och år 1950 utökades begravningsplatsen ytterligare med ett större markområde i sydöstlig riktning. På denna del iordningställdes ett urngravsområde i sydöstra hörnet. Gravplatshägnader i form av järnstaket, häckar och stenramar har till viss del bortskaffats vid renoveringar och grusbeläggningen på ett antal gravar har ersatts med gräs.
Kyrka och kyrkogård är högt belägna med Värmeln i nordost, åkermark i öster och söder, väg med parkering och byggnader i väster och ett skogsparti med väg till hembygdsgården i norr. De stora nivåskillnaderna med terrasseringarna och förbindande trappanläggningar har gett kyrkogården en mycket omväxlande och oregelbunden utformning, endast det senast utökade området är helt plant. Större delen av gamla kyrkogården, inklusive utvidgningen i nordväst, omgärdas av en hög stödmur som på sitt högsta ställe norr om kyrkan mäter ca 5 m. En kraftig stödmur löper längst västra sidan av 1950 års utvidgning mot den högre marken utanför. Övriga kyrkogården avgränsas genom häckar och buskar. Lövträd dominerar trädbeståndet. Alla gångar, utom en öster om kyrkan, är grusbelagda.
Kyrkogårdens äldsta och mest påkostade gravar ligger öster om kyrkan och på det terrasserade och mot stödmuren relativt brant sluttande området norr om kyrkan. Här finns drygt 200 grusgravar, varav de flesta är omgärdade med stenramar. Ett tjugotal omges med häckar och lika många med järnstaket eller kätting. På ett knappt femtiotal stenramsomgärdade gravar har grusbeläggningen utbytts mot gräs.

KYRKOMILJÖN: Brunskogs kyrka ligger vid sjön Värmelns norra ände. Intill den stora hembygdsgården Skutboudden och strax intill väg 61. Kring kyrkan, som ligger på högsta punkten, finns ett antal byggnader med anknytning till kyrkan; den före detta prästgården som nu är pastorsexpedition, ekonomibyggnader, kyrkvaktmästarbostad, församlingshem mm.
Diktaren Gustaf Fröding hämtade mycket av sin inspiration från området. I dikten "Vackert väder" skriver bland annat Fröding: "Brunskogs kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny."

KYRKOGÅRDEN: Kyrkogårdens omfattning i äldre tider är okänd liksom dess storlek vid kyrkobygget på 1870-talet. I samband med detta utvidgades emellertid kyrkogården och fick då, som nu, sin största utsträckning norr och öster om kyrkan. Den utökades med en mindre areal i nordväst i början av 1900-talet och år 1950 utökades begravningsplatsen ytterligare med ett större markområde i sydöstlig riktning. På denna del iordningställdes ett urngravsområde i sydöstra hörnet. Gravplatshägnader i form av järnstaket, häckar och stenramar har till viss del bortskaffats vid renoveringar och grusbeläggningen på ett antal gravar har ersatts med gräs.
Kyrka och kyrkogård är högt belägna med Värmeln i nordost, åkermark i öster och söder, väg med parkering och byggnader i väster och ett skogsparti med väg till hembygdsgården i norr. De stora nivåskillnaderna med terrasseringarna och förbindande trappanläggningar har gett kyrkogården en mycket omväxlande och oregelbunden utformning, endast det senast utökade området är helt plant. Större delen av gamla kyrkogården, inklusive utvidgningen i nordväst, omgärdas av en hög stödmur som på sitt högsta ställe norr om kyrkan mäter ca 5 m. En kraftig stödmur löper längst västra sidan av 1950 års utvidgning mot den högre marken utanför. Övriga kyrkogården avgränsas genom häckar och buskar. Lövträd dominerar trädbeståndet. Alla gångar, utom en öster om kyrkan, är grusbelagda.
Kyrkogårdens äldsta och mest påkostade gravar ligger öster om kyrkan och på det terrasserade och mot stödmuren relativt brant sluttande området norr om kyrkan. Här finns drygt 200 grusgravar, varav de flesta är omgärdade med stenramar. Ett tjugotal omges med häckar och lika många med järnstaket eller kätting. På ett knappt femtiotal stenramsomgärdade gravar har grusbeläggningen utbytts mot gräs.