Tovastugan år 1950

"Tovastugan från Ripsa har flyttats till Nyköpingshus. Detta är otvivelaktigt den mest betydelsefulla händelsen under det gångna årets arbete. Professor och fru Harry von Eckermann, som ägde stugan, har donerat den till förbundet och dessutom ett mycket väsentligt belopp till dess förflyttning. Denna donation måste anses som en av de mest betydelsefulla, som kan komma förbundet till del, och med varm tacksamhet skall givarna alltid ihågkommas. [...] Den 27 april kunde stugan invigas med en enkel festlighet, varvid förbundets silverplakett överlämnades till professor och fru von Eckermann. Stugans högra hälft, byggd och dekorerad 1641, framstår som en i praktiskt taget varje detalj orörd 1600-talssal. Dess vänstra hälft, byggd sannolikt 1748, är nu inredd med en serveringslokal, som skall betjäna nyköpingsborna och turister" /Ur Sörmlandsbygden 1951 sidan 132-133.

"Jakob Skytte byggde år 1641 en stuga på sitt hemman Tova, Som en andlig övning lät han måla de mänskliga dygderna i stugans sal. Hans son Gustaf Adolf lät emellertid icke influeras av dessa välmenta målningar" /Ur Sörmlandsbygden 1954 sidan 57.

"Stugan, namnkunnig i svensk konstlitteratur, hade sin plats på en isolerad udde i Båven och sakkunskapen bedömde dess möjligheter att leva vidare vara störst, om den flyttade till en mera lättillgänglig plats. Så togs den ned stock efter stock och flyttades till Nyköpingshus. Många givare hjälpte till ekonomiskt, och våren 1951 invigdes den för att i sin egenskap av Sörmlands märkligaste träbyggnad tjäna som en viktig museal sevärdhet. Stugan kunde emellertid också användas som värdshus för slottets tusentals gäster, och sedan en köksflygel byggts upp sommaren 1954 (Tomastorp), har Tovastugan blivit även en ekonomisk framgång av stor betydelse för den sörmländska hembygdsvården" /Ur Sörmlandsbygden 1956 sidan 16-17.

"På en udde i Båven uppfördes 1641 en liten herrgård på hemmanet Tova, som då löd under Edeby. Tovastugan finns fortfarande i behåll men har flyttats till Nyköpingshus för att där stå som ett exempel på hur den svenska adeln bodde ännu fram emot mitten av 1600-talet" /Ur Rönö kommun (1956), sidan 73