VÄVERSUNDA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - VÄVERSUNDA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 266, 1900: 384, 1995: 159

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger lågt i terrängen, alldeles invid sjön Tåkerns västra strand 11 km norr om Mjölby. På kyrkplatsen har påträffats fragment av tidiga gravvårdar av s.k. Eskilstunatyp, vilket tyder på att en kyrka funnits här under 1000-talet. Av Väversunda stora by återstår bara två äldre fastigheter på den gamla bytomten, varav den ena är prästgården, Jöns Jacob Berzelius födelsegård. På litet avstånd ligger den moderna församlingsgården. Miljön kring Väversunda ingår som en del i riksintresseområdet runt Tåkern.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus, ett smalare absidkor, en sakristia på korets nordsida samt ett vapenhus på långhusets sydsida; i väster finns ett torn av långhusets bredd, vars nedre del är av sten och dess övre del av trä. Enligt dendrokronologiska dateringar har kyrkan uppförts under 1160-talet. Sannolikt under senmedeltiden tillbyggdes sakristian. Vapenhuset tillkom 1640-49. År 1771 uppfördes tornet i väster under ledning av byggmästare Bengt Björkman.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är vitputsade under spåntäckta takfall. Västtornet, vars påbyggnad av trä är panelklädd och vitmålad, kröns av en kort spira. Ingång i söder via vapenhuset. Kyrkorummet har förändrats i etapper. Takstolarna var ursprungligen synliga nedifrån, men doldes ganska snart av ett plant innertak, som i sin tur avlöstes av de nuvarande senmedeltida valven. Till de intressanta romanska detaljerna hör takstolarna, de ornerade remstyckena samt fragment av ursprungliga kalkmålningar på kyrkvinden. Även i absiden finns en romansk framställning av Majestas Domini, vilken dock starkt förvanskats genom en senare imålning. Korets tunnvalv har en rik, huvudsaklingen vegetativ barockmålning, daterad genom inskrift till 1658. Av de medeltida inventarierna finns den romanska dopfunten kvar och en kopia av kyrkans 1100-talskrucifix av Volto Santotyp. Norra korväggen har en medeltida sakramentsnisch med bevarat järngaller. Predikstolen är från 1947. I övrigt finns en utställning med rester av takutsmyckningen och tidigkristna gravmonument i vapenhuset; där har också sydportalens romanska dörr fått sin plats.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

VÄVERSUNDA KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger på östgötaslätten, mellan Omberg och Tåkern.
Kyrkan och kyrkogården ligger invid Tåkerns vassbälte med bebyggelse i norr och
söder. Kyrkogården har en rektangulär planform i västlig/östlig riktning. Innan
utvidgningen låg kyrkan i princip mitt på kyrkogården, idag något åt öster.

Väversunda kyrka
Den nuvarande kyrkan är uppförd av kalksten tidigast på 1160-talet. Fynd av
tidigmedeltida gravmonument indikerar dock att den kan har föregåtts av en träkyrka.
Stenkyrkan är mycket välbevarad med ursprunglig takstol, ornerade remstycken samt en
rikt utsmyckad och signerad dörr i sydportalen. Senare under medeltiden tillbyggdes en
sakristia i norr och under 1600-talet tillkom vapenhuset i söder. Kyrkan har ett torn i
väster med murad bottenvåning, med osäker datering, och en träöverbyggnad från 1771.
Kyrkans fasader är tunt slammade i en beigerosa ton och de branta sadeltaken är
spåntäckta. Huvudingången är via vapenhuset i söder. Interiören har bibehållit sin
medeltida prägel med valv med kalkmåleri från olika perioder.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården saknar direkt kvartersindelning och har gravnummer 1-167.
Beskrivningen nedan berör allmänna förhållanden i början av varje avsnitt. Där det
behövs följer en mer detaljerad beskrivning och någon särskild kvartersbeskrivning görs
sålunda inte.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en öppen karaktär då låga avskiljande häckar bara finns i öster. Större
familjegravar finns i väster men de har i allmänhet inte så höga gravvårdar.

Omgärdning
Västra muren: är en ca 1,15 m hög och ca 1,5 m bred skalmur av ca 0,2-1,5 m långa
kalkstensskivor av mestadels rödaktig kalksten lagda i regelbundna skift. I norr och
söder är denna mur, som hör till den utvidgade delen av kyrkogården, något mindre
regelbunden.
Norra muren: är en ca 0,9-1,3 m hög och ca 1,2 m bred skalmur i huvudsak av gråsten
med en del inslag av kalksten. Stenarna är ca 0,2-0,7 m stora. Krönet är mossbevuxet.
Östra muren: är en ca 1,1 m hög och 1,1 m bred skalmur av kalksten och gråsten, ca
0,2-0,6 m stora, där de mindre formaten dominerar. Muren är skadad i söder där det
finns en trätrappa och plattform till komposten utanför muren.
Södra muren: är en ca 1,1 m hög och 1,1 m bred skalmur av gråsten med en del
kalksten. Delvis utrasad. Här ligger mycket skärvig sten.

Ingångar
Norr: Norra grinden är den enda muröppningen. Det är en dubbelgrind i järnsmide med
smala ribbor. Krönet är gavelformat och kröns av tre kulor. Grindstolparna av kalksten
är rektangulära med toppigt krön. De är diagonalt huggna, grövre och åt ett håll nertill,
finare och åt det andra hållet över sockelnivå. Andra urtag tyder på en annan
grindupphängning.

Vegetation
Trädkrans av lindar, yngre i den senare utvidgningen. Tre yngre lindar i västra delen, en
lind i nordväst, fyra lindar i öster och fyra i söder. I väster finns en rygghäck av
ölandstok, norr om kyrkan en ca 1,1 m hög klippt ligusterhäck och en häck av berberis.
I öster finns fyra rygghäckar, från öster: berberis, en ca 0,75 m hög häck av liguster (?),
berberis och ligusterhäck (?). Samtliga häckar går i nord/sydlig riktning.

Gångsystem
En grusgång går från norra grinden och intill kyrkan. En grusgång går från vapenhuset i
söder mot söder och slutar vid kyrkogårdsmuren. Från norra grinden går en gång utmed
norra muren mot väster. Två enkelrader av kalkstensplattor går i nord/sydlig riktning
mellan raderna i den utvidgade västra delen. På grusgångarna ligger ett grovt naturgrus.

Gravvårdstyper
De flesta gravvårdar är sentida, låga och ibland breda. En upphöjd kalkstenshäll från
1850 ligger sydväst om kyrkan. Det finns sex grusgravar varav fem omges med
stenram. Vid grusgången från vapenhuset står sex stenar uppställda. De är
huvudsakligen från 1600-talet. Två små enkla vårdar i järnsmide hör troligen till
allmänna linjen. I den utvidgade västra delen är den tidigaste gravläggningen från 1941.
Gravvårdar huvudsakligen av svart, grå eller röd granit, en del av kalksten.

Övrigt
Norr om sakristian finns en åttkantig brunn av kalksten, som står på en större yta av
kalkstensskivor. Här finns även en bänk. Öster om brunnen, utmed norra muren, står
knappt 20 bortplockade vårdar lutade, bl a en trätavla och några klakstenshällar, troligen
1900-tal och 1800-talets andra hälft. En häll från 1700-talet är kraftigt vittrad.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. I den
inventering som utfördes av bogårdsmurar (kyrkogårdsmurar) i Linköpings Stift 2002-
2003 bedöms det som troligt att de äldre mursträckorna som innehåller mycket
naturkluven granit och inslag av kalksten är från 1700-talet.

År 1936 var det aktuellt att utvidga kyrkogården mot väster. Arkitekt Johannes Dahl
upprättade förslag med ritning, arbetsbeskrivning och kostnadsförslag. Förslaget
innebar att den gamla västra muren skulle rivas och att materialet från den gamla muren
skulle användas till den nya muren. Ny sten skulle utgöras av samma sorts kalksten i
råhällar som den gamla. Man räknade med ca 100 nya gravplatser i form av
familjegravar. Medicinalstyrelsen ansåg att det föreslagna området var lämpligt under
förutsättning att det dränerades till ett djup av mins 2.20 meter. I sitt yttrande ansåg
Riksantikvarien att det ur många synpunkter var lyckligast om nuvarande mur och
kyrkogårdsområde inte förändrades på något sätt, men ville inte motsätta sig en rivning
av muren. Muren var inte bevarad i sin medeltida form och en utvidgning med
behållande av muren skulle knappast ge ett lyckligt resultat. Skillnader i den äldre och
yngre kyrkogårdsmuren syns tydligt idag och härrör troligen från 1930-talets
utvidgning.
Ett odaterat fotografi taget från öster visar en stor gräsyta öster om kyrkan med enstaka
mindre gravvårdar. Längre mot väster kan man se några häckomgärdade gravar.
På gravkartan, som är ritad någon gång efter 1930-talets utvidgning, kan man se att det
funnits s k allmänna gravar (kostnadsfria enkelgravar) öster om kyrkan. Beteckningen
Allmänna gravar har strukits på gravkartan.

Väversunda är en medeltida socken och omnämns under 1200-talet som Weversund. Den nuvarande kyrkan är uppförd av kalksten tidigast på 1160-talet. Fynd av tidigmedeltida gravmonument indikerar dock att den kan har föregåtts av en träkyrka. Stenkyrkan är mycket välbevarad med ursprunglig takstol, ornerade remstycken samt en rikt utsmyckad och signerad dörr i sydportalen. Senare under medeltiden tillbyggdes en sakristia i norr och under 1600-talet tillkom vapenhuset i söder. Kyrkan har ett torn i väster med murad bottenvåning, med osäker datering, och en träöverbyggnad från 1771. Kyrkans fasader är tunt slammade i en beigerosa ton och de branta sadeltaken är spåntäckta. Huvudingången är via vapenhuset i söder. Interiören har bibehållit sin medeltida prägel med valv med kalkmåleri från olika perioder. I kyrkomiljön, som är av riksintresse för kulturmiljövården, ingår den s k Berzeliusgården och en mycket väl sammanhållen prästgårdsmiljö.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en kalkstensmur. Huvudingången är i norr med enkla svartmålade järngrindar från 1900-talet.

Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.