BONDKYRKAN)

Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala, även kallad Trefaldighetskyrkan och Bondkyrkan, ligger omedelbart söder om domkyrkan.

Kyrkan av gråsten och tegel är ett resultat av flera om- och tillbyggnader. Den treskeppiga basilikan med kor och långhus i samma bredd och höjd har korsarmar i norr och söder. Vid västgaveln reser sig ett torn. Intill södra korsarmen sluter sig en sakristia och till den norra ett vapenhus. De ovanliga placeringarna för de båda men kan förklaras med närheten till domkyrkan: från vapenhuset i norr är det bara några få meter till katedralens sydportal. Kyrkans fasader uppvisar talrika blinderingar av tegel med vitputsad botten.

Sakristian, som eventuellt hört till en äldre träkyrka, är den äldsta delen, möjligen 1200-tal, och har en källare. Från o 1275 var kyrkan prebende till domkyrkan. Under 1300-talet, okänt när, byggdes den nuvarande treskeppiga basilikan med gråsten i de nedre delarna och tegel i de övre. Troligen under samma århundrade byggdes vapenhuset framför långhusets nordportal. Mot slutet av medeltiden, kanske under 1400-talet, restes det kraftiga, förhållandevis låga tornet. Ännu brukas kyrkans ursprungliga huvudportal i tornets västmur. Den medeltida spiran är sedan länge ersatt med en huv.

Senare under 1400-talet tillfogades två kapell i form av korsarmar. Den södra sammanfogades med sakristian även vad gäller gavlarna. Det senare var t o m stadsbranden 1702 krönt med en spira, liksom tornet. Valven och vissa murar har talrika kalkmålningar från olika epoker, främst medeltiden och tidigast från 1300-talet. I hela kyrkan har Albertus Pictor och/eller hans verkstad utövat sin konst. Målningarna överkalkades på 1700-talet. De har rengjorts och konserverats i sen tid, främst under 1950-och 70-talen. Mittskeppets valv bemålades med vegetativa motiv redan från början, dvs. 1300-talet. Vad som syns idag härrör dock från restaureringen 1904-05 under Agi Lindegren och är utfört av Edvard Bergh på grundval av ursprungliga mönster. Samtidigt utförde Nils Asplund framställningen av Den barmhärtige samariten på västmuren. Målningarna i sidoskepp, tvärskepp och vapenhus är från sent 1400-tal (se ovan, Albertus Pictor).

Helga Trefaldighet präglas både exteriört och interiört av medeltid. Predikstol och bänkinredning härrör dock från restaureringen 1904-05, likaså korets tre målade glasfönster.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999

Helga Trefaldighets kyrka utgör sockenkyrka för Helga Trefaldighets socken som tidigare gick under namnet Bondkyrko socken. Kyrkan kallades därför Bondkyrkan. Enligt Peringskiöld är kyrkan vigd till Sankt Staffan. En georadarundersökning från 2005 visar att den nuvarande Trefaldighetskyrkan haft en föregångare som legat på platsen för Uppsala domkyrka. När domkyrkan började uppföras på 1270-talet flyttades Trefaldighetskyrkan till en ny plats ca 100 m söderut. Där nyuppfördes den som en träkyrka och försågs snart med en sakristia av tegel.

Det finns inte längre någon kyrkogård vid Helga Trefaldighets kyrka. Den ursprungliga begravningsplatsen vid kyrkan slutade att användas år 1805. Begravningsplatsen och gravstenarna flyttades ut till den då nyanlagda kyrkogården utanför staden. Av pietet bevarades dock en gravsten invid kyrkans södra vägg. Det är stenen över Magnus Swederus och hustrun Catharina Elisabeth Edströms grav och var en av de sist uppsatta gravstenarna på kyrkogården. På stenen finns en text med en vädjan om att graven skulle få ligga kvar i framtiden. Bondkyrkans kyrkogård inhägnades av en traditionell bogårdsmur av gråsten och tegel, täckt med spåntak. Den syns bl.a. på Peringskiölds avbildning av kyrkan från 1600-talets slut. Av den framgår också att det fanns två stigluckor. Muren revs 1832 när Gustav II Adolfs minnesobelisk restes. Stenar från kyrkogårdsmuren användes som grund till obelisken. I samband med det tillkom de stenpollare med järnkättingar som än idag präglar Odinslund.

Helga Trefaldighets kyrka utgör sockenkyrka för Helga Trefaldighets socken som tidigare gick under namnet Bondkyrko socken. Kyrkan kallades därför Bondkyrkan. Enligt Peringskiöld är kyrkan vigd till Sankt Staffan. En georadarundersökning från 2005 visar att den nuvarande Trefaldighetskyrkan haft en föregångare som legat på platsen för Uppsala domkyrka. När domkyrkan började uppföras på 1270-talet flyttades Trefaldighetskyrkan till en ny plats ca 100 m söderut. Där nyuppfördes den som en träkyrka och försågs snart med en sakristia av tegel.

Det finns inte längre någon kyrkogård vid Helga Trefaldighets kyrka. Den ursprungliga begravningsplatsen vid kyrkan slutade att användas år 1805. Begravningsplatsen och gravstenarna flyttades ut till den då nyanlagda kyrkogården utanför staden. Av pietet bevarades dock en gravsten invid kyrkans södra vägg. Det är stenen över Magnus Swederus och hustrun Catharina Elisabeth Edströms grav och var en av de sist uppsatta gravstenarna på kyrkogården. På stenen finns en text med en vädjan om att graven skulle få ligga kvar i framtiden. Bondkyrkans kyrkogård inhägnades av en traditionell bogårdsmur av gråsten och tegel, täckt med spåntak. Den syns bl.a. på Peringskiölds avbildning av kyrkan från 1600-talets slut. Av den framgår också att det fanns två stigluckor. Muren revs 1832 när Gustav II Adolfs minnesobelisk restes. Stenar från kyrkogårdsmuren användes som grund till obelisken. I samband med det tillkom de stenpollare med järnkättingar som än idag präglar Odinslund.