Typ <itemType> |
Byggnad |
Plats <presPlaceLabel> |
Län: Västra Götaland, Kommun: Borås |
Titel <itemTitle> |
FRISTADS KYRKA |
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Nor...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (1999) <itemDescription> |
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Historik <itemDescription> |
-
FÖRSAMLING 1995 - FRISTAD-GINGRI BEFOLKNINGSTAL - 1805: 613, 1900: 1509, 1995: 6819 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Längjum införlivad 1574. Sammanslagen med Gingri 1991 (Fristad-Gingri för...
Visa hela
FÖRSAMLING 1995 - FRISTAD-GINGRI BEFOLKNINGSTAL - 1805: 613, 1900: 1509, 1995: 6819 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Längjum införlivad 1574. Sammanslagen med Gingri 1991 (Fristad-Gingri församling). LÄGE OCH OMGIVNING - Fristads kyrka är sedan 1850 gemensam för Fristad och Gingri. Kyrkan ligger på gränsen mellan den ytterst småbrutna odlingsbygden och utmarken. Dalgångsbygd. Till kyrkomiljön hör Klockarbolet och Ekalyckan vilka består av välbevarad äldre bebyggelse. Fristad bildar tillsammans med Gingri socken riksintresseområde. Socknen ligger nordost om Borås. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Stenkyrka, sannolikt av medeltida ursprung, enligt inventeringsprotokollet 1829, ATA: "från början ... med Choret afskildt från så kallade Skeppet; men har i sednare tider blifvit tillbyggd och utvidgad, att dess bredd nu är allestädes lika. Att utvidgningen och tillbyggnaden skedt på 1670-talet kan sannolikt slutas af, på Östra Gafvelen och Södra Wapenhuset, anbragte Årtalen 1670 och 1672." Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma kyrkogård, men något längre i öster. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande, murade kyrkan är uppförd 1850 och består av rektangulärt långhus med halvrunt korparti, sakristia i norr samt västtorn. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är tidstypisk och väl bevarad. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar; rundfönster med stjärformiga spröjsar i västgavel och västtorn. Långhuset täcks av ett sadeltak, medan västtornet kröns av huv och lanternin. Ingång via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Det vida kyrkorummet täcks av ett flackt trätunnvalv. Det dekorativa måleriet av jugendkaraktär på tak, altarvägg och i fönstersmygar utfördes av John Hedaeus och Gösta Hallencrutz 1916. Altartavla föreställande Kristus på korset, skänkt 1753 av Johan och Inga Catarina Gripenstedt till den gamla kyrkan. Predikstol från 1800-talets andra hälft. Sluten bänkinredning. Läktarunderbyggnad från 1972-73 efter ritningar av arkitekt Pelle Nilsson. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 /Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Beskrivning Inventeringsår (2002) <itemDescription> |
-
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogårde...
Visa hela
Fristads kyrkogård har ungefär formen av en kantställd kvadrat, med södra spetsen i vägkorsningen. Kyrkan från 1850 ligger i sydöst i sydväst-nordöstlig riktning, parallellt med Tärbyvägen. Kyrkogården är stor och tredelad: Gamla kyrkogården runt kyrkan som omdanades 1851, Nedre kyrkogården i nordväst från 1940-talet samt Nya kyrkogården som tillkom 1977 längs nordöstra sidan av de båda äldre. Norra delens västra hörn är rundat. Ett kapell och bårhus byggdes på den Nya kyrkogården 2001. Fristads gamla kyrkogård nås via fyra ingångar i den omgärdande stenmuren från 1851, två i väster från Nya kyrkvägen: en huvudentré som leder till kyrkans västtorn och en till Nedre kyrkogården. Från Tärbyvägen finns också två ingångar: en till Gamla kyrkogårdens södra del, den andra till Nya kyrkogården. Alla fyra entréerna har likadana smidesgrindar med kors i mitten av mönstret. På den gamla delen är grindarna upphängda mellan höga grindstolpar i granit, krönta med stenklot. Gångarna leder från grindarna till och runt om kyrkan. Tvärgången från kyrkans ingångar till Nedre kyrkogården, gången runt kyrkan samt den längs norra muren är asfalterade, övriga är grusade. Närmast kyrkan växer gräs. Utmed huvudgångarna finns enkla belysningsstolpar av ommålad metall, sannolikt från mitten av 1900-talet. Sydöst om koret finns ett åttakantigt "vattenkar" som tycks gjutet i betong, utsidan är klädd med naturstensplattor. Gamla kyrkogården utgör en plan rektangel runt den relativt centrerade kyrkobyggnaden. Ytan kännetecknas av strikta gångar mellan små, gräsbeklädda delar med regelbundet och tätt placerade gravvårdar. Kvarteren innanför muren följer densamma. Karaktäristiskt för kyrkogården är att många gravvårdar har fått behålla sina grusfyllda stenramar. Dominerande trädslag på denna del av kyrkogården är skogsalm och skogslönn, de flesta av hög ålder. Ursprungligen bildade träden alléer längs gångarna, samt rader innanför kyrkogårdsmuren. Idag är många träd nedtagna. Kyrkogårdens äldsta del ligger söder om kyrkan, platsen för den medeltida kyrkan med kringliggande kyrkogård. Här finns fyra av kyrkans åtta porträttgravstenar från 1500- och 1600-talen, en tumbagrav från 1700-talet samt sju resta gravvårdar från 1800-talets början. Åtta gravvårdar där har tillmätts stort kulturhistoriskt värde. Gravhällarna har nyligen konserverats och försetts med låga och flacka sadeltak klädda med brun, korrugerad plåt. Längs stenmuren växer höga skogsalmar. 1941 ville prosten Petzäll skapa plats för nya gravar och därför göra en fridfull lund med gamla gravstenar. Han tog upp tre från 1800-talet och ställde vid kyrkans sydvästra hörn. Detta väckte motstånd och intentionen stoppades. 1945 gjordes ett planförslag av kyrkogårdsföreståndare Berndt Schmidt till en utvidgning av kyrkogården med ett likvagnshus. Man tänkte sig en ceremoniplats med smal ingång och ett högt kors, omgivet av syrener, blombuskar och björkar. Den planen möttes också av motstånd men 1947 anlades Nedre kyrkogården nedanför hela nordvästra kyrkogårdsmuren. 1955 ritades ett kapelliknande bårhus med tydliga direktiv från Domkapitlet att skilja bårrum från redskapsbod och toaletter, åtminstone skulle de senare inte vara urskiljbara i exteriören. Byggnaden uppfördes i tomtens nordöstra hörn och stod kvar till 2001. Nedre kyrkogården har en huvudgång från grinden vid vägen i sydväst och grusade sidogångar. Området är uppdelat i två delar där den västra har en sluten och homogen karaktär som präglas av långa, lika höga måbärshäckar med gravplatsrader på ömse sidor. Flertalet gravvårdar restes på 1940-, 1950-talet och är låga, många med klassiserande drag. Fler höga björkar pryder området. Den norra delen saknar häckar så gravvårdarna, som är mer sentida, står öppet i raka rader, många i dubbla led. 1972 började man planera en ytterligare utvidgning nordöst om de båda parallella äldre begravningsplatserna. Nya kyrkogården anlades 1976. Ungefär mitt på området byggdes 2001 ett bårhus och kapell. Kyrkogårdsdelen är indelad med asfalterade gångar i stora gräsmattor som är förberedda till nya kvarter. Utmed gångarna finns sentida belysningsstolpar vars övre del hänger ned likt en blomklocka. Gravplatsrader, markerade genom måbärshäckar finns idag i rader på den norra och östra delen. Oxbärshäckar pryder också området och längs stenmurens innersida växer lindar. I östra delen finns en nästan rund minneslund, vars inre består av en gräsmatta som omgärdas av en gatstensbelagd gång samt häckar och låga träd. Invid gången finns en minnessten. Framför det nya bårhuset med kapell finns en rund, öppen plats satt med gatsten och omgärdad av en nysatt lövhäck. Gångarna som leder fram till byggnaden är belagda med rött, finkornigt grus. I linje med ingången åt söder löper en rak gång till grinden vid vägen i sydost. Utmed denna gång finns nya, låga belysningsstolpar samt en allé med lövträd planterad.
Stäng
|
Händelse <context> |
-
Producerades i Borås, Västra Götaland.
-
Kyrkligt kulturminne. 4 kap. KML .
|
Historiska/ursprungliga kategorier<itemName> |
- Kyrka med begravningsplats
- Kyrka
|
Nuvarande kategorier<itemName> |
- Kyrka
- Kyrka med begravningsplats
|
Klassifikation <itemClassName> |
-
Kyrka
-
Kyrka med begravningsplats
|
Lagskydd <itemSpecification> |
|
Anläggningsnamn <itemNumber> |
|
Källa <presOrganization> |
Riksantikvarieämbetet |
Källa <url>
|
|