Drottning Kristinas hårlock

Drottning Kristina var en person som ständigt bröt mot normer, både som regent och som kvinna. Hon utmanade – och utmanar - den heterosexuella normen om att de enda positionerna som står oss till buds är en man och en kvinna. Kristina utmanar föreställningen om att dessa positioner står i motsats till varandra både kroppsligt och beteendemässigt.

Hennes gåtfullhet har tillåtit andra att konstruera en mängd sexuella identiteter åt henne: transexuell, lesbisk, bisexuell, heterosexuell eller kysk?

Idag är Kristina en ikon bland många lesbiska och transpersoner genom hennes brott mot rådande genusnormer.

Drottning Kristinas biologiska och sociala kön är en fråga som har sysselsatt många. Att hon ibland klädde och uppförde sig som en man, var frispråkig och ogift, passade varken då eller nu in på förväntningarna på en kvinna.

1965 öppnades hennes grav i Peterskyrkan i Rom. Gravöppningen leddes av anatomiprofessor Carl-Herman Hjortsjö. Avsikten var att göra en avgjutning av drottningens silvermask, men undersökningen utvidgades. Även hennes kranium och bäcken fotograferades och undersöktes i syfte att ta reda på om hon varit en ”normal” kvinna. Bakom undersökningen låg teorier lanserade på 1930-talet av professorn i gynekologi, Elis Essen-Möller, som hävdade att Kristina var ”pseudo-hermafrodit”. Trots att Hjortsjö tillbakavisade tesen har hermafroditteorin varit livskraftig.

Femtiofem textilfragment från graven och en locka av drottningens hår skänktes senare av Hjortsjö till Livrustkammaren. Idag skulle materialet kanske kunna användas för en DNA-analys av ev. ”rubbning av könsutvecklingen” – men är det etiskt försvarbart? Och är det intressant?