ERSKA KYRKA KYRKOMILJÖ

Erska kyrka är belägen någon kilometer sydväst om tätorten Sollebrunn, cirka två mil fågelvägen rakt norr om Alingsås. Strax söder om Sollebrunn korsas länsväg 190 av en kurvig väg åt väster till kyrkan och en väg åt sydöst till Loo. Mellbyån korsar denna väg där den rinner mot sitt utlopp i sjön Anten cirka tre kilometer söderut. Socknen omtalas på 1400-talet som Yrsska, Irsska och Risska och bygden beboddes redan på stenåldern. Den slingriga vägen till kyrkan blir allt smalare och brantare upp för den barrskogsklädda bergs- och rullstensåsen. I anslutning till kyrkogården finns ett förhistoriskt gravfält kallat Erska Lunde och strax norrut ligger Erska by.

Kyrkan befinner sig ungefär mitt i ett område klassat som Riksintresse för kulturminnesvården och utgör tillsammans med Erska by ett väsentligt inslag i Mellbydalens landskapsbild. Det var ursprungligen en så kallad klungby som skiftades, men fick ovanligt nog endast få byggnader flyttade från sitt ursprungliga läge. Dock har byn genom sin utbyggnad med naturlig anpassning till terrängen med tiden fått karaktären av en åsradby. Nuvarande bebyggelse härrör till största delen från 1800- och 1900-talen. Idag omsluter skogen kyrkplatsen men så sent som 1983 hade man fortfarande god utsikt härifrån över det omgivande jordbrukslandskapet i Mellbydalen. Intill kyrkan, norr om parkeringen i väster, breder ett bygravfält från järnåldern ut sig. Där finns över 100 gravlämningar av olika slag och är ett av de största gravfälten i västra delen av landskapet. Troligen sträcker det sig vidare in på nuvarande kyrkogård. Vid nämnda parkering står en nyare ekonomibyggnad. Nordöst om kyrkan är ytterligare en asfalterad parkering. Erska kyrka är församlingskyrka åt Sollebrunnsborna, men sedan 1979 finns där ett församlingshem med kyrkorum.

Gräfsnäs slottsruin några kilometer söder om kyrkan var ett tidigare fäste för mäktiga släkter. Hälften av socknens areal låg tidigare under detta gods. Slottet låg först på ön Loholmen i Anten och ägdes av Erik Abrahamsson Leijonhufvud, svärfar till Gustaf Vasa. Sonen Sten Eriksson dog i Stockholms blodbad 1520. Bönderna brände då hans slott. Änkan, kallad greve Ebba, lät uppföra ett nytt slott som först plundrades av danskarna 1612 och sedan brann märkligt regelbundet 1634, 1734 och 1834. Efter sista branden lämnades det att förfalla. 1934 restaurerades slottsruinen.

EKONOMIBYGGNAD - Byggnaden uppfördes 1988 i samband med utvidgning av kyrkogården och inrymmer besökstoalett, personalrum, förråd och maskinhall. Det är en rektangulär suterrängbyggnad med enkupigt tegel på sadeltaket med taksprång runtom, faluröd locklistpanel och vita snickerier. Stuprör och hängrännor av svart plåt. Åt nordöst finns tre enkla dörrar med stående spåntad panel som täckmålats bruna. I källaren finns två portar åt sydväst. Fönstren är tvålufts med en smal liggande spröjs i var luft.