Sofia Albertina kyrka

Uppdraget att rita Sofia Albertina kyrka gick till Carl Hårleman (1700-1753). Han var frihetstidens ledande arkitekt, överintendent och den som främst påverkade de samtida arkitekturströmningarna i Sverige. I Hårlemans meritlista, som var begränsad men med uteslutande prestigefulla verk, finns färdigställandet av Stockholms slott, liksom flera ambitiösa slotts- och kyrkoarbeten, både restaurerings- och nybyggnadsprojekt. Bland Hårlemans byggnader i Skåne finns Öveds klosterkyrka i utpräglad rokoko och den mer monumentala Sofia Albertina i stram barockklassicism.
Hårleman gav kyrkan en latinsk korsplan med enskeppigt långhus och breda korsarmar. Koret fick sidoutbyggnader för sakristia och förråd och avslutades av en absid. Västfasaden gestaltades med en frontonkrönt mittrisalit, på ömse sidor flankerad av torn med lökkupolformade takhuvar. Det första förslaget bearbetades något, så att kyrkan blev större i både höjd och bredd, innan det godkändes av Adolf Fredrik 1750. Hans dotter kom därefter att ge namn åt kyrkan.

Grundläggningen påbörjades 1754, men kyrkan kom inte att invigas förrän 1788. Exteriören var helt klar först 1816, alltså långt efter Hårlemans död. Ett skäl till det utdragna förloppet var att byggherren Fortifikationen prioriterade befästningarna framför kyrkan. Andra anledningar var att kyrkomarken var svårt vattensjuk, vilket gjorde bygget tekniskt komplicerat, liksom den tidvisa bristen på sandsten. Redan 1789 tvingades man reparera och förstärka koppartaket, och 1801-1804 ersattes det av en kraftigare kopparplåt som bättre stod emot fukt och blåst. Tornen blev klara 1816 genom att fortifikationsofficer Per Södermark modifierat Hårlemans ritningar. Han tog bort tornens tresidiga gavelrösten, ersatte lökkupolerna med enklare huvar och lade till en förbindelsegång mellan tornen. Fasaddekoren reducerades betydligt; bl.a. förenklades tornurens utformning, och den rikt smyckade vapenskölden på tympanon utgick. 1819 tillkom korsarmarnas läktare och 1831 dagens orgelläktare, som ersatte en äldre från 1759. 1831-36 fick kyrkan stora delar av sin nuvarande inredning med bl.a. orgelfasad och predikstol efter arkitekten Carl Gustaf Blom Carlssons ritningar.

1858-75 görs reparationer av yttertaket i olika omgångar. 1862 restaureras kyrkan invändigt; väggar och valv putslagas, snickerierna ommålas, nya fönster med gjutjärnsbågar sätts in och under orgelläktaren byggs en skiljevägg mot tornets vapenhus.

1883-1884 görs en iståndsättning av den danske arkitekten Ove Petersen som helt förändrar kyrkorummet. All puts förnyas och väggar och valv dekormålas av målaren Svante Thulin. Lisenerna omgestaltas till pilastrar med kapitäl och en gesims mellan valv och väggytor. Det mittersta korfönstret sätts igen, altaruppsatsen byts ut, läktarna i korsarmarna utvidgas, golvet beläggs med tegel och en öppen bänkinredning sätts in.

1934-35 repareras koppartaken på nytt. Tornens takstomme byggs i stora delar om, förstärks med järnbalkar och får ny koppartäckning. 1939 omgestaltas koret på förslag av Salomon Sörensen med ett nytt, förstorat korgolv och en trappa av kalksten.

1949 renoveras kyrkan under byggmästaren Karl Rothmans ledning. Fönstren byts ut och får nya omfattningar, väggar och valv putslagas och tornet får nytt kalkstensgolv.
1948-60 görs en renovering efter Eiler Graebes ritningar. Korsarmarnas läktare underbyggs med vindfång och förråd och orgelläktaren utvidgas. På Graebes och konstnären Martin Emonds förslag målas Thulins väggdekorer över. Långhuset och korsarmarna avfärgas i gråvitt och absiden i gråblått. Under fönstren sätts stentavlor med förgyllda bibelcitat. Sidoutbyggnaderna får nya ytterdörrar och yttertrappor av granit och ytter-taket repareras. Flera inventarier restaureras och bänkarna ommålas i gråvitt.

1966 inrättas ett tornkapell i södra tornets bottenvåning.

1976-81 renoveras kyrkan på nytt efter Lennart Strömbecks anvisningar. Läktarunder- byggnaderna görs om med förråd och toaletter, bänkkvarterens trägolv och gångarnas cementmosaik ersätts av enhetlig kalksten och flera snickerier, däribland bänkarna, ommålas i en bruten vit färg. Väggarna tvättas och stryks med vit alkydfärg.

1999-2001 renoveras exteriören efter Jacobsson och Widmarks handlingar. Fasaderna tvättas, lösa stenar omfogas och smidet ommålas. Delar av korets, södra tvärskeppets och södra långhusets tak läggs om efter stormskador och avvattningen repareras. De fyra främsta bänkraderna tas bort och ersätts av stolar för en ökad flexibilitet.

2005-2006 görs de senaste takarbetena, då koppartaket läckte med stora fukt- och rötskador, svamp- och mögelangrepp som följd. Rötangripna takstolar lagades eller utbyttes, och på stora takytor utskiftades skadad kopparplåt mot ny.

2012 förbättras och förstärks kyrkorummets belysning på förslag av Leif Göthberg, Arkitektur& Byggnadsvård i Kumla AB.

Kyrkobyggnaden har en latinsk korsplan med enskeppigt långhus och symmetriska korsarmar i norr och söder. I öster finns ett kor med absidial avslutning, och i korets hörn mot tvärskeppen sidoutbyggnader för förråd och sakristia. I väster finns ett brett dubbeltorn. Olika källarutrymmen nås invändigt genom en dörr muren mellan kor och sakristia och via norra tornet. Exteriören kombinerar en stram barockklassicism i volym och murverk med vissa rokokoinfluerade inslag i t.ex. kartuscher.

Kyrkans fasader är uppförda av gulrött tegel från Kronans tegelbruk i Glumslöv. Socklarna består av sandsten från Höör med bakmurning av tegel. Omfattningar och dekorationer är av sandsten från Hittarp, Öved och Gotland. Murarna indelas av pilastrar och lisener, som sammanbinds genom gördel- och takgesimser, som följer med runt hela byggnaden. Exteriören är i övrigt sparsamt dekorerad med sandstenslistverk och försänkta fält mellan lisenerna. Korsarmarnas gavlar avslutas av frontoner. Ovan de södra och norra portalerna finns varsin ornamentskartusch och en stentavla med förgylld text. Tornets mittrisalit avslutas med en fronton, prydd med en texttavla och krönt av ett kopparkors. Istället för texttavla finns ett fönster ovan västportalen.

Kyrkan har totalt sex ingångar; de tre portalerna mot kyrkorummet, dörrar till sido-utbyggnaderna och en handikappentré genom norra tornet. Portalerna inramas av sandstenslistverk. Västportalens pilastrar bär ett tympanonfält med en vapentavla. De tre portarna är raktäckta med gråsvart målade spegeldörrar av helfransk typ. Ovanför dessa finns raka resp. segmentformade överljus med radiella spröjsverk. Övriga dörrar är rakslutna spegeldörrar med utvändig paneltäckning i fiskbensmönster. Ingångarna nås genom yttertrappor i granit och kalksten. Handikappentrén är i marknivå.

Kyrkan belyses av höga, rundbågiga och brunmålade fönster, uppbyggda av gjutjärnsbågar infästa till kraftigare tvärposter och dubbla mittposter. Tio av dessa är försedda med blyinfattade glasmålningar samt utvändiga skyddsglas. Därutöver finns några raktäckta fönsteröppningar till tornet, orgelläktaren, källaren och sidoutbyggnaderna. I båda tornen finns i alla väderstreck rundbågiga ljudöppningar med ljudluckor av trä, utvändigt klädda med svartmålad fiskbenspanel.

Kyrkorummet täcks av ett stort korstak, liksom de klockformade tornhuvarna och sidoutbyggnadernas tälttak täckta med kopparplåt på brädtäckning. Plåtarna är lagda i skivor med olika inbördes förskjutning och är åtgärdade vid många tillfällen. Torn-huvarna avslutas av lanterniner, som har ljudöppningar i alla väderstreck och är krönta av klot och kors. I huvarnas nederkant finns urtavlor halvt nedsänkta i taklisten.