BODA KYRKA

Sannolikt under medeltiden utvecklades bygden runt Boda till Ovanheds fjärding, inom Rättviks socken. Ortens kapell omnämndes första gången i ett inventarium 1586.

År 1618 utverkade Ovanhedsborna domkapitlets tillstånd till ett nytt kapell, vilket stod klart 1623. Den timrade byggnaden, utvändigt klädd med rödfärgade spån, låg på nuvarande gamla kyrkogården. Kapellet förstorades på 1730-talet, men blev med tiden ändå otillräckligt. Vid en biskopsvisitation 1803 konstaterades att en ny byggnad länge varit påtänkt, men att församlingen inte kunde enas om att bygga i sten eller trä. Byggförhinder anmäldes även vid biskopsvisitationen 1828, denna gång på grund av bristande medel.

Sju år senare tycks kassan ha varit tillräcklig och Jakob Wilhelm Gerss vid Överintendentsämbetet hade upprättat ritningar till en åttasidig stenkyrka, tänkt att uppföras på den befintliga kapelltomten. Planerna tog allt fastare form 1842-45, då rotarna ålades materialleveranser och byggmästare Ris Erik Larsson utsågs att leda arbetena.

Inför den annalkande byggstarten hördes dock allt fler kritiska röster mot Gerss ritade kyrka: den föreföll väl liten och dess åttasidiga plan alltför främmande. Församlingen begärde därför nya ritningar, vilka var färdigställda 1845 av arkitekt J A Hawerman. De redovisade en större, avlång kyrka med torn och antogs enhälligt, men på byggmästarens förslag bestämdes att byggplatsen skulle vara uppe på Bodbacken istället. Grundläggningen skedde i juni 1847, varpå bygget fortgick sommartid följande tre år.

Murarna uppfördes till övervägande delen av kalksten, vilket även golven belades med. Då den första gudstjänsten firades den 15/9 1850 var kyrkan i stort sett färdig till sitt yttre, men inredningen återstod. Året därpå hade en sluten bänkinredning byggts, ställd direkt på de stora kalkstensplattorna. På norra sidan placerades en predikstol, tillverkad av Tomas Ivar Jonsson i Röjeråsen. Kyrkomålaren Olov Hovrén färgsatte inredningssnickerierna i grå och vita toner, med förgyllda/försilvrade detaljer. Även den dekorativa målningen i koret svarade han för. Övriga putsade ytor hade ursprungligen en gulvit färgton. Ett förgyllt kors med törnekrona, från det tidigare kapellet, tjänade som altarprydnad.

Vid en inre renovering 1903 färgsattes i dovare nyanser. Inredningssnickerierna ådrades, mest i ek men även mörkare imitation av rot förekom. Pelare och valv avfärgades första gången i grått och rosa. Ett urverk kom på plats 1917 och i tornets lanternin uppsattes urtavlor för första gången.

Under 1930-talet följde en radikal förnyelse, inledd med att centralvärme installerades. Två värmepannor placerades i en nybyggd värmekammare utanför sakristian. Längs kyrkorummets långväggar byggdes bänkar för att dölja tillkommande radiatorer. Vid inre omgestaltning 1936-37, ledd av arkitekt Viktor Segerstedt, återfick valv och väggar en enhetligt vit färgsättning. I bänkkvarteren lades brädgolv. Bänkinredningen ombyggdes, fick nya ryggar och sitsar men de gamla dörrarna behölls. Koret utökades, genom att bänkkvarterens främsta rader borttogs. Elektrisk belysning infördes och 1938 fullbordades förnyelsen med att korets tre fönster fick glasmålningar, utförda av Yngve Lundström. Samtidigt flyttades altarets förgyllda kors med törnekrona till långhusets östra sida, i fönstret närmast koret.

Nästa förnyelse 1968-69 berörde i hög grad vapenhuset, som fick ett delvis öppet bjälklag mot planet ovanför, så att dagsljus kunde strömma ner från fönstret därifrån. I kyrkorummet borttogs de bänkar som på 1930-talet hade ställts upp längs långväggarna. Panncentral invid sakristian revs och istället inrättades en oljepanna i sakristians gamla vinkällare.

Vid en yttre renovering 1984 fick fasaderna nuvarande brutet vita kalkfärg och fönstersnickerierna en grön oljefärg. Dock lämnades alla yttre fönsterbeslag metallblanka.

Kyrkorummets nuvarande utseende är resultatet av arkitekt Jerk Altons ombyggnad/förnyelse 1989-90. Bänkinredningen borttogs och hela golvet plockades upp för golvvärmeinstallation. Oljepannan ersattes med bergvärmepump. Återläggning av befintliga äldre stenar skedde i kor, mittgång och sidogångar. Under de blivande bänkkvarteren lades nyhuggen kalksten. Öppna bänkrader byggdes, vars gavlar målades i ljusgrå nyans för att anknyta till tidigare utseende, medan ryggar och sitsar målades mörkröda. Kolonnerna som bär upp valven återfick 1903 års rosa färgsättning. Ett stort antal nya mässingsljuskronor och lampetter blev uppsatta, vars svängda former är typiska för Jerk Altons formgivning. Över mittskeppet hängdes dessutom två större ljusringar. Ett altarbord av mörkt laserat trä ställdes upp framför det ursprungliga, murade altarbordet. Under läktaren iordningställdes ett större "torg" för mindre utställningar, bokbord och kyrkkaffe.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Boda kyrkoarkiv (BK)
N I: I, generalvisitation den 4 juli 1868

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel F III a; 31, biskopsvisitation den 13/11 1803
Västerås domkapitel F III a; 33, generalvisitation 1828
Västerås domkapitel F III a; 35, inventarium den 2 juli 1868
Västerås domkapitel F III a; 38, visitation 27/6 1891

Litteratur
Forsslund, Karl-Erik: Boda och Bingsjö/Med Dalälven från källorna till havet, del 1 bok 7/ Stockholm: Åhlén och Åkerlunds förlag AB 1922
Garmo, Sune: Boda kyrka utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1995
Garmo, Sune: Boda kyrka och dess föregångare/Boda sockens historia, utgiven av Boda hembygdsförening 1995/
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson Förlag Svenska orglar, Tostared 1990

Kyrkobyggnaden från 1847-50 omfattar ett treskeppigt långhus med en sakristia utbyggd på västra långväggen, absidformigt kor och torn i söder. Murarna består mest av kalksten. Yttertaket är måttligt brant och spåntäckt. Tornet kröns med en starkt indragen urkammare av trä och på denna en smalare, likaledes fyrkantig lanternin försedd med en liten kopparklädd huv och en numera förgylld glob med kors.

Kyrkans fasader är slätputsade och vitkalkade. Långsidorna har indelats med pilastrar och utmed takfoten löper profilerade listverk. De rundbågiga fönsteröppningarna omges av enkelt formade omfattningar. Fönstersnickerierna är målade med grön oljefärg och i fönsterbågarna sitter små rutor av blyinfattat glas.
I väster och söder finns höga, rundbågiga portaler med plåtklädda dörrar och överljusfönster. Tornet har höga, stickbågiga ljudluckor, målade med ljust ockragul linoljefärg.

Observera att tidigare inventeringar har registrerat felaktiga uppgifter som byggnads delarnas orientering. Kyrkan har en syd-nordlig orientering.

Kyrkorummet har ett mittskepp med stort slätputsat vitt tunnvalv, på var sida buret av sex tjocka, rosakalkade kolonner, med gråkalkade baser och kapitäl. Pelarna är sammanbundna med en ljusare rosa arkad, vars bågar fortsätter ut mot sidoskeppens smalare tunnvalv och omsluter fönstren. Sidoskeppen får sin karaktär av tvärmurar genombrutna av låga, rundbågiga öppningar. Kyrkans golv består genomgående av stora, grova kalkstensplattor från traktens brott, fogade med ett ljust rosa bruk. I fönstren sitter inre bågar från 1930-talet.

Bänkinredningen är indelad i fyra öppna kvarter och avslutas med ett skrank på var sida mot koret. Gavlarnas spegelfyllningar omfattas av förgyllda lister och fyllningarna är dekorerade i röda och grå toner. Ryggar och sitsar har målats engelskröda. På norra sidan står den runda, ljust grå predikstolen, tillverkad 1851, vars fyllningar dekorerats med skurna symboler för Gud - Dygd - Odödlighet, förgyllda och försilvrade. Korgens nedre kant avslutas med en förgylld vulst i form av lagerblad med korslagda band. Undersidan bär förgyllda blad och en förgylld pinjekotte.

Över korets absid är en valvkupol slagen, dekorerad med Olov Hovréns målningar från 1851. Mellan fönstren finns pilastrar målade, ovantill med ett girlandprytt taklistverk. Kupolen pryds av ett himmelsmotiv med Guds öga i centrum omgivet av keruber. Invid östra väggen finns det ursprungliga, murade altaret, med putsade och marmorerade ytor, ben formade som kolonner, samt en gråmålad skiva, längs kanterna skodd med ett profilerat listverk av trä. Mitt i koret står ett fristående bordsaltare av trä, tillverkat 1990, marmorerat i en brunröd ton och med förgyllda detaljer. Framförvarande altarring är halvcirkelformad i fem sektioner, målad ljusgrå och försedd med gallerdockor, delvis polerförgyllda. Över dessa sitter en kedja med förgyllda länkar. I korets tre fönster sitter glasmålningar av Yngve Lundström, insatta 1938. Den tidigare altarprydnaden, ett förgyllt kors, finns i östra långsidans fönster närmast koret.
Under orgelläktaren i söder finns ett öppet kyrktorg, med plats för utställningar och ett rekonstruerat altarskåp som rymmer en grupp medeltida träskulpturer. Läktaren bärs upp av åtta refflade vitmålade pelare med förgyllda kornischer och kapitäl.

Barriären har en stående och ljust gråmålad brädpanel där beigt målade fält omramas av förgyllda lister, samt en krönande list med svarvade ljushållare. Ljuskronorna av driven mässing, ritade av Jerk Alton, tillkom vid den senaste inre förnyelsen 1989-90.

Orgelfasaden från 1963 är sammansatt av en övre och en nedre del, med pipor och trumpeter som bryter igenom läktarbarriären. De snickrade partierna är målade i laserande grå och röd samt rosa ton, detaljer i matt bladguld. En tidigare orgelfasad sitter som omfattning runt dörren som leder från läktaren mot bakomvarande tornrum.

Raka trappor i trä leder till ett litet museirum med avlagda inventarier och vidare upp till tornets klockvåning.

Sakristian är utbyggd på långhusets västra sida, nära koret, delvis med ursprunglig möblering. Förvaringsskåpen tillkom vid den senaste inre förnyelsen, 1989-90. Golven består av breda bräder, som lutats och oljats. De stickbågiga fönstren har invändiga fönsterluckor av trä.