HÖKHUVUDS KYRKA

Kyrkogården består av en äldre del närmast kyrkan och en nyare del söder om denna, tillkommen vid utvidgningar dels på 1870-talet och dels 1926. Den äldre delen samt delen från 1870-talet omges av en gråstensmur tillkommen under olika perioder. Delar av den medeltida bogårdsmuren finns kvar i norr och nordost där muren är lagd i bruk. Resten av muren är byggd som kallmur på 1870-talet. Den yngsta delen av kyrkogården omges av låga häckar och en kallmur i söder och väster. Trädkransen runt kyrkogården består delvis av mycket stora, gamla träd. Den västra trädraden är nyplanterad på senare år. I norr finns den gamla huvudingången från 1850, med grindstolpar av huggen granit och stora, smidda järngrindar. I väster finns en ingång tillkommen i slutet av 1980-talet, mitt framför kyrkans västport. Tidigare fanns i öster och väster två medeltida stigluckor som revs omkring år 1800.

Kyrkogårdens gångar är grustäckta. Gravkvarteren är grästäckta. I nordväst finns ett område med äldre gravar från tiden kring 1900. Det finns endast enstaka grusgravar med stenramar.

Klockstapeln är belägen öster om kyrkogården. Den byggdes 1771-72 av byggmästaren Söderström från Tuna socken.. Nedre delen av stapeln har spånklädda, inåtlutande väggar som täcker stapelns snedsträvor. Den övre delen har en tornformad byggnadskropp klädd med faluröd panel och tjärade luckor. Stapeln har barockprägel med ett karnisformat tak och en åttkantig lanternin som kröns av en lökformad huv. Högst upp finns en flöjel av järnplåt med årtalet 1771.

Längst österut, på den år 1926 utvidgade kyrkogårdsdelen, står ett bårhus som är byggt 1937 efter ritningar av arkitekten Ärland Noréen. Det är byggt av tegel och har putsade, vitkalkade fasader samt ett spåntäckt, tjärat pyramidtak. Byggnaden har en port med kopparklädd dubbeldörr över vilken ett förgyllt kors står på takets nedre del.

Hökhuvuds kyrka är belägen vid Olandsån. En framskjutande bergrygg bildar här en höjd i den för övrigt flacka terrängen. Dopfunten från 1200-talets slut och en nyckelskylt på södra dörren från tiden omkring 1300 tyder på att kyrkan haft en föregångare, förmodligen i trä. Det är en medeltida salkyrka uppförd i gråsten. Långhuset har rektangulär plan, tre travéer varav koret utgör en, sakristia i norr, vapenhus i söder. Långhus och sakristia kan dateras till 1400-talets första fjärdedel, valven slogs antagligen under 1430-talet. Vapenhuset tillkom senare, dock senast 1534 enligt daterad kalkmålning. Fönstren förstorades på 1750-talet. Västportalen upptogs 1843-44. 1935-36, under ledning av arkitekt Ärland Noréen, framtogs målningar som överkalkats på 1750-talet. Då avlägsnades även spåren av 1880-talets hårda restaurering.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996