FRÖTUNA KYRKA

Frötuna kyrka är belägen strax söder om Norrtälje, på en stigning i terrängen vid den norra änden av Frötuna kyrksjö. Medeltidskyrkan är byggd av oputsad kluven gråsten med tegel i röstena och har ett rektangulärt, enskeppigt långhus med ett rakavslutat, fullbrett kor i öster. I norr står en vidbyggd sakristia och i söder ett relativt stort vapenhus. I söder står även ett gravkor från 1600-talets mitt, Ösbyholmsgravkoret, även benämnt Löwenska gravkoret. Det är av putsat tegel och har karnisformad huv och lanternin med spira. Två ingångar till kyrkan finns, den ena i västgaveln och den andra i söder via vapenhuset. Kyrkorummet täcks av ett brant spånklätt sadeltak. De äldsta partierna utgörs av nuvarande långhusets två mellersta travéer och dateras till 1100-talets slut. Den ursprungliga sydportalen är bevarad och för numera mot vapenhuset. Intill norra muren syns ännu lämningar efter en romansk sakristia som stått norr om det äldsta koret. Under medeltiden har kyrkan förlängts mot både öster och väster. Den första förlängningen gjordes österut och under perioden ca 1250-75. Det nya, nuvarande korets östmur fick en trefönstergrupp med omfattning av tegel och till korets hörn flyttades de romanska hörnkedjorna av sandsten. Den nuvarande sakristian uppfördes och här slogs tunnvalv.På 1330-talet förhöjdes kyrkorummets murar med tegel varigenom gavlarna fick en brantare och mer gotisk resning. I mitten av 1400-talet slogs unikt konstruerade stjärnvalv. Vapenhuset tillkom under andra delen av samma århundrade och dekorerades med kalkmålningar av den s k Tierpsskolan. Dess östra del inreddes till kapell, troligen för Sten Sture d.ä. Bland kalkmålningarna syns vapen förda av Sten Sture och hans maka Ingeborg Tott. Kapellet avskiljs med ett skrank, ett av de fåtaliga bevarade från medeltiden i sitt slag. Vid samma tid planerades ett torn i väster, men denna tillbyggnad kom att uppföras omkring 1500 endast i samma höjd som den övriga kyrkan och inreddes istället till kapell, välvt redan från början. Kyrkorummets västra del har ett fåtal kalkmålningar. På östra muren till trapphuset mot vinden syns Sankt Kristoffer bärande Kristusbarnet. Enligt en inskrift är framställningen från 1503. Kring mitten av 1600-talet tillfogades som tidigare nämnts ett gravkor i söder. Frånsett den konstfulla predikstolen i barock är inredningen i huvudsak från 1700-talet, både altartavlan, bänkinredningen, läktaren och de s k pyramiderna på de främre bänkraderna. 1756 genomgick kyrkan en stor renovering varvid kalkmålningarna i tidsenlig stil torde ha överputsats. 1932 renoverades kyrkan åter varvid bl.a. kalkmålningarna konserverades och bänkinredningen ändrades. Kyrkan har en medeltida karaktär som interiört blandas med 1700-tal.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Den äldsta kyrkogården omgärdas av en kallmurad bogårdsmur uppförd 1805, troligen på rester av en äldre mur. Kyrkogårdens sträckning inom bogårdsmuren följer sannolikt sin medeltida utbredning. Längst bogårdsmurens insida växer en trädkrans utgjord av hamlade lindar.

Kyrkogården täcks av gräs med grusade gångar. Gravarna närmast kyrkan representerar i ovanligt välbevarat skick 1800-talets och förra delen av 1900-talets begravningssed med ett ovanligt stort antal bevarade grusgravar med stenram.

Kyrkogården utvidgades utanför södra bogårdsmuren år 1954 och förbinds med den äldre kyrkogården av en trappa. Den utvidgade delen utgörs av gräskvarter indelade med grusgångar och häckar med gravvårdar i rader. Utvidgningen gränsar åt norr mot bogårdsmuren och i väst och söder växer en granhäck. I öst ingen avgränsning utom en ingång genom grindstolpar av fogad granit med tälttak av kopparplåt försedd med smidesgrind.

Ytterligare en utvidgning utfördes öster om kyrkan omkring år 1995. Utvidgningen omgärdas av häck och utgörs av gräskvarter indelade med grusgångar och häckar.

Under senare år har en minneslund, med utsikt över kyrksjön, anlagts intill västra bogårdsmuren. Minneslunden har en halvrund form och omgärdas av ett lågt smidesstaket.

Av de ursprungligen fyra stigluckorna är den östra och den norra bevarade. Den östra stigluckan, murad i gråsten, härrör från 1500-talet och var ursprungligen putsad. Portöppningen har en rak avslutning med vitputsade omfattningar. Ingången är försedd med en senare järnsmidesgrind. Taket är ett sadeltak med högt fall och täcks av spån.

Den norra stigluckan härrör från medeltiden. Stigluckan är uppförd av tegel lagt i medeltida förband och är oputsad. Portöppningen är rundbågig och ensprångig försedd med en tjärad bräddörr med dekorativ, smidd nyckelskylt. Invändigt är stigluckan välvd och försedd med ursprungliga bänknischer i stickbågiga nischer. Stigluckans sadeltak täcks av spån.

I liv med bogårdsmuren, intill den norra stigluckan, är en transformator av tegel uppfört under 1920 30-talet. Åt norr har byggnaden två tjärade rundbågiga bräddörrar. Stigluckans tälttak täcks av spån.

Intill den östra stigluckan är ett gravkor uppfört i liv med bogårdsmuren. Gravkoret, för närvarande bårhus, uppfördes år 1770 av greve Tord Bonde. Byggherrens initialer är utförda av svartmålade ankarjärnsslut över ingången och på motsvarande sida byggåret MDCCLXX.

Gravkoret är slätputsat och vitt avfärgat på sandstenssockel. Det karnisformade tälttaket täcks av svartmålad plåt krönt av ett kors. Korets fönster är stickbågiga försedda med småspröjsade, enkla, rödmålade träbågar samt järngaller invändigt.

Klockstapeln är uppförd år 1812 på en höjd söder om kyrkan av kyrkvaktaren Carl Westerberg. Westerbergs initialer är inskurna på klockstocken och årtalet 1812 är utstansat i klockstapelns vindflöjel.

Klockstapel står på en stengrund och är klädd med bred, rödfärgad lockpanel delvis med vattenavrinningsspår. I övre delen slät, rödfärgad panel med svarta, rusticerade hörnkedjor och svarttjärade ljudluckor. Stapelns utställda delar är klädda med svarttjärade spån. Den spåntäckta, svängda takhuven kröns av en kula med flöjel. Ingången utgörs av en svarttjärad bräddörr av stående brädor med kraftiga gångjärnsbeslag.

I stapeln hänger två klockor. Den stora klockan härrör från år 1665 och den lilla från år 1669.

Frötuna kyrka härrör till sina äldsta delar från romansk tid, troligen slutet av 1100-talet. Den äldsta kyrkan hade en rektangulär form och en mindre sakristia. Medeltida murverk efter den äldsta kyrkan ingår i den nuvarande kyrkans mellersta travéer. Den romanska kyrkans sydportal med rundbågig sandstensomfattning är bevarad och leder numera till vapenhuset. Den äldsta, mindre sakristian revs under 1800-talet och dess placering märks genom lämningar i långhusmurens norra sida.

Efter 1200-talets mitt hade kyrkan blivit för liten och byggdes om till en salkyrka. Koret förlängdes åt öster som försågs med en trefönstergrupp med tegelomfattning. Till korets hörn flyttades den romanska kyrkans hörnkedjor av sandsten. Vid samma tillfälle byggdes den nuvarande sakristian med tegelvalv.

Under 1330-talet förhöjdes hela byggnaden med tegel och fick en högre, gotisk resning. Tegelförhöjningen är synlig längs med hela kyrkan fram till den västra tillbyggnaden.

Vid 1400-talets mitt slogs de unikt konstruerade stjärnvalven med breda ribbor. Under senare delen av samma århundrade byggdes det stora vapenhuset till. Gaveln försågs med en spetsbågig blindering med tegelomfattning.

Under 1400-talet förlängdes kyrkan åt väster. Tillbyggnaden var troligen avsedd att bära ett torn men som aldrig kom till utförande, istället fick den samma höjd som den övriga kyrkan och försågs med en tegelgavel. Tegelgaveln är försedd med blinderingar i form av trappstegsfris, vapensköldar samt en spetsbågigt nisch. Möjligen kan blinderingarna ursprungligen ha varit försedda med målningar.