Område med fossil åkermark

Bebyggelse- och odlingslämningar inom ett område av cirka 375 x 40-200 m (N-S) bestående av en husgrundsterrass, stensträngssystem, talrika odlade ytor och röjningsrösen.
1) Husgrundsterassen (omedelbart SÖ om krönet) är 54x12 m (Ö 40cg N-V 40cg S) och 0,1-0,5 m h. Övertorvad, plan yta svagt sluttande mot ändarna. Stenskoning finns i båda gavlarna, större delen av SÖ långsidan samt i ändarna av NV långsidan. Stenarna är i SV gaveln 0,5-1,3 m st, för övrigt 0,2-0,8 m st. Stora delar är mycket vällagda, mindre partier utfallna. NÖ långsidan är längs 32 m av mittpartiet nedskuren intill 0,7 m djup från naturlig markyta. SÖ långsidans mitt är otydlig på ca 10 m och kan möjligen ha en utbyggnad. Både den klar uppbyggnaden av ändarna och nedskärnigen av ena långsidan talar bestämt för husgrundsterrass, trots den onormala storleken.
2) Stensträngarna har med säkerhet utgjort ett system, som nu troligen endast är delvis bevarat, de uppgår till en sammanlagd längd av 725 m fördelade på ett 20-tal sträckor. De är vanligen enskiktade, en- till femradiga och bestående av 0,2-0,7 m st stenar, ingående block är sällsynta. En 60 m l i NV delen är delvis övertorad och vallformig, fyra kortare i SÖ delen har delvis terrassform. En 15 m l närmast SÖ om husgrundterrassen har också terrassform och kan möjligen vara en bebyggelselämning. Flera verkar kringspridda och gränsdragning mot röjningsrösen är i vissa fall svår.
Odlade ytor förekommer med säkerhet inom större delen av området men är särskilt tydliga på kullens N och V sluttning samt i nedre Ö delen. Ställvis är vaga terrassformer utbildade. Odlingsmarken är väl röjd från mindre stenar men större block kvarligger i regel.
Röjningsrösen förekommer i anslutning till åkrar och stensträngar inom hela området, dock mindre i N delen. De är vanligen 2-6 m diam och intill 0,3 m h. Flera är upplagda kring naturliga block. Stenarna är vanligen 0,2-0,6 m st. De är ej räknade men torde uppgå till mellan 75 och 100. Ett på krönet (x) är stensättningsliknande.
Begränsningen är i vissa delar dragen efter förekomst av säkert bearbetade ytor och röjningsrösen. Den är ej definitiv och framför allt utmarken har säkerligen omfattat ett större område. I N och SV avgränsar delvis nedlagda sentida odlingar.
I S delen finns möjligen i Lyngsjöns gamla strandlinje rester av båtlänningar i urspolade strandvallar (se markering på fotokartan).
3) Fyndplats för ekstock enligt tidigare inventering.