HEDA KYRKA

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.

En lantmäterikarta från 1639 visar en rektangulär kyrkogård i väst/östlig riktning,
troligen med mindre omfattning än idag. Häradskartan från 1868-1877 visar däremot en
utsträckning som liknar dagens och med en rundad utskjutande del öster om koret.
I sockenbeskrivningar från 1760, 1817-28 och 1854-55 nämns de båda runstenarna på
kyrkogården. I den andra av dessa beskrivningar står att klockorna hänger i en trästapel,
men de står inte var. I samband med den stora ombyggnad av kyrkan som leddes av C G
Brunius på 1850-talet lär kyrkklockorna ha flyttats till tornet från en låg klockstapel.

Ett fotografi från 1945 visar kyrkogårdens nordvästra del med en mängd uppgrävda
kullar, några mycket små kors eller bara små träpinnar som markering. Öster om detta
ligger de mer påkostade gravarna, t ex dagens 261-303. Det är svårt att avgöra om det
rör sig om gravkullar, eller om man håller på att gräva om kyrkogården. Ett fotografi
från 1949 visar kyrkogårdens sydvästra del med omgärdade grusgravar och varierande
former av gravvårdar. Flera fotografier från mitten av 1900-talet visar en tät uppvuxen
trädkrans och att området närmast söder om kyrkan är grästäckt och saknar gravvårdar.

Heda är en medeltida socken och kyrkan är dendrokronologiskt daterad till 1100-talets mitt. Kyrkan är en av Östergötlands märkligaste medeltida kyrkor. De äldsta delarna är uppförda av kalksten i olika etapper under medeltiden. Tornet är ovanligt högt och smäckert och på södra sidan finns ett kapell, som sannolikt tillkommit på kungligt initiativ. I kapellets södra mur finns en piscina inmurad med reliefer av mycket hög konstnärlig kvalitet. På norra sidan finns ett sidoskepp med influenser från cisterciensisk arkitektur. I mitten av 1800-talet restaurerades kyrkan och tillbyggdes med ett nytt kor samt korsarmar i söder och norr av lundaprofessorn och medeltidsromantikern C G Brunius. Hundra år senare förändrades kyrkan återigen. Kyrkan präglas idag, såväl exteriört som interiört, av tre perioder; medeltid, 1850-talets historicerande stil och 1950-talets restaureringsideologi. Kyrkans medeltida kalkstensmurverk är blottat och tillbyggnaderna från 1850-talet är putsade. Huvudentrén är förlagd till den södra korsarmen och sadeltaken är täckta av skiffer.
KYRKOGÅRDEN omgärdas av en stödmur med ingångar i öster och väster.
Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken.

FÖRSAMLING 1995 - HEDA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 760, 1900: 1013, 1995: 275

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en ås vid ett vägskäl ca 8 km norr om Ödeshög. Landskapet är fornlämningsrikt. Närmast kyrkan ligger en skola och en hembygdsgård. Här var tingsplats under 1500- och 1600-talen. Miljön utgör en viktig del av riksintresseområdet runt Tåkern.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den från början medeltida stenkyrkan består av ett tvåskeppigt långhus med korsarmar och ett halvrunt korutprång, på långhusets sydsida ett kapell och i väster ett torn. Dendrokronologisk analys har visat att kyrkan uppfördes vid 1100-talets mitt, men den har sedan byggts om kraftigt. Från den äldsta byggnadsfasen är bara tornets bottenvåningen och delar av långhusmurarna bevarade. Kyrkans ursprungliga utformning i öster är inte känd. På södra sidan byggdes ett kryssvälvt kapell något decennium senare. Det har haft en vindsvåning, sannolikt med utgång till en långhusläktare av vilken delar av en stenkolonn bevarats. I kapellets bottenvåning är en piscina inmurad med en relief som föreslagits föreställa kung Karl Sverkersson. Sannolikt har kapellet varit privat med möjlighet för innehavaren att följa mässan från läktaren. Ytterligare ett decennium senare tillkom ett sidoskepp åt norr. Skiljeväggen in mot långhuset bröts ner, utom ett tre partier som fungerade som pelare. Det försågs med egen ingångsportal. Samtidigt byggdes det gamla tornet om i de övre våningarna. Även koret förstorades samt gavs en rak avslutning. Arbetena visar släktskap med cisterciensisk arkitektur. Under medeltiden tillkom också en sakristia på korets norrsida och ett vapenhus utanför södra kapellet. År 1852 lade Carl Georg Brunius fram ett förslag till utbyggnad, som tillät det mesta av den gamla kyrkan att står kvar. Ombyggnaden gjorde att sakristian och vapenhuset revs. Kyrkan stod klar i sin nya gestalt 1858 med den östliga korsarmen och absidkoret.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören har blottat kalkstensmurverk. Det romanska västtornet är högt och ele-gant sirat med lisener och rundbågsfriser samt med en kolonnett i vardera ljudgluggen. Tornet kröntes ursprungligen av en kalkstensmurad huv (avbildad av Brenner omkring 1670), som i hörnen omgavs av mindre prydnadstorn. Den nuvarande tornhuven, liksom de dekorativa bågfriserna längs gavelröstena, tillkom vid 1850-talets ombyggnad. De befintliga, rundvälvda fönsteröppningarna i de medeltida byggnadskropparna bröts upp under 1700-talet. Kyrkans tvåskeppiga långhus har murade tunnvalv, samtida med utvidgningen under 1100-talet, varav sidoskeppets är tvärställda. Interiören präglas i sin nuvarande gestalt framförallt av en restaurering 1950 under Johannes Dahls ledning, varvid flera av 1850-talets förändringar avlägsnades. Vid detta tillfälle inrättades en sakristia i norra korsarmen och södra kapellet som utgjort vapenhus blev dopkapell. Södra korsarmen försågs med orgelläktare. Inredningen förnyades också till största delen. Altarring, predikstol, bänkar och altarprydnad tillkom 1950. Den senare består av senmedeltida skulpturer från ett altarskåp, som givits en ny inramning. Däremot behöll man den gamla orgeln med fasad från 1776 gjord av Lars Strömblad. Flera av kyrkans medeltida skulpturer har inrymts i dopkapellet, några har dock beretts plats i kyrkorummet.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten är från 1200-talet. En senare dopfunt av Mikael Hacke från 1661 har bara skålen bevarad, medan foten tillkom 1983. Den medeltida träskulpturen består bl.a. av en romansk madonna, en romansk biskop (?), ett triumfkrucifix från 1200-talets mitt eller senare hälft och en madonna från sent 1400-tal. Orgeln har verk av Åkerman & Lund från 1913.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Heda kyrka
Heda är en medeltida socken och kyrkan är dendrokronologiskt daterad till 1100-talets
mitt. Kyrkan är en av Östergötlands märkligaste medeltida kyrkor. De äldsta delarna är
uppförda av kalksten i olika etapper under medeltiden. Tornet är ovanligt högt och
smäckert och på södra sidan finns ett kapell, som sannolikt tillkommit på kungligt
initiativ. I kapellets södra mur finns en piscina inmurad med reliefer av mycket hög
konstnärlig kvalitet. På norra sidan finns ett sidoskepp med influenser från
cisterciensisk arkitektur. I mitten av 1800-talet restaurerades kyrkan och tillbyggdes
med ett nytt kor samt korsarmar i söder och norr av lundaprofessorn och
medeltidsromantikern C G Brunius. Hundra år senare förändrades kyrkan återigen.
Kyrkan präglas idag, såväl exteriört som interiört, av tre perioder; medeltid, 1850-talets
historicerande stil och 1950-talets restaureringsideologi. Kyrkans medeltida
kalkstensmurverk är blottat och tillbyggnaderna från 1850-talet är putsade. Huvudentrén
är förlagd till den södra korsarmen och sadeltaken är täckta av skiffer.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Heda kyrkogård har en rektangulär planform i nord/sydlig riktning. Kyrkan ligger mitt
på kyrkogården, invid den östra begränsningen med långhuset i öst/västlig riktning.
Kyrkan ligger i höjdläge och kyrkogården sluttar både åt norr och söder. Kyrkogården
saknar kvartersindelning, men har i inventeringen delats in i två delar: norra delen och
södra delen.

Allmän karaktär
Kyrkogården präglas av terrängförhållandena. Kommer man från norr ser man bara
denna del av kyrkogården, kommer man däremot genom västgrinden kan man se större
delen av kyrkogården. Större delen av kyrkogården har en öppen karaktär där det inte
finns rygghäckar. Delvis står gravvårdarna glest. I sydöst och den relativt lilla nordöstra
delen är karaktären mer strikt bl a beroende på ett regelbundet system med rygghäckar. I
den sydvästra delen finns fler äldre familjegravar och en större variation av
gravvårdstyper. Större delen av kyrkogården är helt grästäckt och grusgångar saknas
utom från grindarna till kyrkan och runt själva kyrkan.

Omgärdning
Väster: delvis fogad ca 0,8-1,6 m hög halvmur av 0,2-1,0 m stora gråstenar. En
syrenhäck växer på muren. I höjd med kyrkans norra fasad finns ett bisättningsrum med
dörr i muren. Det är en dubbeldörr med profilerad panel i fiskbensmönster. Efter
bisättningsrummet ändrar muren karaktär. Det är då en ca 1,0 m hög delvis fogad
helmur av ca 0,2-1,0 m stor gråsten med några inslag av kalksten. Gräs på krönet.
Norr: en ca 1,5 m hög halvmur av ca 0,4-1,2 m stor skarpkantad gråsten. Liknar västra
murens norra del. Syren växer på muren. Bindringar i östra delen.

Öster: en ca 1,3 m hög kallmur av ca 0,3-1,0 m stor skarpkantad gråsten. Murens höjd
varierar med terrängen. Rakt öster om kyrkan går muren i en halvcirkel med
grindöppning på mitten. Här är det en klar halvmur. Grindöppningen är enligt uppgift
breddad. Grindar saknas. Murens södra del se västra murens södra del. Kompost finns
framför muren och undanlagda gravvårdar.
Söder: en ca 0,8-1,0 m hög murad helmur av ca 0,2-0,5 m stor ej skarpkantad gråsten
med inslag av kalksten. Syrenskott på muren. Skada i västra delen.

Ingångar
Väster: pargrind av järnsmide med konkavt krön och elipsformad dekor. Grindstolpar
av granit med markerad bas och avhugget toppigt krön.
Norr: pargrind av järnsmide med konkavt krön och elipsformad dekor. Grindstolpar av
granit med avhugget toppigt krön. Stolparna kröns av svartmålade järnklot. En trappa av
kalksten leder upp på kyrkogården.
Öster: grindöppning i murens halvcirkelformade del. Två oregelbundet huggna
grindstolpar av granit. Grindar saknas. Enligt uppgift är grindöppningen breddad.

Vegetation
Utanför sydvästra muren växer relativt unga lönnar och en ung ask.
Väster: sex kastanjer i trädkransen.
Söder: åtta lönnar i trädkransen.
Öster: tre lönnar i trädkransen och två kastanjer flankerar östra öppningen.
En syrenhäck växer på halvmuren i nordväst, norr och nordöst. Skott finns även på
andra partier. Tre ornäsbjörkar kantar västra mittgången. Enstaka rygghäckar i
nord/sydlig riktning varav flertalet utgörs av spirea.

Gångsystem
Gångar belagda med naturgrus. En grusad yta finns runt kyrkan med grusgångar till
västra, norra och östra grinden/öppningen. En rest av en grusgång finns i anslutning till
några grusgravar i sydväst. Delvis övervuxna plattgångar mellan gravraderna i sydöst.

Gravvårdstyper
Tre obelisker och ett avbrutet livsträd från andra delen av 1800-talet. I sydvästra delen,
där det är den största variationen av gravvårdar finns även en avbruten kolonn från 1862
och en natursten med slipad namnoval med årtalet 1849. Stenramsomgärdade
grusgravar finns i sydvästra delen och även norr om kyrkan. Framför allt norr om
kyrkan är några av stenramarna mer arbetade. En grästäckt grav omgärdas av en låg
klippt tujahäck. På kyrkogårdens nordvästra och nordöstra del finns en del små
gravvårdar som kan ha ingått i den allmänna linjen.

Minneslund
Invid muren i nordväst finns en rund mindre minneslund inramad av spirea. På
minnesstenen står årtalet 2004. I nordvästra hörnet ligger en askurnlund. Runt en
flersidig plantering ska små gravvårdar ligga.

Byggnader
Bisättningsrummet ligger nergrävt på kyrkogårdens västra sida med ingång i västra
muren. Pardörren har en profilerad panel i fiskbensmönster med ålderdomliga beslag.
Dörren ramas in av kalkstensskivor. På kyrkogården syns bisättningsrummet som en
nergrävd jordkällare.

Övrigt
Lyktstolpar med fyrkantig stolpe av vitmålad plåt. Kantig kupa med råglas. I
länsmuseets arkiv finns ritningar till lyktstolpar för kyrkogården. De är utförda av
arkitekt Johannes Dahl, Tranås, 1950 och det är troligen den nuvarande belysningen.
Samma år ansvarade Johannes Dahl för en interiör och exteriör ombyggnad av kyrkan.
Åt öster i de båda korsarmarna finns en inmurad runsten. Båda har inskrift från 1000-
talet e Kr. och har stått på kyrkogården (ej ursprungligen). Fornlämningsnummer RAÄ
13.
Bänkar från Näfveqvarns bruk med bruna träsitsar. Lyktstolpar med fyrkantig stolpe av
vitmålad plåt.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kyrkogården saknar kvartersindelning, men har i inventeringen delats in i två delar:
norra delen och södra delen.

Norra delen, gravnummer 1-381

Kyrkogårdens norra del omfattar gravnummer 1-381 och terrängen sluttar från kyrkan
ner mot vägen i norr. Utanför kyrkogården i väster ligger en öppen gräsyta och i öster
den f d skolan, numera församlingshem.

Allmän karaktär
Eftersom kyrkogården sluttar relativt mycket har man en bra överblick över den norra
delen från den norra grinden. Öppen karaktär då häckar saknas helt i västra delen där
gravvårdarna även står rätt glest. I östra delen är karaktären mer strikt med två
rygghäckar.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren med syrenhäck i väster, norr och öster.

Ingångar
Grindarna i väster och norr samt den östra grindöppningen.

Vegetation
Kastanjer och lönn i trädkransen och syrenhäck på kyrkogårdsmuren. 10 stycken
bollklippta cornellbuskar kantar norra mittgången och en ornäsbjörk står norr om västra
mittgången. I östra delen finns en ca 0,8 m hög rygghäck av (?) och en rygghäck av
ölandstok. Båda går i nord/sydlig riktning.

Gångsystem
Den norra och västra mittgången och grusyta invid kyrkan. Enstaka övervuxna
plattlagda gångar.

Gravvårdstyper
Enstaka troliga linjegravvårdar mitt i nordvästra delen och invid nordöstra muren. En
rad gravar finns invid kyrkogårdsmuren i väster och norr. I övrigt går gravraderna i
nord/sydlig riktning. I nordvästra delen finns det sju grusgravar. Tre av dem är
terrasserade med vårdarna vända mot öster och avviker genom sin riktning från övriga
gravrader i mittpartiet. En obelisk och en sentida vård i kalksten. Enstaka vårdar ligger i
gräsmattan. Gravläggningar från 1917 och framåt. Öster om kyrkan står två äldre
gravvårdar i kalksten från 1762 respektive 1859.

Övrigt
En åttkantig brunn av kalksten med vaser och soptunnor finns i öster.

Södra delen, gravnummer 382-823

Kyrkogårdens södra del omfattar gravnummer 382-823 och i östra delen framför allt
sluttar terrängen mot söder. Utanför kyrkogården ligger hembygdsparken i väster,
öppen mark i söder och uthus till f d skolan i öster.

Allmän karaktär
I västra delen har kyrkogården en öppen och mer ålderdomlig karaktär med blandade
typer av gravvårdar, varav flera är höga. I östra delen med rygghäckarna är karaktären
med strikt.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster, söder och öster.

Ingångar
Grinden i väster och grindöppningen i öster.

Vegetation
Träden i trädkransen och två ornäsbjörkar utmed västra mittgången. I sydvästra delen
står en mindre björk. Rygghäckar i östra delen i nord/sydlig riktning, ca 0,6-0,9 m höga
av olika typer av spirea, längst i öster en häckoxbär. Bl a höga tujor och en cotoneaster
växer längst i nordöst.

Gångsystem
Västra och östra mittgången samt den grusade ytan invid kyrkan. Delvis övervuxna
plattgångar av kalksten finns i den sydöstra delen.

Gravvårdstyper
I sydöstra delen är det huvudsakligen låga och breda vårdar med relativt många
gravläggningar från 1960-talet. En gravanläggning i sydöstra hörnet har en gravvård i
form av en s k bautasten och omgärdas av en ca 0,6 m hög klippt tujahäck. En
familjegrav i sydvästra delen har 11 vårdar av kalksten, varav 10 är liggare. I sydvästra
delen finns ett antal gravvårdar från 1800-talet varav den äldsta har årtalet 1845. Här
finns obelisker, ett rikt dekorerat avbrutet livsträd och en avbruten kolonn. Nio
grusgravar, varav en saknar omgärdning, de övriga omgärdas av stenram. Dessutom
finns det tre stenramsgravar med gräsyta. Strukturen i denna del är något oklar och
gravraderna är dels enkla och dels dubbla. Utmed muren i sydöst står fyra gravvårdar i
svart granit och en i koppar. De är eventuellt flyttade dit. Granitvårdarna har årtal från
1889 till1918 och gravvården i koppar från 1903.

Övrigt
Vattenpost med vaser och soptunnor vid södra muren.