Söderåkra kyrka

Söderåkra kyrka, uppförd 1794-95, består av ett brett, rektangulärt långhus, torn med lanternin i väster, nästan kvadratiskt kor i öster samt sakristia i norr. Långhus, kor och sakristia har valmade sadeltak belagda med enkupigt tegel. Tornets tak och lanternin är klädda med kopparplåt. Fasaderna är spritputsade med slätputsade partier på portaler, kring fönsteröppningar med flera ytor, allt avfärgat i vitt. Murarna bryts av stora rundbågiga fönsteröppningar. Koret har en ovanlig utformning med sina rundade hörn och lisener.
Huvudingången i väster markeras av en stram portal där pilastrar och entablement (överliggare) samt valvets slutsten återges på ett i det närmaste stiliserat sätt. Vid ingångarna i söder är portalerna på än enklare sätt bara markerade i putsen genom variation mellan spritputs och slätputs. Samtliga ingångar har segmentbågens form. Ovan entréer finns stora lunettfönster. Kyrkan hör till gruppen nyklassicistiska kyrkor. Förebilden hämtades från den klassiska antikens byggnadsverk med harmoniska proportioner, rena former, symmetri och enkelhet som utgångspunkter. Med sin långsträckta, ljusa byggnadskropp, de stora fönsteröppningarna, de symmetriskt placerade entréerna och den återhållsamma dekoren är Söderåkra kyrka en god representant för den strama nyklassicismen. Jämförelser kan närmast göras med Långasjö (1789) och Kristvalla kyrkor (1793-94), även de i Kalmar län, Växjö stift.

Kyrkan har i stort sitt ursprungliga uttryck bevarat. De största förändringarna är igensättningen av östra korfönstret 1888, de utbytta entrédörrarna i söder 1914-15, upptagandet av en egen ingång till sakristian 1942, inklädnaden av torntak och lanternin med koppar 1958 samt byggandet av handikappramp 2003. Eftersom lanterninen ursprungligen var svartmålad har inklädnaden av lanterninen inte på ett genomgripande sätt påverkat kyrkans karaktär, medan torntakets förändring från spåntak till koppar är större. Fönstren byttes ut senast 1942 men bevarar den ursprungliga indelningen. Korets utformning med de rundade hörnen är ovanlig. Den ursprungliga karaktären är dock påverkad genom igensättningen av det östra fönstret även om det markerats i putsen. Kyrkan har genom åren fått ny puts och nytt tegeltak, vilket dock utförts på ett varsamt sätt. Söderåkra kyrka är trots förändringar genom åren exteriört en välbevarad kyrka från 1790-talet. Tornets västfasad bör särskilt framhållas med den sexkantiga branta stentrappan, den strama portalen med de ålderdomliga portarna samt inskriptionstavlan som berättar om kyrkans uppförande. Motivet befrämjas ytterligare av den pampiga ingången till kyrkogården i väster med tre par smidda grindar av 1800-talstyp.

Söderåkra socken ligger utsträckt längs med kusten i den allra sydligaste delen av Kalmar län och Småland. Huvuddelen av bebyggelsen är lokaliserad till kustbygden och det är den öppna kustslätten som dominerar landskapet. Socknen har historiskt sett påverkats av sin gränsposition mellan Småland och Blekinge, länge mellan Sverige och Danmark. De arkeologiska fynden från såväl sten-, brons- och järnåldern är rikliga. Redan under medeltiden bedrevs gränshandel som dock led av de ständiga krigen mellan Sverige och Danmark. Genom Kalmarunionen 1397 stimulerades dock handeln över den forna gränsen men orostider följde sedan under flera århundraden. Långt fram i tiden har jordbruk varit den viktigaste näringen i socknen kompletterad av fiske och sjöfart. Bergkvara, söder om Söderåkra, är en av landets äldsta handelsplatser och skeppsbyggeriorter.

Kyrkbyn och kyrkplatsen har anor från medeltiden. Nuvarande kyrkan stod färdig 1795. Först vid 1800-talets mitt kan man tala om en tätare bebyggelse i Söderåkra. Då började torghandel bedrivas norr om Söderåkra bro och snart kom såväl apotek som sparbank och handelsbodar till byn. När järnvägen kom 1899 skapades ytterligare en centralpunkt längs Stationsgatan. Under 1900-talets senare hälft lades järnvägen ned och många av affärsverksamheterna försvann, trots att turistströmmen under somrarna varit stor med blomstring i bl a Djursviks stugområde. Viss inflyttning till Söderåkra kan märkas på senare år då pendlings-möjligheterna till bl a Kalmar förbättrats. Söderåkra utgör en egen församling. Hit hör även Bergkvara kapell som uppfördes på 1950-talet.

Nuvarande kyrka har föregåtts av två stenkyrkor, en troligen uppförd på 1200-talet och en på 1500-talet. Rester av de äldre kyrkorna har påträffats vid arbeten i den nuvarande kyrkan. Nuvarande kyrka har en något mer nordlig placering än de tidigare. Söderåkra kyrka stod klar 1795, mitt i den stora kyrkobyggnadsepoken 1760-1860 då kyrkobyggnadsaktiviteten i Småland var den mest omfattande i hela landet. Sammanlagt tillkom 124 nya kyrkor i landskapet under hundraårsperioden. En viktig anledning till uppförandet av nya kyrkor var den kraftigt ökande folkmängden. En annan anledning var nya arkitektoniska och liturgiska krav parat med att många av de befintliga, till ursprunget medeltida, kyrkorna var i dåligt skick. Genom Kungl. Maj:ts förordningar från 1759, 1764 och 1776 skulle allt offentligt byggande vara underställt Överintendentsämbetet (ÖIÄ). Staten fick därmed stor makt att styra över kyrkornas arkitektoniska utformning. Över hundraårsperioden 1760-1860 kan man i Småland följa den stilutveckling från rokoko över nyklassicism till historicismens blandstilar som generellt förekommer i landet. Söderåkra kyrka byggdes då nyklassicismen slagit igenom i sin första, strama fas.

Mellan åren 1780 och 1800 uppfördes 24 nya kyrkor i Småland varav åtta i Kalmar län. Söderåkra kyrka var en av dem. Ursprungsritningen utfördes av murarmästare i Kalmar A Törnberg (beskriven i källorna både som fortifikationsmurmästare och som stadsmurmästare). Törnberg var involverad vid uppförandet av flera kyrkor i Kalmar län i slutet av 1700-talet. Bland dem kan nämnas Torsås, Algutsboda och Vickleby kyrkor. Törnbergs ritning för Söderåkra kyrka finns dock inte kvar. De bevarade ritningarna är förändrade av ÖIÄ:s arkitekter, varav en signerad av den kände arkitekten Adelcrantz. Dessa ritningar skiljer sig på flera punkter från slutresultatet. Bland annat fanns bara en ingång i söder, lanterninen var avsedd att vara öppen och det utbyggda koret finns inte alls med. Huvuddragen känns dock igen. Även om alla nya kyrkors ritningar skulle granskas och justeras av ÖIA följdes inte alltid deras anvisningar. I Söderåkras fall får kyrkans utseende sägas vara ett resultat av ursprungsritningen, ÖIÄ:s ändringar och den murarmästare, Nils Wahlqvist, som ansvarade vid uppförandet av kyrkan.