LJUSNEDALS KYRKA

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - LJUSNEDAL

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 344, 1900: 372, 1995: 414

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Bruksförsamling bildad 1680. Den kallades fram till 1757 Mässlinge och blev annexförsamling 1922.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i en sluttning centralt i det bebyggda området och i en miljö med kulturvärden av riksintresse. Den uppfördes för Ljusnedals bruk, grundat 1686. Av den bruksbebyggelse, som tidigare anslöt till kyrkan, återstår spridda rester och ruiner. Intill kyrkan står idag nya bostadshus, ett värdshus och gamla prästgården, som idag används som samlingslokal. Kyrkomiljön omges av odlingsmarker, bruksruinområde och golfbana.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: En nu försvunnen liten träkyrka uppfördes på den nuvarande kyrkans plats 1756-57 av Anders Göransson Killberg (Kjellberg), som ersättning för en till gudstjänstlokal använd enkel stuga. Kyrkan hade enligt avbildningar korsform, tak i två fall och torn med pyramidhuv över korsmitten. Revs när nuvarande kyrkan byggdes.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Nuvarande träkyrkan uppfördes 1797 av bruksbyggmästaren Johan Fransman från Särvsjö och består av långhus med rakslutet korparti i öster, sakristia (från 1902) vid östgaveln och torn i väster. Sakristian ersatte en äldre, i vilken möjligen delar av gamla kyrkan ingått, vid en större restaurering 1902.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Långhuset har mansardtak, tornet åttkantig lanternin med karnissvängd huv. Vid restaureringen 1902 flyttades torningången från söder till väster och exteriören och interiören fick ny panel och färgsättning. Kyrkorummet täcks av tunnvalv. Väggar och valv är klädda med pärlspont. Altartavla och predikstol, ritade och målade av artisten Sven Linnborg tillkom liksom den öppna bänkinredningen 1902, altartavlans ramverk 1924. Läktare saknas. Orgel i koret med fasad från 1982. Kyrkan restaurerades genomgripande 1902. Interiören fick ny färgsättning vid en ommålning 1954. Vid en restaurering 1990-92 efter förslag av arkitekten Hans Jäderberg rekonstruerades färgsättningen från 1902.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Träkyrka, vackert belägen i en sydsluttning vid Ljusnedals bruk, grundat 1686. Byggd 1797 av bruksbyggmästaren Johan Fransman från Särvsjö. Ersatte en äldre korskyrka byggd av Anders Kjellberg från Skålan i Klövsjö, som stod öster om den nuvarande. Grunden till dess västra korsarm ligger troligen under den nuvarande sakristian. Eventuellt ingick en del av korsarmen i en förutvarande sakristia, som skall ha rivits 1902. Under 1700-talets första hälft användes en enkel stuga, "Blixstufvan", som kyrkolokal för bruksförsamlingen.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär plan med kor och bakomliggande smalare sakristia i öster, torn i väster. Huvudingång via tornet från väster, ursprungligen från söder. Separat ingång till sakristian på sydsidan.
Väggarna utförda med stomme av stående grova stolpar, strävor och liggande reglar. Tornet byggt med återanvänt virke från den äldre kyrkan. Putsad och målad grund av natursten. Väggarna klädda med liggande fasspontad panel. Breda hörnmarkeringar av ej spontade bräder. Fasaderna är vitmålade med grå omfattningar och lister. Taken belagda med rödmålad plåt, ursprungligen spåntak.

EXTERIÖR - Ursprungsritningar saknas. Exteriören präglas av kvardröjande rokokodrag med sitt brutna höga tak och sin åttkantiga lanternin med karnissvängd huv. Tornet lågt i förhållande till byggnadskroppen. Förutom den ovan nämnda nya portalen och sakristian har kyrkan fått sin ytterpanel utbytt samt fått spåntaket ersatt med ett plåttak. Även frontonerna över fönsterna har troligen tillkommit först 1902 samt nya ljudöppningar i tornet. Till byggnaden väl anpassad handikappramp av trä vid västingången från 1990.

INTERIÖR - Interiören präglas av 1902 års renovering, då väggarna och valvet pärlspontades och huvuddelen av inredningen tillkom. Även färgsättningen med gula väggar, vitt tak och inredning i beige och vitt samt punktinslag i engelskt rött återgår på 1902 års färgsättning. Altaruppställningen, altarringen och predikstolen är ritade av Sven Linnborg, som även målade altartavlan. Tavlan ingick i en svit om tre tavlor, som 1902 sattes upp på korväggen. Tavlorna skildrar Jesu liv och undervisning samt Jesu död och uppståndelse. De två tavlor som flankerade altaruppställningen är numera uppsatta på västväggen. De ursprungliga två altartavlorna, "Kristi lidande" och "Treenigheten", målade av Erik Wallin 1769, finns i dag uppsatta på syd- resp västväggen. Den tidigare predikstolen, tillverkad före 1690, övertogs från Hede kyrka. Den finns idag uppställd i tornrummet, men är sannolikt berövad en del av sin ursprungliga utsmyckning.
Öppen bänkinredning från 1902. Läktare saknas. Orgeln från 1982, utan utsmyckad fasad, är placerad i koret. Stor järnkamin från 1902 kvar på nordsidan. I sakristian en Ljusnedalsugn, mönsterformgiven av konstmästaren och träsnidaren Jöns Ljungberg.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 4, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland

KYRKOMILJÖN
Kapellet i Ljusnedal uppfördes för Ljusnedals bruk som grundades 1686. Kapellet ligger centralt i det gamla bruksområdet på en höjd intill vattendraget som rinner genom området. Av den bruksbebyggelse, som tidigare låg nära kyrkan, återstår spridda rester och ruiner. Intill kyrkan står numera nya bostadshus, ett värdshus och den gamla prästgården, som idag används som samlingslokal. Kyrkomiljön omges av odlingsmark, bruksruinområde och golfbana och utgör en miljö med kulturvärden av riksintresse.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Bruksförsamlingen i Ljusnedal bildades 1680 men den första kyrkobyggnaden uppfördes 1756-57 av Anders Göransson Killberg. Fram till dess hade en stuga använts som gudstjänstlokal. Kyrkogården anlades 1750 och var i bruk till 1905. Den är placerad öster om kyrkan och är idag gräsbevuxen och omges delvis av ett vitt staket och stödmurar. Det finns några gravvårdar bevarade öster och söder om kyrkan. En stor sten bakom sakristian sägs stå där den gamla kyrkans kor låg.

Den nuvarande kyrkobyggnaden i trä uppfördes 1797 av bruksbyggmästaren Johan Fransman från Särvsjö på samma plats som den första kyrkan. Den består av ett långhus med rakslutet korparti orienterat mot öster, torn i väster och sakristia vid östgaveln. Huvudingången och vapenhuset finns i tornet. Sakristian ersatte vid en större restaurering 1902 den äldre sakristian, i vilken möjligen delar av gamla kyrkan ingått. Det finns en separat ingång till sakristian.

Kyrkans väggar är byggda med en stomme av stående grova stolpar, strävor och liggande reglar. Tornet är byggt med återanvänt virke från gamla kyrkan. Kyrkan har en grund av natursten. Väggarna är klädda med liggande fasspontad panel som är målad vit. Väggfälten inramas i hörn och mot sockel av breda omfattningar av ospåntade bräder som målats i en grå avvikande färg. Takfoten är profilerad och målad i samma grå kulör. Långhuset har mansardtak med bandtäckt plåt, tornet en åttkantig lanternin med karnissvängd huv med plåttäckning. Plåten är målad röd.

På norra och södra fasaderna finns tre fönster på var sida. Fönstren är rektangulära och har sex spröjsade bågar i varje fönster. Dessa är målade vita. Fönstren kröns av ett gavelmotiv som är starkt profilerat. Det finns innanfönster med sex bågar. Ingången i tornet i väster består av en pardörr med speglar som är målad brun. Den kröns likaså av ett gavelmotiv. Upp till dörren leder en trappa av trä med vitmålade träräcken och handikappramp. I vapenhuset i tornet finns ett rektangulärt fönster mot söder. Ovanför ingången finns ett runt fönster. Mot norr, väster och söder finns ljudluckor av trä med panel i fiskbensmönster som är målade bruna. De inramas upptill av en bågformad avslutning krönt av ett gavelfält. Anledningen till att det saknas ljudlucka mot öster beror sannolikt på att tornet är ganska lågt i förhållande till byggnadskroppen, vilket innebär att ljudluckan inte får plats på väggfältet mot öster. Kyrkans exteriör präglas av kvardröjande rokokodrag med sitt brutna höga tak och den åttkantiga lanterninen med karnissvängd huv.

Vid ombyggnaden och renoveringen 1902 fick kyrkan det utseende den har idag. Fram till dess hade kyrkan stående panel och taktäckning av spån. Ombyggnaden skedde under ledning av ingenjör P Eriksson, artisten Sven Linnborg och målarmästare J.O Bjelke. Den ursprungliga torningången mot söder sattes igen och en ny entré med nya pardörrar togs upp mot väster. Det byggdes en trappa med en tresidig utformning. Det gjordes också nya ljudöppningar högre upp i tornet med en bågformad avslutning och två rosetter på var sida. Exteriören fick ny liggande fasspontpanel istället för den grova locklistpanelen och kyrkan fick en färgsättning i vitt och grått. En ny sakristia uppfördes med ingång från söder. Fönstren byttes och gavelfronterna över fönstren tillkom antagligen samtidigt. Det ursprungliga spåntaket ersattes med ett falsat plåttak, som byttes senast vid kyrkans restaurering 1990-92 mot den nuvarande rödmålade plåten. Den nuvarande trappan med handikappramp i trä tillkom likaså 1990.

Bruksförsamlingen i Ljusnedal bildades 1680 men den första kyrkobyggnaden uppfördes 1756-57 av Anders Göransson Killberg. Fram till dess hade en stuga använts som gudstjänstlokal. Kyrkogården anlades 1750 och var i bruk till 1905. Den är placerad öster om kyrkan och är idag gräsbevuxen och omges delvis av ett vitt staket och stödmurar. Det finns några gravvårdar bevarade öster och söder om kyrkan. En stor sten bakom sakristian sägs stå där den gamla kyrkans kor låg.

Den nuvarande kyrkobyggnaden i trä uppfördes 1797 av bruksbyggmästaren Johan Fransman från Särvsjö på samma plats som den första kyrkan. Den består av ett långhus med rakslutet korparti orienterat mot öster, torn i väster och sakristia vid östgaveln. Huvudingången och vapenhuset finns i tornet. Sakristian ersatte vid en större restaurering 1902 den äldre sakristian, i vilken möjligen delar av gamla kyrkan ingått. Det finns en separat ingång till sakristian.