klädmönster, mönster

Brev från Gunilla Andersson till Anna Sanfridsson, 2007-05-09: Hej Anna. Jag hörde genom Gudrun Sallander att ni ville ha in mönster till Kulturen. Eftersom jag sytt mer eller mindre allt till min familj i alla år så har jag en hel del som jag donerar till Kulturen. Sortera och släng som Du själv vill. Jag är född 1943 och har i stort sett sytt kläder sen i början på 1950-talet då mor köpte en elektrisk symaskin. Först sydde jag till min docka, som jag har kvar, hon ser ut som en 2-3 åring i kroppen och är 45 cm lång. Tyvärr gav mor bort alla hennes kläder till min lillasyster när hon fick en likadan docka.
Jag sydde en hel del till mina småsyskon och när jag själv fick barn under 60-talet så skaffa jag en egen symaskin och den var igång mest varja dag. Mina flickor, födda 1964 och 1965 var likadant klädda upp i 6-7 års ålder. Det blev 2 klänningar, 2 par långbyxor, 2 jackor o.s.v. När pojken föddes 1969 tog jag en korrespodenskurs i tillskärning och sen sydde jag även till andra, efter personliga mått. Pärmen skickar jag med, med alla frågor och svar. Mönstren från alla klänningarna jag sydde under min tonårstid är tyvärr inte kvar, då bodde jag hemma i mitt föräldrahem och mor spara inte något. Det finns bara ett babymönster kvar, de andra jag sydde efter vet jag att jag gav bort vid ett tillfälle.
Jag syr fortfarande mina kläder själv och även en del till 3 av barnbarnen 6-12 år gamla, och jag tycker fortfarande att det är roligt att sy och har nyligen bytt symaskin. Ett annat av mina barnbarn har ärvt mitt syintresse och går ut textillinjen nu i vår och ska fortsätta inom tillskärning till hösten. Jag ser mig själv i henne när hon håller på med att rita sy och fundera ut nya modeller. Sen ca. 30 år tillbaka håller jag på med skånska folkdräkter. Jag har ritat upp flera olika plaggdelar, bland annat från Kulturen och kopierar dom så gott det bara går. det är ibland lite svårt att få tag på material som är som det gamla. Det är lika kul att klura ut vilken teknik dom använt och hur alla skört och veck är lagda. Att sen skräddartekniken är helt annorlunda mot när man syr ett plagg på maskin är för mej ganska naturligt.
Jag håller kurser i folkdräktsömnad sen ca 30 år tillbaka så det har blivit en del dräkter genom åren. Mitt mål är att dräkterna ska vara så lika orginalen som det är möjligt, det ska bara vara storleken som ändras. Det kan ibland vara svårt att fåtag på material, särskilt sidenbrokader till våra livstycke. Vadmal, linne, bomull går hyfsat bra, förkläde, rutiga klutar väver jag själv. Där är det problem med att få tag på garner. Broderitekniken är något som få behärskar. Slöjd utbildningen i skolor är under all kritik. Även på de lite högre utbildningarna, som den mitt barnbarn har gått i 3 år tycker jag är lite för lite krav på vad elever sk kunna när de går ut. Jag har haft en del diskussioner med henne om hur man syr det ena eller det andra. Barnbarnet har ibland framfört för sina lärare att "mormor gör på det här viset" och det har inte fallit i god jord. Hon ville vara här i min firma som praktikant, men det fick hon inte, "för det blev inte något med det, där blev det sötebrödsdagar och ingen skola" Men jag kan väl lära henne det jag kan i alla fall.

Slit mönstren med hälsan.
Gunilla Andersson
Odengatan 44
241 31 Eslöv
Tel 0413-12521
0413-10192