BÅK

Redan 1606 skrev Karl IX till Slottsloven på Älvsborgs slott "att som ytterst i klipporna der ute i skären behöfdes några märken, der efter de fremmande kunda komma till hamnar, om så mörkt vore, att de icke eljest kunde ledsaga sig till sådana, Söfring Jönsson skulle allerstädes, hvar så lägenheten kunde tillsäga, dock synnerligen på Vingh och Galterö, samma höst låta uppsätta märken och vetar, dock så, att man när man ville kunde hugga dem neder". Båken skulle markera infarten till den nya staden Göteborg, vilken kungen grundat på det som idag kallas Norra Älvstranden på Hisingen. Denna stad blev emellertid snart ödelagd och ersattes några år senare av det nygundrade Göteborg.

Båken på Vinga vaktades av en av staden anställd båkvaktare men brändes av danskarna i samband med krigshändelser 1644. Den byggdes dock snart upp igen och båkvaktaren, som hette Torkel Smed, fick 16 daler av staden till en stuga och en båt. Båkvaktaren bodde inte permanent på Vinga.

År 1759 kläddes båken med bräder och målades med tjära och rödfärg. Den reparerades sedan vid ett flertal tillfällen innan den helt byggdes om 1778 och 1802. Vid den senare ombyggnaden kläddes den med ekspån som rödfärgades. Natten till 28 november 1856 brann båken ned efter ett åsknedslag men byggdes upp igen året därpå. Det är alltså denna båk vi idag ser på Vinga. Åren 1912-1930 var båken på sin västra sida försedd med en issignalanordning bestående av ett antal vita tavlor som kunde hissas upp i olika positioner. På så sätt kunde personalen på Vinga meddela passerande fartyg om issituationen i Skagerack och Kattegatt. Båken är invändigt försedd med brädgolv och har en kyrkliknande rymd. Under senare år har den ibland fått tjäna som vigsellokal.

KÄLLA: Sjömärken; vägvisare och kulturminnen. Johnny Söderlund, 2007, null