| Beskrivning <itemDescription> |
-
Byxorna är sydda av bara 2 stora stycken, ty de saknar sidsömmar och är hopsydda längs de sneddade fram- och bakstyckena. De är 58 cm höga i sidan och har upptill glest rynkats vid linningen, som är 122 cm lång. Denna har blott en skarv, på vänster sida baktill. Mitt i varje sida ett vertikalt 17 cm långt ficksprund skurits in. På höger framstycke finns också en mindre vertikal ficka, som upptill ...
Visa hela
Byxorna är sydda av bara 2 stora stycken, ty de saknar sidsömmar och är hopsydda längs de sneddade fram- och bakstyckena. De är 58 cm höga i sidan och har upptill glest rynkats vid linningen, som är 122 cm lång. Denna har blott en skarv, på vänster sida baktill. Mitt i varje sida ett vertikalt 17 cm långt ficksprund skurits in. På höger framstycke finns också en mindre vertikal ficka, som upptill ligger 16 cm från framkanten och är 11 cm lång. I linningen som har styvnad av kanfas, sitter med jämna mellanrum 6 långa metallhakar kvar. De är stuckna genom linningen från baksidan, genom fodret och ett otränsat hål i klädet samt fastsydda på baksidan. Haken närmast knapphålen på vänster framstycke är dock som sig bör fastsydd i fodret, som bildar den lilla urfickan och man har gjort ett litet tränsat hål i linningen genom vilket haken sticks ut. Framtill har byxorna ett ca 30 cm långt sprund där den ca 24 cm långa knäppslån sytts fast. Denna har 9 st knapphål (sydda med rött silke,8 stygn/cm över 1 tråd). Alla knapparna på motsatta sidan saknas. De långa knapphålen i linningen är mindre välsydda (även här 8 stygn/cm). Knäppslån är fodrad med samma brokad som utgör kasackens foder. Byxorna saknar mellanfoder. På insidan är de fodrade med fin, vit linnelärft (26x26tr/cm2). Något enklare linnelärft (21x21 tr/cm2) har begagnats till den lilla urfickan. Byxfodret är tillskuret så att man har lång söm såväl baktill som framtill. Vådbredden, som är 82 cm, når fram till byxornas översta parti, men ca 13 cm från linningens överkant mitt bak och mitt fram har man satt in tvenne kilar, som vidgar sig nedåt grenen. Vid den sneddade byxbenssömmen har man kvar de 2 kilarna, men de krympa till ca 3 cm:s bredd i kanten. Ev. har byxorna ursprungligen tänkts längre ty linnefodret har först fållats (kastats) fast vid den nu uppvikta klädeskanten. Härefter har man åter vikt upp ett stycke(2,5 cm) av byxkanten som också skotts med en 0,8 cm bred remsa och man har med mycket grova stygn sytt denna kant genom linnefodret högre upp. Byxornas övertyg har tydligen farit illa i grenen på höger sida och man har utifrån satt på en lapp av något grövre material, som avviker något i färg och ej heller har god passform. Förutom med guld- och silverspets har byxorna garnerats med bandrosor, s.k. faveursband av silver och guld. 31 st sådana omtalas 1671 och 1876 men redan 1691 är antalet reducerat till 25 st. Detta kan naturligtvis bero på felräkning, men det troligaste är väl att några rosetter tagits bort. Förmodligen var urpsrungsantalet 32 st, fördelade på följande sätt: 9 st i omvänd pyramid framtill på varje sida, 2 glest utplacerade ca 10 cm på ömse sidor om fickorna samt slutligen 5 i en horisontell rad nertill vid knäna. Fickorna och knäppslån är kantade med röd, nu mycket blekt taft. Byxorna har troligen lämnats till "urbränning" ty de har det karakteristiska brända hålet i fodret på vänster framstycke, strax under linningen.Brandskada synes även vid haken i linningen på högra bakstycket.
Stäng
|
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
