Kvidinge kyrka

Från tornets västportal kommer man in i vapenhuset. Det har golv av cementmosaik och ett vitputsat stucktak. Takets släta mittfält övergår till väggen genom ett brett hålkäl med kassetter. Väggarnas nedre del är klädd med en ådringsmålad bröstpanel uppbyggd av ramverk och fyllningar, dess övre del kvadermålad i en gulvit färgton. På norra sidan hänger Gyllenbielkes huvudbanér. Portalen mot långhuset är hög och rundbågig med nederst en ådringsmålad, raktäckt pardörr av fyllningstyp, och ovanför denna ett tympanon med en psaltarvers.

Långhuset och korsarmarna täcks av spetsbågiga kryssvalv i sex travéer. Valven har avfasade ribbor som vilar på polygonala pilastrar och pelare med profilerade listverk som kapitäl. Längs valvens bågar och ribbor är blomsterslingor målade. Pelarskaften är liksom väggarna kvadermålade. Kyrkorummet är inrett med slutna bänkar i södra korsarmen och öppna i långhuset, placerade kring gångarna av rödgrå cementmosaik med svarta bårder. Under de öppna bänkarna ligger ett upphöjt, klarlackat brädgolv, under den slutna inredningen gulgråa tegelplattor. Där bänkkvarteren har avkortats närmst mittgången, har golvet igenfyllts med cementmosaik. Norra korsarmen är sedan 1985 inredd som kapell, markerat med ett golv av gula tegelplattor. Stolar, ambo, piano och kororgel står runt den gamla altaruppsatsen. I långhusets västra del finns en brunådrad orgelläktare, buren av avfasade pelare och på undersidan synliga bjälkar. Räcket består av kolonner med tärningskapitäl som bär en överliggare. Mittpartiet framför orgeln är något framskjutet. Kyrkorummet belyses av lampetter och ljuskronor i mässing och värms med äldre, golvstående gjutjärnsradiatorer.

Koret täcks av samma slags kryssvalv som övriga kyrkorummet. Koret är upphöjt fyra steg med en granittrappa från 1967. Golvet är av cementmosaik, väggarna är kvadermålade. I östra korväggen finns en hög, tresprångig och rundbågig perspektivportal, flankerad av brunådrade fyllningsdörrar på ömse sidor in mot sakristian. I portalen står altaruppsatsen från 1886. Ovanför altartavlan finns ett textband målat på putsen.

Sakristian har golv av cementmosaik, kvadermålade väggar i gulvit ton och vitputsat valv. I rummet finns förvaringsskåp, sittplats och ett altare.

Från norra trappturellen kommer man till tornets tre översta våningar. De har putsade och vitmålade väggar och träbjälklag, på undersidan klädda med pärlspont eller med balkarna synliga, och på ovansidan med obehandlade bräder. Murarna förstyvas med dragbjälkar. Klockstolen i fur står på tredje planet, tornuret på det översta. Tornets taklag av bilad fur är gjort med en mittstolpe, som försträvats till väggarna av sparrar och bjälkkryss. Från klockvåningen leder en dörr till vinden ovanför kyrkorummet. Dess taklag består av sparrar, hanband, tassar och stödben på dubbla remstycken. Konstruktionen förstyvas av snedsträvade mittstolpar och en långrem vid nocken. Korsryttarens syll vilar på en tegelmur ställd på valven. Underlagstaken är av brädpanel.

Inredning och inventarier
Högaltaret är från 1886, uppbyggt som en ekådrad fyllningskonstruktion av trä. I norra korsarmen och sakristian finns sidoaltare av gråmarmorerat- resp. vitmålat träramverk.

Altaruppsatsen från 1886 har i mitten en rundbågig altartavla målad av Mårten Eskil Winge. Den föreställer två apostlar som möter den återuppståndne Jesus på hans väg till Emmaus. Verket omges av en rundbågig guldram som flankeras av brunmålade kolonner med tärningskapitäl. Överst finns en trekantsgavel med rundbågefris, krönt av ett klöverbladskors. Altaruppsatsen är ritad av Salomon Sörensen och ritningarna signerade av Claes Grundström vid Överintendentsämbetet.

Altaruppsatsen från den gamla kyrkan, utförd 1708-09 av Gustaf Kilman i polykromt trä, är numer uppsatt bakom altaret i norra korsarmen. I centrum finns en relief, som föreställer kvällen då Jesus instiftade nattvarden. Under tavlan finns en predella med en texttavla, omgiven av postament. På dessa står spiralvridna kolonner med blomsterrankor, flankerade av beslagsvingar med varsin mansfigur. På kornischen står två änglar och en kartusch med akantusdekor omkring ett uppståndelsemotiv.

Altarringen från 1886, ritad av Sörensen, har ett ekådrat, femdelat räcke med kolonn-formade balusterdockor. Knäfall och överliggare är klädda med rött tyg.

Dopfunten från 1886 är gjord i snidad ek. Den har formen av en bevingad barnängel, som håller upp en godronnerad dopskål med korskrönt lock. Figuren står på en fot.

Predikstolen från 1886, ritad av Sörensen, är gjord i brunmålat trä med detaljer i rött och guld. Korgens åtta fält med rundbågiga fyllningar skiljs av kolonner med gördelband och tärningskapitäl. Den står på en åttkantig fot, som förkortades av Theodor Wåhlin 1926. Ovanför korgen hänger en baldakin från 1926, ritad av Carl Andrén. Ljudtaket har nederst av en bård av cirklar och överst en korskrönt fial.

Bänkinredningen från 1886 av ekådrat trä, gestaltad av Sörensen, är omväxlande öppen och sluten, resultatet av en kompromiss mellan Nils Andersson och församlingen. Gavlarna och dörrarna till de slutna bänkarna i södra korsarmen är gjorda av ramverk och stående fyllningar, och avslutas överst av en tandsnittsgesims. De öppna bänkarna i långhuset har profilerade gavlar dekorerade med listverk och fyrpass. Ryggarna, omgjorda av Torsten Leon Nilsson 1967, är byggda av ramverk och speglar. På sitsarna ligger lösa, röda dynor från 2014.

Orgeln är byggd 1886 av Rasmus Nilsson, men kraftigt omgjord 1967 av Herman Eule från Östtyskland. Då revs piporna ut och de flesta kastades, vilket gjorde att orgeln förlorade de mesta av sin romantiska intonation. Orgeln har idag 24 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Den brunmålade fasaden, ritad 1883 av Sörensen, är arkitektoniskt uppbyggd av fem partier med rundbågiga pipfält. Det mittersta och de båda yttersta partierna kröns av trekantsgavlar. Orgeln renoverades 2014 och fick då bl.a. en ny fläkt och luftlåda.

Kororgeln, byggd ca 1800, är tillverkad i ljust trä med svarta och förgyllda detaljer. Fasaden är tredelad med ett centralt tillbakadraget parti med en rundbågeportal.

Storklockan, tillverkad 1494 av en okänd gjutare, pryds av rundstavar och ett latinskt textband. Mellanklockan från 1747 och lillklockan från 1737, gjutna av Andreas Wetter-holtz, pryds av växtbårder, lister, änglar- och helgonfigurer. På storklockan finns även ett kristusmonogram med strålglans.

Övrigt
Bland metallinventarierna finns flera som tillverkats åt den nya kyrkan. Dit hör natt-vardsinventarierna från 1885-86. Från gamla kyrkan kommer bl.a. en kalk av förgyllt silver från 1600-talet och en ljuskrona från 1637. Bland träföremålen märks två kollekttavlor av ek från 1400-talet, prydda med reliefer av St:a Katarina resp. S:t Göran och draken. Vidare finns fyra huvudbanér, snidade till minne över adelsmän vid Tomarp: Gyllenbielke, von Crimstein, de Mortaignes och Mattson Gyllenpamp. Till sist finns ett psalmodikon från 1800-talet, ett idag mycket ovanligt stränginstrument som kom att utkonkurreras av orgeln under 1800-talets senare del.

Kyrkobyggnaden från 1886 är formad som ett grekiskt kors med långhus, korsarmar och kor med bakomliggande sakristia i öster. I väster finns ett torn av okänd ålder med en takhuv från 1789-90. Trapptureller i hörnen mellan tornet och långhuset leder till tornets övre våningar, kyrkvinden och orgelläktaren.

Kyrkan står på en kallmur av gråsten. Tornets murar är av gråsten, frånsett på- och ommurningar som gjorts i samband med bygget av den nya kyrkan. Sockeln är av oputsad gråsten. Övriga fasader har yttermurar av gråsten och innermurar av tegel. Tegel har även använts till tureller, omfattningar och detaljer. Sockeln är byggd av granit och sandsten som återvunnits från den medeltida kyrkan. Fasaderna är vita, spritputsade med slätputsade, artikulerade partier i form av pilastrar, gesimser, listverk, blinderingar, stjärnor och kors. Under fönstren finns en bröstgesims, och ovan fönstren en gördelgesims. Under takfoten löper en tandad takgesims, som förenas med lisener i murhörnen. På hörnsträvorna står fialer med blinderade öppningar. Tornet saknar avdelande gesimser och lisener, men har tandsnittsgesimsen vid spirans takfot. Fönsteröppningarna markeras med putsade omfattningar i relief, s.k. ögonbryn.

Till kyrkorummet leder huvudingången genom vapenhuset i tornet och sidoingången från södra korsarmen. Båda dessa portaler, liksom den på insidan igensatta öppningen i norra korsarmen, är utformade som trekantsgavlar med tresprångiga, rundbågiga omfattningar kring portarna. Pardörrarna är av fernissad ek, byggda av ramverk med stående fyllningar och halvcirkulära överljus med gjutjärnsbågar. Tryckena är gjorda av mässing. Till huvudingången leder en ramp täckt av sjöstensplattor. Till turellerna och sakristian går enkeldörrar med samma utformning och överljus som övriga dörrar.

Fönsteromfattningarna är ensprångiga och slätputsade. I öppningarna sitter inmurade gjutjärnsfönster, indelade med spröjsar i rutor av varierande storlek. De stora fönstren är rundbågiga med de största lufterna i mitten och en bård runt om. Fyra fönster har försetts med sekundära glasmålningar av Nils Möller, andra har etsat, blommönstrat glas eller färgat glas i bården. Fönstren med målningar har utvändiga skyddsfönster av plattjärn, de övriga fasta innerbågar av järn från 1967. I mötet mellan korsarmarna och långhuset och på tornets västfasad finns rundfönster. Längst upp mot spiran sitter urtavlor i alla väderstreck. I anslutning till den östra urtavlan finns en liten malmklocka för hel- och halvslag. Till tornet hör även tre rundbågiga ljudöppningar med panelklädda, svarta ljudluckor. Flertalet solbänkar är gjorda av räfflade gjutjärnsplåtar.

Alla tak, både korstaket över kyrkorummet, sakristians och turellernas halva pyramidtak och tornspiran, är täckta av kopparplåt i skivtäckning med förskjutna hakfalsar. Även fialernas spiror och korsryttaren ovan korsmitten är klädda med koppar.

Kvidinge medeltida kyrka lär ha uppförts i mitten av 1100-talet. Bakom kyrkan stod Mårten Stenmästare eller någon av hans lärjungar, som efter utfört arbete vid Domkyrkan i Lund även tog sig an flera landsbygdskyrkor. Dekoren skulpterades av sandsten, dagermurarna gjordes av fogstruken gråsten. Man har hittat några detaljer, som visar hur påkostad byggnaden måste varit. Dit hör ett tympanon med två lejon, som kan ha suttit kring en portal, tre konsoler, ett kapitäl och en spiralkolonn. Fynden, som idag förvaras på Historiska museet i Lund tillsammans med kyrkans medeltida dopfunt, antyder att kyrkan hade en blindarkad med konsoler och halvkolonetter på absiden. Liknande utsmyckningar finns kvar i Hammarlunda och Höörs kyrkor.

Kunskap om den medeltida kyrkan kan även hämtas från äldre kyrkobeskrivningar. I kyrkans räkenskapsbok från 1663 beskrivs kyrkan som en stenbyggnad med blytak och murade valv. Till kyrkan hörde ett torn i väster, ett vapenhus och ett kapell norr om kyrkan. Det är oklart när dessa delar uppförts. Det efterreformatoriska kyrkorummet var inrett med altare och predikstol av trä, stenfunt, läktare, en öppen bänkinredning med slutna herrskapsbänkar längst fram, biktstol, klockarbänk och skamstock.

I samband med etableringen av Gyllenbielkeska hospitalet byggdes kyrkan om 1737, och en korsarm kopplades till kyrkorummet. Den inreddes som hospitalskyrka för fattighuset. På Kvidinge Hembygdsförenings hemsida finns en teckning av Sverker Erlandsson, där han försökt rekonstruera utseendet av kyrkan och hospitalet runt 1750. Kyrkan är långsmal med vapenhus och hospitalskyrka i söder, gravkapell i norr och ett kvadratiskt torn med sadeltak i väster. Takets skick verkar så småningom ha försämrats. 1789-90 reses ett nytt eller ombyggt torn med en barockinspirerad huv av koppar, byggd efter ritningar signerade av Överintendentämbetets Olof Tempelman. Vid något tillfälle läggs övriga taket om med tegel, och 1852 sätts nya fönster in.

Den snabba befolkningsutvecklingen i Skåne under 1880-talets slut ledde till utrymmesbrist i kyrkorna. I och meda att kyrkoherde Heurlins tillträdde på 1850-talet, tog diskussionen om ett stort , modernt nybygge fart i Kvidinge. Därtill var kyrkan i stort behov av renovering. Församlingen bad byggmästaren Nils Andersson från Malmö att ta fram ritningar till en ny kyrka. Möjligen var man imponerade av Emil Viktor Langlets Caroli kyrka i Malmö, för vilken Andersson varit byggmästare, och önskade något liknande i Kvidinge. Andersson tog med sig centralkyrkans korsplan, men gav den en sedvanlig uppdelning i långhus, kor och korsarmar. Ritningarna godkändes av Överintendentsämbetets arkitekt Axel Fredrik Nyström. Tempelmans torn skonades, fick en spira istället för lanternin och tillfogades det nya kyrkorummet. Fönstren gjordes av gjutjärn och taken plåttäcktes. Invändigt valdes, trots att Andersson själv ansåg det för påkostat, ett dyrt cementmosaikgolv. Inredningen ekådrades och flera nya inventarier specialritades, bl.a. en kalk då den gamla ansågs för liten för det nya kyrkorummet. När den gamla kyrkan revs fann man två gravkor under golvet. I det ena fanns bl.a Håkan Gyllenbielkes kista, som togs hand om och murades in i kyrkomuren.

Kyrkobygget stod klart 1886. Fasaderna var ursprungligen omålade, men avfärgades efter en tid i vitt. 1905 dekormålades valven med blomsterslingor i jugendstil.

1926 renoverades kyrkan av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och försågs med elektrisk belysning och värmeledning.

1953 tog Wåhlins efterträdare Eiler Graebe fram flera förslag till förändringar av kyrkorummet. Hans idéer utfördes delvis 1967, då nästa domkyrkoarkitekt Torsten Leon- Nilsson förnyade kontakten med församlingen. Kvarteren närmst koret förkortades så att mittgången blev bredare, kortrappan förstorades och belades med kalksten och bänkarna ställdes på ett upphöjt trägolv. Kyrkan ommålades, tornets koppartäckning gjordes om och fönstren försågs med innanfönster. Året efter pryddes två fönster med kulörta glasmålningar av Nils Möller. 1986 tillkom ytterligare två målningar till.

1976 lades taket om med kopparplåt, som ersatte den gamla brunröda järnplåten.

1985 reparerades kyrkan av Forsberg och Wikerstål arkitektkontor. Plastfärgen från 1967 avlägsnades och blottade ett lager av gul kalkfärg. Ytorna ströks med silikat och fönster och dörrar ommålades. 1989 gick arbetet vidare interiört, genom att norra korsarmen inreddes till ett kapell.

2000 uppfräschades exteriören på nytt, nu efter BG Bygg- och Anläggningskonsults instruktioner. Fasaderna rengjordes och ommålades med silikat, fönster, dörrar och solbänkar målades och torntakets koppartäckning förnyades ytterligare en gång.

2014 tvättades, putslagades och målades interiören. Ansvariga för arbetet var arkitekt Mikael Forsberg och Hans Nilsson från Målerikonserveringe Skalk. Elen drogs om, ljudsystemet byttes ut och flertal inventarier renoverades. Bland färgskikten spårades ett gulaktigt lager, som man tror ha varit den ursprungliga färgen i hela kyrkan. Man tog fram denna nyans i vapenhuset och sakristian, men ommålade kyrkorummet i vitt.