STYRSÖ KYRKA

KYRKANS FÖREGÅNGARE
Den äldsta kyrkplatsen på Styrsö ligger vid Brännholmsviken på öns södra del. Den gamla begravningsplatsen benämns ibland "vikingakyrkogården", men har efter undersökningar visat sig härröra från kristen tid. Styrsös första kyrka, "Styresöö Capell", låg på denna plats. Kapellet omnämns i skriftliga källor från 1500-talets slut. Det är inte närmare känt när det uppfördes eller hur det var utformat. Under sillfiskeperioden 1556-1589 skedde en kraftig befolkningstillväxt på ön, så det är inte otroligt att det byggdes under denna period. Enligt muntlig tradition ska kapellet ha förstörts av fiender eller eldhärjats, men det finns ingen bevarad dokumentation som belyser vad som verkligen hände.

Under 1600-talet (förmodligen under 1640-talets slut) ersattes kapellet med en träkyrka på den nuvarande kyrkplatsen. Avbildningar saknas även här, men i text beskrivs en rödmålad tegeltäckt träkyrka med klockstapel, belägen inom den nuvarande kyrkogårdens murar. Vid reparationer år 1683 tillkom predikstol och altartavla av bildhuggaren Marcus Jäger, samt "nya stolar och målning på tak och wäggar". I början av 1700-talet fick kyrkan en klockstapel. Den färdigställdes, med brädfodring, vid tiden kring 1720. Kyrkklockan bär en inskription från 1712.

STYRSÖ FÖRSAMLING OCH PASTORAT BILDAS
1711 bildades Styrsö församling. Redan några år tidigare, år 1708, fick man en egen kyrkoherde vid namn Hans Jonas Smitt. Styrsö kom att ingå i ett provisoriskt pastorat tillsammans med Örgryte, Fässberg, Råda, Kållered och Askims socknar för att först 1732 bilda eget pastorat.

STYRSÖ KYRKA UPPFÖRS
Mot mitten av 1700-talet var träkyrkan förfallen och det beslutades att låta uppföra en ny kyrka i sten. Byggandet startade år 1751. Kyrkan invigdes av kontraktsprosten Sven Jakobsson i Lundby den första söndagen efter påsk år 1754. Senare samma år hölls en auktion där materialet från den gamla träkyrkan (tegeltak, väggar, dörrar och fönster) såldes. Flera av träkyrkans inventarier återanvändes dock i den nya kyrkan. Styrsös nya kyrka var inte fullt iordningställd när den invigdes. De sista arbetena avslutades 1759, bland annat byggdes kyrkans innertak detta år.

HÄNDELSER UNDER 1700-TALET
I protokollet från 1763 års biskopsvisitation, bara några år efter kyrkans färdigställande, befanns kyrkan vara i gott skick med några få påpekanden. Biskopen påtalade nödvändigheten av ett nytt golv och behovet av nya "stolar". Dessutom behövdes ytterligare en dörr som utrymningsväg. Församlingen hade vi denna tid redan planerat att lägga in ett stengolv i kyrkan.

Mellan 1763 och 1766 bokförs tre inköp av sten till kyrkogolvet, både Ölands- och Gotlandssten. 1766 anlitas en murmästare från Halland för golvläggning samt för in- och utvändig rappning. En snickare anlitas också och troligtvis tillverkas nya bänkdörrar, då man köpte in 4 dussin brädor och 32 par gångjärn.

Det tunnvälvda innertaket försågs år 1767 med takmålningar av målarna Jonas Dürcks och Spaak. Motiven kom att väcka en del opposition. Vid ett besök av biskop Wingårdh år 1804 framhölls en avbildning av Gud som särskilt anstötlig, då Gud "likwel är en Ande och icke hafwer kropp". Målningarna kritiserades även vid nästa biskopsvisitation år 1858, men de blev kvar fram till 1870.

Redan då kyrkan uppfördes uttrycktes åsikter om att den var för liten för församlingen. År 1795-96, under ytterligare en av de stora sillfiskeperioderna, förlängdes den åt öster med 9 alnar (knappt 5,5 meter). Arbetet leddes av murargesällen Lars Sjöberg från Mölndal. Koret fick samma form som tidigare och två fönster tillkom. En dörr togs upp i den södra väggen, invid koret. Tak och väggar reparerades. Liksom under de flesta stora arbeten på Styrsö kyrka deltog församlingsbor i arbetet.

STYRSÖ KYRKA UNDER 1800-TALET
1803 målades den tillbyggda östra delen. Altaret och predikstolen renoverades.

Några decennier in på 1800-talet blev det aktuellt med reparationer på kyrktornet, då detta drabbats av svåra sättningsskador och kraftigt förfall. Diskussioner fördes om att ersätta det befintliga tornet med ett i sten, men man enades till slut om att iordningställa tornet i samma konstruktion som tidigare. 1837 gjorde byggmästare Plath från Göteborg ett ombyggnadsförslag och arbetet leddes av Johannes Börjesson i Kopparbo. Det återuppbyggda tornet fick en sockelvåning i murverk med en relativt låg tornöverbyggnad i trä, en korsvirkeskonstruktion i gran. Tornöverbyggnaden rödfärgades och det fyrsidiga torntaket lades med taktegel och försågs med en ny vindflöjel av tenn med inskriptionen 1838. Det gamla tornets byggår, 1752, fick stå kvar på fasaden. Kyrkans ringklocka göts om och förstorades. Klockan fick då ytterligare en inskription jämte den ursprungliga från 1712.

I kyrkoräkenskaperna redovisas inköp av fönster år 1843. Troligtvis sattes kyrkans nuvarande fönster in vid denna tid.

År 1856-57 fick kyrkan sin första orgel, tillverkad av Söderlings verkstad i Göteborg. Den ersatte det psalmodikon som inköptes 1832. I samband med detta uppfördes en ny läktare. Målningarna på läktarbröstningen bevarades från den äldre läktaren.

1869-1870 genomgick kyrkan en del reparationer och förändringar. Taket reparerades och interiören målades om i ljusa blå och vita kulörer efter samtidens nyklassicistiska ideal. En ny altarring inköptes 1870 och altaruppsatsen och predikstolen fick förgyllning. Det omdiskuterade måleriet i kyrkorummets tak ersattes med det nuvarande i pärlspont.

KYRKAN UNDER 1900-TALET
Nästa stora renovering planerades och genomfördes 1915-1917. Åtgärderna i kyrkorummet omfattade diverse reparationer och ommålning. Kalkstensgolvet justerade och kompletterades. Väggarna kalkfärgades i bruten vit, tak och fönster vitmålades. Altare, altarring, predikstol, läktarbröstning och bänkar rengjordes. År 1917 anskaffades en ny orgel från Hammarbergs orgelverkstad. Orgelfasaden bevarades och rengjordes. Samma år anlitades konstnären Albert Eldh för att ta fram den ursprungliga färgsättningen på bänkarna. Eldh fann att de ursprungligen varit målade i tre färger: rödbrunt, gult och blågrönt. Ryggstödens ramstycke och baksidor var rödbruna, ryggstödens fyllningar samt alla listverk gula. Fyllningarna i bänkdörrarna var blågröna med en kraftig ådring i blått. Väggpanelerna var också bemålade i samma mörkt brunröda ton. Målningen på bänkdörrarnas fyllning gick att ta fram under den befintliga ekådringen medan övrig målning återskapades. Restaureringen leddes av Teodor Wallström från Lödöse.

Epitafiet över den isländska biskopsänkan och det snidade akterstycket utlånades till Göteborgsutställningen 1923. Efter utställningen deponerades föremålen hos Göteborgs Museum.

År 1929 fortsatte arbetet med att återskapa kyrkorummets ursprungliga färgsättning. Nu kom turen till altaruppsats, predikstol och läktarbarriär, som åtgärdades av konservator. Den färgsättning som togs fram daterades till 1700-talets mitt, mörka äldre lager med svart och rött fanns därunder. Läktarbröstningens apostlabilder befriades från senare påmålningar, bl.a. 1870-talets tillägg av "veritabla kaiser-Wilhelms-mustascher". Golvuret restaurerades.

År 1946-47 gjordes en tillbyggnad för sakristia i anslutning till den norra långväggens östra del. Arkitekt var Gustav Holmdahl. Tillbyggnaden utfördes i putsat tegel på en betongplatta. Mellan sakristian och kyrkorummet gjordes en öppning med en valvbåge i betong. I samband med tillbyggnaden utfördes en del underhålls- och ändringsarbete. Väggarna slätputsades invändigt och fasta inventarier restaurerades. Bänkinredningen ändrades, bänkryggar och sitsar vinklades om och breddades. Altarbordet breddades och hela altaruppsatsen flyttades till nuvarande plats vid korväggen. Fasaden putsades om med spritputs och vitkalkades. Belysningen utökades och en elektrisk värmeanläggning installerades.

Orgeln (från 1917) byggdes om år 1959. Orgelfasaden från 1875 byggdes om ganska kraftigt. Arbetena utfördes av Hammarbergs orgelverkstad.

År 1960 genomgick kyrkan en genomgripande restaurering under ledning av arkitekt Axel Forssén. Byggmästare var Helge Hallberg, Styrsö. Bänkarna byggdes om igen och avståndet mellan dem ökades, varpå några bänkar togs bort. Äldre färgsättning togs fram och interiören målades. De återstående resterna av de gamla takmålningarna, på tvärbjälkar och taklist, togs fram och återställdes. Sakristian fick en ny skåpsinredning. Det isländska epitafiet och det snidade akterstycket som sedan 1920-talet varit deponerat hos Göteborgs Museum respektive Sjöfartsmuseet återfördes till kyrkan.

År 1983 reparerades tak och fasader efter åtgärdsprogram av DEFYRA Arkitekter AB. När tegeltaket lades om återanvändes det befintliga enkupiga teglet i så stor omfattning som möjligt. Vindsbjälklaget isolerades och fasaderna reparerades. Samtliga snickerier skrapades, lagades och målades.

Ytterligare arbeten genomfördes 1991, efter ritningar av DEFYRA. Kalkstensgolven i långhus, kor och vapenhus fick ett nytt undergolv av betong. Innertaket målades i nuvarande blå nyans. De främsta och bakersta bänkraderna togs bort. Kyrkans äldre inventarier, inklusive läktarbröstningen, behandlades av konservator. Vissa delar ändrades såsom predikstolens trappa och altarets fundament, som sänktes. Fönster och innerdörrar justerades och målades, fönstren hängdes på gångjärn. Läktaren fick ny trappa och barriären fick en överliggare. Toalett installerades i vapenhuset. Ny skåpsinredning byggdes i sakristian och under läktaren. Ytterdörrarna till tornet, långhuset och sakristian ersattes med nya för att möta brandsäkerhetskrav. Nya luckor monterades i tornet. De putsade väggarna åtgärdades invändigt och utvändigt. Invändigt lagades de medan ytterfasaden putsades om med hydrauliskt kalkbruk. Flera underhållsåtgärder samt ändringar för bättre funktion och säkerhet genomfördes utöver detta.

INTERIÖR

Kyrkan har vapenhus i tornets sockelvåning i väster, ett öppet kyrkorum och tresidigt avslutat kor i öster. Den uppfördes 1752-1759, men invigdes redan 1754.

Kyrkorummet är ljust och luftigt. De kraftiga murarna, de många äldre inventarierna och de slutna bänkkvarteren ger kyrkorummet en ålderdomlig och autentisk karaktär. Färgsättningen är ljus, vilket låter korets inredning dominera det första intrycket.

Predikstolen och altaruppsatsen i barock är bevarade från den gamla träkyrkan. De tillverkades 1683 av den i Göteborg bosatte tyske bildhuggaren Marcus Jäger.

Kyrkan förlängdes åt öster år 1796, vilket går att avläsa som en nivåskillnad i långhusväggarna då de äldre murarna är något tjockare. Det nya koret utformades likt det gamla.

Interiören har genomgått flera större renoveringar och restaureringar under årens lopp. Kyrkan är dock till uttryck och innehåll mycket väl bevarad sedan byggnadstiden. Bygget av sakristian år 1946, en kraftig ombyggnad av orgelfasaden 1959 och skåpsinredningen under läktaren från 1991 hör till de mer påtagliga förändringarna.
_________________________________________________________________________

GOLVEN i kor och långhus består av grå och rosa kalksten, mönsterlagda på ett undergolv av betong. Kalkstensplattorna inköptes troligtvis vid tiden strax efter biskopsvisitationen 1763.

VÄGGARNA är vitputsade. De underliggande gråstensmurarna kan anas i väggarnas ojämna yta och det kraftiga murverket betonas i de djupa fönsternischerna. I bänkkvarteren finns en bröstning av trä mot ytterväggarna.

INNERTAKET är ett flackt tunnvalv, valmat i tre fält över koret. Det är klätt med pärlspont och målat i en ljust blå färg. Åt väster är panelen neddragen över gavelröstet. Två målade takrosetter i mättade kulörer markerar fästena för de kristallkronor som hänger över kyrkans mittgång. Mellan vägg och tak löper en bred dekormålad list med ett upprepat ornamentmönster i flera färger. Tvärs över långhuset sträcker sig sex kraftiga bjälkar och korets östra vägg är fästad i två mindre tvärbjälkar. Bjälkarna är målade i blått med dekor i form av moln i grått och gult. De återskapade målningarna på bjälkarna är allt som återstår av de omdiskuterade takmålningarna från 1767.

Kyrkorummet har sex FÖNSTER och koret har två. De är okopplade korspostfönster med fyra lufter, smårutsindelade med nätta träspröjsar. Fönstren är av trä och installerades år 1843. De sitter djupt inne i stickbågiga muröppningar som vidgar sig inåt rummet. Åt väster, över läktaren, sitter två mindre okopplade fönster, rakt avslutade med mittpost och två spröjsade lufter. Alla innerbågar samt ytterbågarnas insidor är vitmålade.

Koringångens INNERDÖRR är en dubbel rundbågig spegeldörr av äldre utförande. Sakristians dörr är en rakt avslutad bräddörr från 1991. Dörren mellan vapenhuset och kyrkorummet sitter i en rundbågig muröppning. Det är en äldre, ljust gråmålad, dörr med fiskbensmönstrad panel och bandgångjärn.

KORET ligger ett steg över långhuset. Det domineras av altaruppsättningen och predikstolen i barock, tillverkade av den kände bildhuggaren Marcus Jäger år 1683 för den nuvarande kyrkans föregångare.

ALTARET är ett blockaltare av trä, enkelt utformat med försänkta segmentbågiga speglar. Det är målat i en gammalrosa färg med vinröd sockel, speglarna är ljust blå och kantade med förgyllda lister. Den utkragade bordsskivan av trä är målad i en beige nyans. Ett podium för altaruppsatsen står mellan med altaret och östväggen. Det är målat i blått med vinröd sockel och beige skiva. ALTARUPPSATSEN tillverkades av Marcus Jäger 1683. Dess centrala motiv utgörs av två målade pannåer monterade i ett rundbågigt listverk. Den övre pannån avbildar den korsfäste Kristus, den nedre framställer nattvarden. Listerna är marmorerade i rosaröda toner med smala förgyllda kanter. Det omgivande snidade ramverket är rikt utsmyckat med skulpturer och växtornamentik. Grundfärgen är blå, växtornamentiken är förgylld eller målad i milda kulörer. Korsfästningsscenen flankeras av två skulpterade änglar i röda kläden, hållande ett kors respektive två pinoredskap. Bevingade änglaansikten sitter i ramverkets över- och nederkant. De övre ramar in ett textfält med guldbokstäver mot svart botten. ALTARRINGEN från 1870 har en rund form som bryts av altaret. I övrigt är den helt sluten och har en grind åt norr. Den är utförd i marmoreringsmålat trä med en barriär av svarvade balusterdockor. Sockeln och överstycket är gammalrosa med marmorering i vinrött och brunt, balusterdockorna är blågrå med "bondsk" marmorering i klarblått och grått samt smala band i guldfärg. Knäfall och överliggare är stoppade och klädda med ett blågrå sammetsliknande tyg.

PREDIKSTOLEN av Marcus Jäger är från 1683. Den är smyckad med skulpturer, målerier och texter och har en dekorerad baldakin. Ett TIMGLAS från 1730 är monterat på barriären. Predikstolens front är utformad som ett högt vikt skrank med sju sektioner, bakom vilket korgen, trappan och ingången till sakristian döljs. Kraftiga horisontella lister i blått, vinröd marmorering och guld samt textband i guld mot svart botten löper längs överkanten, mitt på skranket och längs sockeln. Den nedre delen (under mittlisten) har en vinröd grundfärg, överdelen en blå. Närmast långhuset utgör fyra av de vikta sektionerna front för själva predikstolen. Korgens hörn (mellan överkanten och mittlisten) markeras med pilastrar. De är dekorerade med skulpterade mansfigurer och växtornamentik, målade och delvis förgyllda. Mellan pilastrarna står målade skulpturer av Jesus och tre av apostlarna i grunda rundbågiga nischer. Nedanför mittlisten är korgen utsmyckad med målade blomknippen i nischer med en ljust blå bakgrund. I de tre sektioner som döljer sakristian och trappan är dekoren enklare utformad, med texter i guld mot svart botten i de övre nischerna och blomknippen i de nedre. BALDAKINEN i snidat och målat trä är sexkantig, med en sida fäst i väggen. Grundfärgen är blå med dekor i vinröd marmorering och guld. På krönet och längs underkanten sitter snidad och förgylld växtornamentik och från undersidan hänger en vit duva under förgylld strålglans.

Den åttakantiga DOPFUNTEN står i korets norra del. Den är av ek som målats i blått och rödbrunt. Cuppan är åttasidig och vidgar sig uppåt, med listverk längs över- och nederkanten. Skaftets åtta raka sidor vidgar sig mot foten, som är en sockelliknande bred list. Enkel försänkt dekor sitter på cuppans och skaftets sidor. Funten tillkom år 1902 och var tidigare brunbetsad. Kyrkans ursprungliga dopfunt var utförd i svarvat trä.

Kyrkan har två slutna BÄNKKVARTER med tretton bänkar i varje. Bänkarna byggdes sannolikt under 1760-talet. De har byggts om flera gånger, men har kvar sin ålderdomliga karaktär. De är färgsatta med ljust blå utsida, sandgul inredning och brunröda överliggare och socklar. På dörrarna sitter dekorativt utformade speglar med marmorering i grönt. Omfattningarna är laserade i brunrött, de övre med ett rundbågemotiv och de nedre kvadratiska. Bänknumren är målade i svart.

ORGELLÄKTAREN i kyrkorummets västra ände byggdes i samband med att man anskaffade den första orgeln 1856. Den vilar på tolv träpelare och den raka läktarbröstningen är rikt utsmyckad. Porträtt av Jesus, de tolv apostlarna samt Moses och Aron sitter i rundbågiga nischer med förgyllda kanter. Målningarna är äldre än läktaren och omnämns bl.a. vid en inventering år 1830. Det finns uppgifter som daterar dem till 1760-talet eller 1700-talets slut, men någon upphovsman har inte angivits. Ramverket och pelarna är marmorerade i blågrönt. Överliggaren är utkragad, marmorerad i brunrött och påbyggd med ett enkelt räcke av stålrör. Undersidan är vitmålad och mot den västra väggen finns en LÄKTARUNDERBYGGNAD med panelväggar i ljust grått. Den rymmer skåp för förvaring och bakom en äldre dörr ligger den inbyggda läktartrappan. Dörren har spegeldekorationer av samma typ som på bänkdörrarna, grönmarmorerade speglar med omfattningar i brunrött. Läktarens GOLV är täckt med en blågrå filtmatta. Möblemanget består av lösa stolar i ljust trä, med namnplaketter fastsatta vid sitsens bakkant.

ORGELN har ett helmekaniskt orgelverk från 1959, tillverkat av Hammarbergs orgelbyggeri. Den första orgeln anskaffades 1856 från orgelbyggare Söderling och den nyklassicistiska ORGELFASADEN är ursprunglig men kraftigt ombyggd. Den nedre delen är sluten, enkelt utformad och målad i en rosa nyans. Spelbordet sitter centrerat på fasadens nedre del. Den övre delen har en rikare klassicistisk utformning. Synliga pipfält i tre sektioner åtskiljs av kannelerade pilastrar. På dessa vilar en arkitrav och fasaden kröns av ett rektangulärt fält med sniderier i form av en lagerkrans och förgyllda trumpeter. Fältet flankeras av snidade förgyllda bladmotiv. Färgsättningen går i olika nyanser av rosa med inslag av blått och förgyllning samt gröna och röda detaljer.

SAKRISTIAN norr om koret byggdes 1946. Den har golv i kalksten, vitputsade väggar och ett blåmålat trätak. Den har en separat ingång från öster och ett fönster mot norr.

VAPENHUSET ligger i tornets sockelvåning. Det har vitputsade väggar, golv i kalksten (av samma ålder och utförande som kyrkorummets) och taket är av trä med blottade bjälkar, målat i ljust grått. I väster finns trappan upp i tornet, utförd i trä. Hela tornet revs ner och återuppbyggdes 1837, i ett utförande som det ursprungliga.

Kyrkan har flera intressanta ÖVRIGA INVENTARIER. I ett av långhusets norrfönster står ett rikt snidat och målat AKTERSTYCKE från tidigt 1700-tal. Det kommer från ett holländskt segelfartyg som förliste eller kapades utanför södra skärgården vid samma tid. Ett EPITAFIUM över en isländsk biskopsänka hänger i vapenhuset. Det var ämnat att hamna på Island men togs i byte vid en kapning och skänktes till kyrkan. Epitafiet och akterstycket lånades ut till Göteborgsutställningen år 1923 och återfördes senare till kyrkan. I koret står ett GOLVUR tillverkat 1772 av urmakare Olof Rising i Göteborg. Nedanför predikstolen står en gråmålad KISTA med påskriften "Anno 1754". VOTIVSKEPPET i långhuset skänktes till kyrkan år 1960. NUMMERTAVLORNA i snidat och förgyllt trä tillkom 1857 (siffrorna 1903). Ramen är växtdekorerad med genombrutet överstycke.

För en utförligare materialgenomgång hänvisas till "Inventering av Göteborgs kyrkobyggnader, Rapport 1, Styrsö kyrka", Göteborgs kyrkoförvaltning, 2002.