POLHEMSHJULET I KÄRRGRUVAN

Polhemshjulet eller Mobergs konsthjul, som det kallades i äldre tid, är ett av de få bevarade vattenhjulen av denna typ i landet och hör till våra industrihistoriskt märkligare anläggningar.
Hjulet, som är inbyggt i ett hjulhus av trä, drevs med vatten från Bålsjön, ca 1200 m därifrån, genom en kanalanläggning från 1876-77. Det är ett överfallshjul med stock, armar och lötring av trä samt skovlar av järn. Diametern är 15 m och skovelbredden 1,05 m. Drivkraften från hjulet överfördes till pumpverk vid gruvorna genom en konstgång eller stånggång, ett system av hävstänger av trä, som upphängda i rörliga byglar sattes i fram- och återgående rörelse. För att kunna ändra kraftens riktning i horisontalplanet anlandes ett par vändbrott, d.v.s. anordningar där en kraftig, vertikal, vridbar stolpe är försedd med en horisontell ring, vid vilken stängerna är fästa på olika punkter. Stånggången från Mobergshjulet till gruvorna hade ursprungligen en längd av 1306 m. Idag återstår en 150 m lång stånggång samt ett fristående vändbrott, förutom hjulet och hjulhuset. Anläggningen var i drift åren 1877-1920.
Benämningen Polhemshjulet sammanhänger med att Christoffer Polhem (1661-1751) tillskrivs uppfinningen av konstgången - idén torde dock vara betydligt äldre.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Polhemshjulet eller Mobergs konsthjul, som det kallades i äldre tid, är ett av de få bevarade vattenhjulen av denna typ i landet och hör till våra industrihistoriskt märkligare anläggningar.
Hjulet, som är inbyggt i ett hjulhus av trä, drevs med vatten från Bålsjön, ca 1200 m därifrån, genom en kanalanläggning från 1876-77. Det är ett överfallshjul med stock, armar och lötring av trä samt skovlar av järn. Diametern är 15 m och skovelbredden 1,05 m. Drivkraften från hjulet överfördes till pumpverk vid gruvorna genom en konstgång eller stånggång, ett system av hävstänger av trä, som upphängda i rörliga byglar sattes i fram- och återgående rörelse. För att kunna ändra kraftens riktning i horisontalplanet anlandes ett par vändbrott, d.v.s. anordningar där en kraftig, vertikal, vridbar stolpe är försedd med en horisontell ring, vid vilken stängerna är fästa på olika punkter. Stånggången från Mobergshjulet till gruvorna hade ursprungligen en längd av 1306 m. Idag återstår en 150 m lång stånggång samt ett fristående vändbrott, förutom hjulet och hjulhuset. Anläggningen var i drift åren 1877-1920.
Benämningen Polhemshjulet sammanhänger med att Christoffer Polhem (1661-1751) tillskrivs uppfinningen av konstgången - idén torde dock vara betydligt äldre.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3