VÅTHULTS KYRKAS KYRKOMILJÖ

Våthults socken utgör en småkuperad skogs- och mossbygd. I väster bildar Majsjön gräns mot Bosebo socken. Fornlämningsbilden är mager och indikerar liksom ortsnamnsändelsen hult att bygden bröts sent, troligen först under yngre järnålder. Sockennamnet omnämns första gången i skrift 1346. Några godsbildningar har aldrig funnits inom socknen. Ur kyrkligt hänseende var församlingen fram till 1921 annex till Villstad, nämnda år kom den att ingå i det nybildade Båraryds pastorat. Allmogen ägnade sig i hög utsträckning åt hantverk, särskilt liesmide, vilket var en viktig inkomstkälla vid sidan av den magra och begränsade åkermarken.

Kyrkbyn ligger mitt i socknen där den gamla häradsvägen mellan Bosebo och Gislaved möter vägen från Båraryd i norr.
Kyrka och kyrkogård ligger på en svag platå nordost om vägskälet med en lövträdsbeväxt bergsknalle i öster.

Nordväst om vägskälet ligger församlingshemmet från 1967, med ny gråvit locklistpanel och sadeltak med lertegel. Vid vägen fi nns två grusade parkeringsytor.

På en höjd väster om församlingshemmet ligger prästgården, vars salsbyggnad av trä från 1930 numera är klädd med rött fasadtegel och dess sadeltak med betongpannor. I övrigt utgörs kyrkbyn av några spridda boningshus. Något öppet odlingslandskap fi nns inteutan omgivningen utgörs av barr- och blandskog.

Den tornlösa salkyrkan av vitputsad gråsten har medeltida ursprung och fick nuvarande utseende vid en tillbyggnad 1781 med rakslutet kor. I söder och väster är små vapenhus av trä, i norr en murad sakristia. Kyrkans karaktäristiskt branta sadeltak är täckt med spån, liksom övriga takfall. Sydväst om kyrkan står en klockstapel från 1693, inklädd med tjärad panel och krönt av en spånklädd huv med spira.