Våthults klockstapel

Våthults klockstapel uppfördes 1693 av en man vid namn Nils Trädgårdh från Tranemo. Ursprungligen
utgjordes byggnaden av en klassisk konstruktion där stommens bilade bjälkar vara bara. Upptill
avslutades klockstapeln som nu av en huv, vilken inrymde kyrkklockorna och dess upphängning.
Konstruktionen skall först ha varit struken med falu rödfärg, något som ännu kan skönjas innanför den
idag panelklädda fasaden.
I samband med att kyrkan fick ett nytt vapenhus i väster samt en förrådsbyggnad som en pendang till
sakristian på korets södra sida 1892-1895. Eftersom även klockstapeln omfattades av åtgärder under
denna period, var det sannolikt då som den försågs med en regelstomme och kläddes med locklistpanel
som målades vit. Klockstapelns nya fasad utformades så att den stilmässigt överensstämde med kyrkans
nyligen uppförda byggnadskroppar. Vid nämnda förändring behölls dock klockstapelns spånklädda huv.
År 1818 ansågs klockstapeln vara undermånig och församlingen fattade därför beslut om att ersätta den
med ett friliggande klocktorn av sten. Bygglovet godkändes men planerna sattes aldrig i verket.
Klockstapeln kom istället att restaureras vid upprepade tillfällen och sedermera genom inklädning av
panel erhålla nuvarande form.
I tornhuven hänger inte mindre än tre kyrkklockor, kallade lill-, mellan- och storklockan. Utvändigt är
klockstapelns tornhuv krönt en spira i järn, vilken är tillverkad i Taberg. Spiran var ursprungligen längre
men 1803 beslutade församlingen att korta den och gjorde så. Samtidigt kompletterade man spiran med
en vindflöjel, där man markerade årtalet för nämnda förändring.