SKÅ KYRKA

null, Skå kyrka är uppförd under 1100-talets andra hälft. Efter en brand 1695 byggdes kyrkan om, men bevarar medeltida murverk i långhuset och i sakristian från 1300-talet. Kyrkans torn är byggt 1858 efter ritningar av arkitekten Ludvig Hawerman.

Skå kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom riksintresse för kulturmiljövården.

Skå har satts i samband med den Kol de sco som hade sitt säte här och som på 1180-talet uppträdde som motkonung mot sin svåger kung Knut Eriksson och dräptes. Skå kyrka uppfördes under 117080-talet och kan möjligen ha varit Kols gårdskyrka.

Ursprungligen hade kyrkan ett kort långhus med ett kvadratiskt, troligen absidförsett kor, en plan som är utmärkande för den vanligaste romanska kyrkotypen. Ett ovanligt drag var ett runt torn som anslöt till långhusets västra del. Tornet kan möjligen ursprungligen ha varit en fristående kastal som senare tillfogats kyrkan. Liknande torn uppförda i försvarssyfte återfinns i Skåne och Holstein. Under 1300-talet förlängdes kyrkans kor och en sakristia byggdes till. Ett vapenhus tillfogades i söder under 1400-talet. Det runda tornet revs troligen under 1600-talet för att ersättas av ett kvadratiskt. Efter en brand 1695 förlängdes kyrkan till en salkyrka med polygonalt kor, vapenhuset revs och en tvärarm tillfogades i söder. 1858 byggdes ett nytt torn.

På 1300-talet skrevs Skå Ska och senare omväxlande Ska, Skaa och Skå. Tillsammans med Sånga, Färentuna och Hilleshög kyrkor tillhör Skå kyrka Färingsö församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Kjell Nordin, fastighetsansvarig i Färingsö församling
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bratt, Peter, Mälaröarna kulturhistoriska miljöer, Gällivare 1994
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Svanberg, Jan, Upplands kyrkor, Skå kyrka, Ekerö 1998
Tuulse, Armin, Sveriges kyrkor, Uppland, Band VI, Häfte 3, Volym 79, Färentuna Härad, Stockholm 1957

Kyrkans nuvarande planform kom till efter branden 1695. Långhus, kor och tvärarm är kryssvälvda av tegel med ribbor. Valven är slagna efter branden 1695 med undantag för långhusets mellersta travée vars valv klarade branden. Väggar och valv är vitkalkade. Långhuset, tvärarmen och sakristian täcks av brädgolv som är omlagt vid fler tillfällen. Samtliga golv är skurgolv med undantag för sakristians lackade brädor. Korets golv är två steg högre än långhusets och täcks av en heltäckningsmatta. Kyrkans fönster är rundbågiga med gråmålade inre bågar av trä. De rundbågiga nischerna har fönsterbänkar av sten med spår för vattenavrinning och lådor inunder för uppsamling av vatten.

Kryssvalvet i sakristian med i genomskärning treklöverformade ribbor härrör från 1300-talet. Sakristian har en tillbyggnad av tegel åt norr med okänt byggnadsår. På tillbyggnadens vind är sakristians ursprungliga gavelröste synligt. Det är uppfört av gråsten med bredstrukna fogar och i översta delen en tegelskodd glugg. I sakristians golv är inlagd en kalkstenshäll från 1685. Ingången från kyrkorummet är rakt avslutad och försedd med en gråmålad dörr med åtta halvfranska fyllningar, troligen från 1909. En genombrytning av muren i sakristian för en trappuppgång till predikstolen utfördes 1687. Uppgången är senare ändrad och försedd med en gråmålad, rundbågig bräddörr med kraftiga gångjärnsbeslag.

Tornrummets väggar är vitkalkade, brädtaket är gråmålat brädtak och golvet är lagt med kalkstenshällar från 1600-talet. Dörren till kyrkorummet utgörs av en gråmålad, helfransk pardörr med fyra fyllningar per dörrblad lika den yttre porten. I vapenhuset leder en gråmålad trätrappa upp till orgelläktaren.

Av kyrkans inredning märks särskilt altaruppsatsen och predikstolen som båda är daterade till år 1700. De är utförda i likartad barockstil och troligen tillverkade vid samma verkstad, möjligen av snickareåldermannen Erich Hollner i Uppsala. Altaruppsatsen består av två oljemålningar i ett rikt skulpterat ramverk av vitmålat och förgyllt trä med träskulpturer. Huvudpartiet med vridna barockkolonner flankeras av Petrus och Paulus och uppsatsen kröns av den uppståndne Kristus. Predikstolen är utförd av snidat och vitmålat trä med förgyllning. I musselformade nischer står de fyra evangelisterna och Kristus. Samtida med altaruppsatsen och predikstolen är en oljemålning i barock, Kristus begråtes, daterad 1701 och utförd av J D Schwartz. Konstnärens far var knuten till Skå församling och donerade 1678 en av kyrkans ljuskronor. De övriga malmkronorna härrör från tiden kring 1700.

Kyrkans bänkar härrör från ombyggnaden 1909 då en sluten bänkinredning från 1700 ersattes av en öppen i nygotik. 1955 förändrades bänkarnas gavelkrön och 1964 målades bänkarnas ekimitation övermed blå lasyr.

Orgelläktaren är uppförd under 1800-talet och ändrad 1909. Läktarbarriären är vit- och gråmålad med förgyllda lister. Orgelfasaden i empire är likt barriären målad vitt och grått med förgyllda lister. Orgeln byggdes ursprungligen för Blidö kyrka 1837 av orgelbyggaren Gustaf Andersson och köptes in till Skå kyrka 1893. Årtalet 1893 tillsammans med initialerna B.W.M har tillfogats orgelfasaden i förgyllning.Det nuvarande orgelverket är nytillverkat 1973 av Walter Thür Orgelbyggen och omfattar 14 stämmor.Kyrkan har ytterligare en orgel uppställd i tvärarmen. Den är från 1700-talets slut och byggdes ursprungligen för Lovö kyrka. 1885 skänktes den till Sånga kyrka och 1967 flyttades den till Skå. Orgeln är byggd av Per Niclas Forsberg, Drottningholm, har sju stämmor och är målad i grönt med förgyllning. Övriga inventarier
Kyrkans enda återstående föremål från medeltiden utgörs av ett skadat triumfkrucifix av ek från 1400-talets andra hälft, upphängt i sakristian. Flera av kyrkans inventarier är från modern tid. En dopfunt i granit med fyrkantig cuppa är komponerad av Byggnadsstyrelsen och skänkt till kyrkan 1962 tillsammans med en bonad som hänger intill funten. Ytterligare en dopfunt är av trä och tillkom 2005. I tvärarmen hänger en olja av konstnären Aldo Altomare, skänkt 1968.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Kyrkans fasader är slätputsade och vitt avfärgade med synliga svartmålade ankarjärn samt en gråmålad sockel. Taket är ett valmat sadeltak med en nedtill utsvängd form, täckt av svartplåt i småplåtsformat. Det fyrkantiga tornet från 1858 är försett med huv och en åttkantig lanternin krönt av en spira. Tornets taktäckning är från 1858 då kyrkans tidigare spåntak ersattes med svartmålad järnplåt. Takstolarna härrör i sin helhet från 1800-talet.

Kyrkans fönster är rundbågiga och sitter i djupa stickbågiga nischer med solbänkar av svartplåt. Ett flertal är från sekelskiftet 1700 och har smideskarmar med rosor i skärningspunkterna. Såväl fönster- som dörrsnickerier är målade i grått. Tornets fönsteröppningar är rundbågiga i tvåfönstergrupper och försedda med gråmålade luckor. Över kyrkans ingång genom västtornet sitter en röd sandstensplatta med årtalet 1858 inhugget och förgyllt. Portöppningen är rundbågig med profilerade slätputsade språng. Porten utgörs av helfranska pardörrar med fyra fyllningar per dörrblad.

En ingång togs upp i södra tvärarmen 1909. Tvärarmens portöppning är korgbågig och försedd med en dörr från 2000. Den är tillverkad med den äldre dörren som förlaga och har kassetterade fyllningar. Den äldre dörren finns bevarad i kyrkan. Sakristian är tillbyggd med förråd och elcentral vid okänd tidpunkt. Ingångar till utrymmena är försedda med bräddörrar, klädda med liggande svarttjärad panel.