VISNUMS KYRKA

KYRKOMILJÖN - Redan 1248 omtalas Visnum i skriftliga källor, senast vid denna tid bör det alltså funnits en kyrka i socknen. Visnums gamla kyrkplats ligger strax sydost om den nuvarande kyrkan, i trädgården till nuvarande prästgården. Platsen grävdes ut i början av 1960-talet. Där återfanns grunderna till en medeltida träkyrka. Denna hade ett rektangulärt långhus, med en långsmal sakristia på korets norrsida och i det sydvästra hörnet ett vapenhus. Kyrkans form har markerats i "Prästgårdsparken" med kalkstensplattor och en gammal altarskiva, som under 1900-talet återfanns i klockstapeln, har placerats på platsen för det gamla koret.
Dagens korsformade träkyrka, med fristående klockstapel, uppfördes 1733. Ett fristående gravkapell, det Linrothska gravkapellet, uppfördes ca 1780. Kyrkomiljön och ett större område med bland annat fornlämningar och prästgården bildar tillsammans en kulturmiljö av riksintresse.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar runt kyrkan är från 1734. Sedan dess har ett flertal utvidgningar skett, bland annat i öster 1865, mot norr 1933 och i söder 1970. Den ursprungliga kyrkogårdens omfattning kan tydligt urskiljas genom nivåskillnader och en trädrad i öster, en oxelhäck i norr och den bibehållna gamla stenmuren med klockstapeln i söder. Ett urngravsområde är förlagt till södra delen av senaste utvidgningen. Kyrkogården, som sluttar åt öster och sydost, har en nordsydlig sträckning och oregelbundet oval form där kyrkan ligger på högsta punkt och som ungefärlig mittpunkt. En stenmur omgärdar hela kyrkogården, som runt om avgränsas av vägar, bebyggelse, skogs- och åkermark.
Det finns kvartershäckar av flera olika slag och de få familjegravshäckar som förekommer består av thuja eller måbär. Trädslagen på gamla delen är av olika slags lövträd och på den södra delen finns ett naturligt bestånd av tall. Marken är till största del gräsbeväxt och alla huvudgångar är grusbelagda. På den senaste utvidgningen finns plattgångar inom kvarteren. Antalet grusgravar är ca 200 och de förekommer spritt på de äldre delarna av kyrkogården. Söder om kyrkan ligger en större grusgrav, hägnad med järnstolpar och kätting. Strax sydöst om kyrkan finns ett par gravhällar, som flyttats hit från den gamla kyrkplatsen. Två tumbagravar från 1700-talets slut ligger söder om kyrkan. En minneslund, invigd hösten 2004, har anlagts i kyrkogårdens sydöstra hörn.

Ett fristående timrat och spånklätt klocktorn ligger söder om kyrkan. Det uppfördes 1734 av byggmästare Philip Eckel. Tornet ligger i den gamla kyrkogårdsmuren och användes troligen likt en stigport. Det Linrothska gravkoret upppfördes 1780 och är fristående strax öster om den östra korsarmen. Gravkoret vilar på en stensockel och är murat av rött tegel med mönstermurad takfris. I söder finns en rundbågeformad dubbel portal och i öster och norr stora spröjsade fönster. Fönstrens överstycken är av huggen kalksten och dess spröjsning av järnplåt, är dekorerade i spröjskryssen med en blomma av järn. Taket har formen av en svängd huv och är klätt med svartmålad skivplåt. Huven avslutas upptill av ett torn klätt med tjärade spånor och kröns av ett försilvrat kors med kula. Golvet är lagt med rött tegel och väggar och tak är putsade. I mitten finns en åttkantig "brunn" dekorerad av en vapensköld.

FÖRSAMLING 1995 - VISNUM

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2282, år 1900: 3405, år 1995: 2864

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Den nuvarande 1700-talskyrkan ligger på Vänerslätten söder om Kristinehamn på en höjd i en flack uppodlad dalsänka omkring ån Visnan. Ett område som omfattar flera järnåldersgravfält, den medeltida kyrk- och begravningsplatsen, belägen intill prästgårdens trädgård, samt 1700-talskyrkan, utgör riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Vid en arkeologisk undersökning 1963 blottlades grunden till en medeltida träkyrka. Den hade ett rektangulärt långhus och smalare rakslutet kor. I liv med norra långhusväggen och östra korväggen fanns en smal sakristia. I öster var ett vapenhus beläget. Planformen var alltså ungefär densamma som i Södra Råda och Hammarö medeltida kyrkor. I klockstapeln finns några återanvända stockar och även brädor med målningsfragment, från den gamla kyrkan.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II. Den nuvarande träkyrkan i Visnum uppfördes i huvudsak 1730-33, under ledning av byggmästaren Philip Eckel, som också svarade för den samtidigt uppförda klockstapeln söder om kyrkan. Den timrade kyrkan har korsformad plan med tresidigt avslutat korparti, utbyggd sakristia mellan den östra och norra korsarmen samt vapenhus från 1742 framför väst-, syd- och nordgaveln.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är såväl exteriört som interiört välbevarad. Kyrkans timmerväggar är spånklädda och rödmålade under spåntäckta, valmade sadeltak; rundbågiga fönsteröppningar. Ingångar via vapenhusen. Kyrkorummet täcks av två korslagda trätunnvalv. Inventarier som altaruppsatsen, av Isak Schullström 1745, och predikstolen, ursprungligen från 1684, men kompletterad 1773, är utförda i den då förhärskande barockstilen och harmonierar med kyrkobyggnadens karaktär.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

KYRKOMILJÖN - Redan 1248 omtalas Visnum i skriftliga källor, senast vid denna tid bör det alltså funnits en kyrka i socknen. Visnums gamla kyrkplats ligger strax sydost om den nuvarande kyrkan, i trädgården till nuvarande prästgården. Platsen grävdes ut i början av 1960-talet. Där återfanns grunderna till en medeltida träkyrka. Denna hade ett rektangulärt långhus, med en långsmal sakristia på korets norrsida och att det i det sydvästra hörnet ett vapenhus. Kyrkans form har markerats i "Prästgårdsparken" med kalkstensplattor och en gammal altarskiva, som under 1900-talet återfanns i klockstapeln, har placerats på platsen för det gamla koret.
Dagens korsformade träkyrka, med fristående klockstapel, uppfördes 1733. Ett fristående gravkapell, det Linrothska gravkapellet, uppfördes ca 1780. Kyrkomiljön och ett större område med bland annat fornlämningar och prästgården bildar tillsammans en kulturmiljö av riksintresse.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar runt kyrkan är från 1734. Sedan dess har ett flertal utvidgningar skett, bland annat i öster 1865, mot norr 1933 och i söder 1970. Den ursprungliga kyrkogårdens omfattning kan tydligt urskiljas genom nivåskillnader och en trädrad i öster, en oxelhäck i norr och den bibehållna gamla stenmuren med klockstapeln i söder. Ett urngravsområde är förlagt till södra delen av senaste utvidgningen. Kyrkogården, som sluttar åt öster och sydost, har en nordsydlig sträckning och oregelbundet oval form där kyrkan ligger på högsta punkt och som ungefärlig mittpunkt. En stenmur omgärdar hela kyrkogården, som runt om avgränsas av vägar, bebyggelse, skogs- och åkermark.
Det finns kvartershäckar av flera olika slag och de få familjegravshäckar som förekommer består av thuja eller måbär. Trädslagen på gamla delen är av olika slags lövträd och på den södra delen finns ett naturligt bestånd av tall. Marken är till största del gräsbeväxt och alla huvudgångar är grusbelagda. På den senaste utvidgningen finns plattgångar inom kvarteren. Antalet grusgravar är ca 200 och de förekommer spritt på de äldre delarna av kyrkogården. Söder om kyrkan ligger en större grusgrav, hägnad med järnstolpar och kätting. Strax sydöst om kyrkan finns ett par gravhällar, som flyttats hit från den gamla kyrkplatsen. Två tumbagravar från 1700-talets slut ligger söder om kyrkan. En minneslund, invigd hösten 2004, har anlagts i kyrkogårdens sydöstra hörn.

Ett fristående timrat och spånklätt klocktorn ligger söder om kyrkan. Det uppfördes 1734 av byggmästare Philip Eckel. Tornet ligger i den gamla kyrkogårdsmuren och användes troligen likt en stigport. Det Linrothska gravkoret upppfördes 1780 och är fristående strax öster om den östra korsarmen. Gravkoret vilar på en stensockel och är murat av rött tegel med mönstermurad takfris. I söder finns en rundbågeformad dubbel portal och i öster och norr stora spröjsade fönster. Fönstrens överstycken är av huggen kalksten och dess pröjsning av järnplåt, är dekorerade i spröjskryssen med en blomma av järn. Taket har formen av en svängd huv och är klätt med svartmålad skivplåt. Huven avslutas upptill av ett torn klätt med tjärade spånor och kröns av ett försilvrat kors med kula. Golvet är lagt med rött tegel och väggar och tak är putsade. I mitten finns en åttkantig "brunn" dekorerad av en vapensköld.

KYRKOMILJÖN - Redan 1248 omtalas Visnum i skriftliga källor, senast vid denna tid bör det alltså funnits en kyrka i socknen. Visnums gamla kyrkplats ligger strax sydost om den nuvarande kyrkan, i trädgården till nuvarande prästgården. Platsen grävdes ut i början av 1960-talet. Där återfanns grunderna till en medeltida träkyrka. Denna hade ett rektangulärt långhus, med en långsmal sakristia på korets norrsida och i det sydvästra hörnet ett vapenhus. Kyrkans form har markerats i "Prästgårdsparken" med kalkstensplattor och en gammal altarskiva, som under 1900-talet återfanns i klockstapeln, har placerats på platsen för det gamla koret.
Dagens korsformade träkyrka, med fristående klockstapel, uppfördes 1733. Ett fristående gravkapell, det Linrothska gravkapellet, uppfördes ca 1780. Kyrkomiljön och ett större område med bland annat fornlämningar och prästgården bildar tillsammans en kulturmiljö av riksintresse.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar runt kyrkan är från 1734. Sedan dess har ett flertal utvidgningar skett, bland annat i öster 1865, mot norr 1933 och i söder 1970. Den ursprungliga kyrkogårdens omfattning kan tydligt urskiljas genom nivåskillnader och en trädrad i öster, en oxelhäck i norr och den bibehållna gamla stenmuren med klockstapeln i söder. Ett urngravsområde är förlagt till södra delen av senaste utvidgningen. Kyrkogården, som sluttar åt öster och sydost, har en nordsydlig sträckning och oregelbundet oval form där kyrkan ligger på högsta punkt och som ungefärlig mittpunkt. En stenmur omgärdar hela kyrkogården, som runt om avgränsas av vägar, bebyggelse, skogs- och åkermark.
Det finns kvartershäckar av flera olika slag och de få familjegravshäckar som förekommer består av thuja eller måbär. Trädslagen på gamla delen är av olika slags lövträd och på den södra delen finns ett naturligt bestånd av tall. Marken är till största del gräsbeväxt och alla huvudgångar är grusbelagda. På den senaste utvidgningen finns plattgångar inom kvarteren. Antalet grusgravar är ca 200 och de förekommer spritt på de äldre delarna av kyrkogården. Söder om kyrkan ligger en större grusgrav, hägnad med järnstolpar och kätting. Strax sydöst om kyrkan finns ett par gravhällar, som flyttats hit från den gamla kyrkplatsen. Två tumbagravar från 1700-talets slut ligger söder om kyrkan. En minneslund, invigd hösten 2004, har anlagts i kyrkogårdens sydöstra hörn.

Ett fristående timrat och spånklätt klocktorn ligger söder om kyrkan. Det uppfördes 1734 av byggmästare Philip Eckel. Tornet ligger i den gamla kyrkogårdsmuren och användes troligen likt en stigport. Det Linrothska gravkoret upppfördes 1780 och är fristående strax öster om den östra korsarmen. Gravkoret vilar på en stensockel och är murat av rött tegel med mönstermurad takfris. I söder finns en rundbågeformad dubbel portal och i öster och norr stora spröjsade fönster. Fönstrens överstycken är av huggen kalksten och dess spröjsning av järnplåt, är dekorerade i spröjskryssen med en blomma av järn. Taket har formen av en svängd huv och är klätt med svartmålad skivplåt. Huven avslutas upptill av ett torn klätt med tjärade spånor och kröns av ett försilvrat kors med kula. Golvet är lagt med rött tegel och väggar och tak är putsade. I mitten finns en åttkantig "brunn" dekorerad av en vapensköld.

KYRKOMILJÖN - Redan 1248 omtalas Visnum i skriftliga källor, senast vid denna tid bör det alltså funnits en kyrka i socknen. Visnums gamla kyrkplats ligger strax sydost om den nuvarande kyrkan, i trädgården till nuvarande prästgården. Platsen grävdes ut i början av 1960-talet. Där återfanns grunderna till en medeltida träkyrka. Denna hade ett rektangulärt långhus, med en långsmal sakristia på korets norrsida och i det sydvästra hörnet ett vapenhus. Kyrkans form har markerats i "Prästgårdsparken" med kalkstensplattor och en gammal altarskiva, som under 1900-talet återfanns i klockstapeln, har placerats på platsen för det gamla koret.
Dagens korsformade träkyrka, med fristående klockstapel, uppfördes 1733. Ett fristående gravkapell, det Linrothska gravkapellet, uppfördes ca 1780. Kyrkomiljön och ett större område med bland annat fornlämningar och prästgården bildar tillsammans en kulturmiljö av riksintresse.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar runt kyrkan är från 1734. Sedan dess har ett flertal utvidgningar skett, bland annat i öster 1865, mot norr 1933 och i söder 1970. Den ursprungliga kyrkogårdens omfattning kan tydligt urskiljas genom nivåskillnader och en trädrad i öster, en oxelhäck i norr och den bibehållna gamla stenmuren med klockstapeln i söder. Ett urngravsområde är förlagt till södra delen av senaste utvidgningen. Kyrkogården, som sluttar åt öster och sydost, har en nordsydlig sträckning och oregelbundet oval form där kyrkan ligger på högsta punkt och som ungefärlig mittpunkt. En stenmur omgärdar hela kyrkogården, som runt om avgränsas av vägar, bebyggelse, skogs- och åkermark.
Det finns kvartershäckar av flera olika slag och de få familjegravshäckar som förekommer består av thuja eller måbär. Trädslagen på gamla delen är av olika slags lövträd och på den södra delen finns ett naturligt bestånd av tall. Marken är till största del gräsbeväxt och alla huvudgångar är grusbelagda. På den senaste utvidgningen finns plattgångar inom kvarteren. Antalet grusgravar är ca 200 och de förekommer spritt på de äldre delarna av kyrkogården. Söder om kyrkan ligger en större grusgrav, hägnad med järnstolpar och kätting. Strax sydöst om kyrkan finns ett par gravhällar, som flyttats hit från den gamla kyrkplatsen. Två tumbagravar från 1700-talets slut ligger söder om kyrkan. En minneslund, invigd hösten 2004, har anlagts i kyrkogårdens sydöstra hörn.

Ett fristående timrat och spånklätt klocktorn ligger söder om kyrkan. Det uppfördes 1734 av byggmästare Philip Eckel. Tornet ligger i den gamla kyrkogårdsmuren och användes troligen likt en stigport. Det Linrothska gravkoret upppfördes 1780 och är fristående strax öster om den östra korsarmen. Gravkoret vilar på en stensockel och är murat av rött tegel med mönstermurad takfris. I söder finns en rundbågeformad dubbel portal och i öster och norr stora spröjsade fönster. Fönstrens överstycken är av huggen kalksten och dess spröjsning av järnplåt, är dekorerade i spröjskryssen med en blomma av järn. Taket har formen av en svängd huv och är klätt med svartmålad skivplåt. Huven avslutas upptill av ett torn klätt med tjärade spånor och kröns av ett försilvrat kors med kula. Golvet är lagt med rött tegel och väggar och tak är putsade. I mitten finns en åttkantig "brunn" dekorerad av en vapensköld.

KYRKOMILJÖN - Redan 1248 omtalas Visnum i skriftliga källor, senast vid denna tid bör det alltså funnits en kyrka i socknen. Visnums gamla kyrkplats ligger strax sydost om den nuvarande kyrkan, i trädgården till nuvarande prästgården. Platsen grävdes ut i början av 1960-talet. Där återfanns grunderna till en medeltida träkyrka. Denna hade ett rektangulärt långhus, med en långsmal sakristia på korets norrsida och i det sydvästra hörnet ett vapenhus. Kyrkans form har markerats i "Prästgårdsparken" med kalkstensplattor och en gammal altarskiva, som under 1900-talet återfanns i klockstapeln, har placerats på platsen för det gamla koret.
Dagens korsformade träkyrka, med fristående klockstapel, uppfördes 1733. Ett fristående gravkapell, det Linrothska gravkapellet, uppfördes ca 1780. Kyrkomiljön och ett större område med bland annat fornlämningar och prästgården bildar tillsammans en kulturmiljö av riksintresse.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogårdens äldsta delar runt kyrkan är från 1734. Sedan dess har ett flertal utvidgningar skett, bland annat i öster 1865, mot norr 1933 och i söder 1970. Den ursprungliga kyrkogårdens omfattning kan tydligt urskiljas genom nivåskillnader och en trädrad i öster, en oxelhäck i norr och den bibehållna gamla stenmuren med klockstapeln i söder. Ett urngravsområde är förlagt till södra delen av senaste utvidgningen. Kyrkogården, som sluttar åt öster och sydost, har en nordsydlig sträckning och oregelbundet oval form där kyrkan ligger på högsta punkt och som ungefärlig mittpunkt. En stenmur omgärdar hela kyrkogården, som runt om avgränsas av vägar, bebyggelse, skogs- och åkermark.
Det finns kvartershäckar av flera olika slag och de få familjegravshäckar som förekommer består av thuja eller måbär. Trädslagen på gamla delen är av olika slags lövträd och på den södra delen finns ett naturligt bestånd av tall. Marken är till största del gräsbeväxt och alla huvudgångar är grusbelagda. På den senaste utvidgningen finns plattgångar inom kvarteren. Antalet grusgravar är ca 200 och de förekommer spritt på de äldre delarna av kyrkogården. Söder om kyrkan ligger en större grusgrav, hägnad med järnstolpar och kätting. Strax sydöst om kyrkan finns ett par gravhällar, som flyttats hit från den gamla kyrkplatsen. Två tumbagravar från 1700-talets slut ligger söder om kyrkan. En minneslund, invigd hösten 2004, har anlagts i kyrkogårdens sydöstra hörn.

Ett fristående timrat och spånklätt klocktorn ligger söder om kyrkan. Det uppfördes 1734 av byggmästare Philip Eckel. Tornet ligger i den gamla kyrkogårdsmuren och användes troligen likt en stigport. Det Linrothska gravkoret upppfördes 1780 och är fristående strax öster om den östra korsarmen. Gravkoret vilar på en stensockel och är murat av rött tegel med mönstermurad takfris. I söder finns en rundbågeformad dubbel portal och i öster och norr stora spröjsade fönster. Fönstrens överstycken är av huggen kalksten och dess spröjsning av järnplåt, är dekorerade i spröjskryssen med en blomma av järn. Taket har formen av en svängd huv och är klätt med svartmålad skivplåt. Huven avslutas upptill av ett torn klätt med tjärade spånor och kröns av ett försilvrat kors med kula. Golvet är lagt med rött tegel och väggar och tak är putsade. I mitten finns en åttkantig "brunn" dekorerad av en vapensköld.