TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Tingshuset är en falurödfärgad timmerbyggnad på stensockel, uppförd i en våning med inredd vindsvåning. Huset är T-format och tingssalen har placerats i stapeln, som skjuter ut på baksidan. I gatufasaden kragar vindsvåningen ut, vilande på svarvade spiralvridna träkolonetter på plintar, och under den bildas en öppen veranda som vetter mot gatan. Verandans golv är utförd av natursten liksom trappan som leder upp till den. Huvudentrén är placerad i verandans mitt. Dörren är en pardörr med blyinfattat glas i överdelen. Fasaden är klädd med fjällpanel och det brutna sadeltaket är klätt med svartbetsad fjällpanel. Två kopparplåttäckta takkupor finns i takfallet åt gatan och två mot baksidan. Från hustakets mitt höjer sig ett torn som delvis täckts med plåt, delvis med panel. Dekorativa inslag är de förgyllda kloten. Tornet innehåller ett klockspel och en urtavla i varje väderstreck.
På gatufasaden finns två kartouscher med årtalen 1758 respektive 1893. Fönstren i mittparti och tingssal är blyinfattade, de senare med inslag av färgat glas.
En stor pardörr leder in till tingssalen från foajén, och i salen syns ytterligare fyra dörrar varav en utgör en blinddörr vars dörrfoder placerats med tanke på symmetri. Salen används idag (1998) som samlingssal. Den har fönster i tre av det rektangulärt formade rummets väggar. Salens väggar är försedda med bröstningspanel och fälten ovan panelen är dekorerade med kronor, girlanger och motiv som ger associationer till bergsbruk. Deviser med uppbyggliga budskap har målats (se övrigt). Möblerna från 1800-talet är bevarade än idag.
I Riksantikvarieämbetets arkiv, ATA, finns exteriörbilder arkiverade från inventeringen 1971.
KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-05-13, År 1640 fick Ljusnarsberg en egen tingsplats. Det blev grovstugan som
hade byggts år 1642, året efter att bergslaget fått sitt bergsprivilegium.
Bergmästaren Heijke meddelar år 1744 att gruvstugan är i ett mycket
dåligt skick, men det dröjer till 1757 innan man påbörjar en renovering eller
snarare ombyggnad- som var klar 1758. Det var sannolikt en
genomgripande ombyggnad, eftersom den då började kallas för
"Rådhus". Kartmaterial från 1790-talet visar en byggnad med samma
planform som dagens tingshus, vilken tyder på att den utskjutande delen
mot öster redan då hade funktionen som möteslokal.