Knivtyg

Huvudliggaren:
"Knifvatyg fr. Urshult sn. Från Fålaboda. Med hake av mässing. Gaffeln saknas; slidan märkt: '1852 P.P.S.', är yngre än haken och knifven. Den senare med en nu i det närmaste utplånad inskrift. Med kniven lär en ryttare blifvit ihjälstungen, hvarför knivskaftet, som fordom varit af elfenben, användts till botemedel och sedan ersatts med ett träskaft. Äfven af detta hafva spånor blifvit avskafda för nyssnämnda ändamål. Jfr: P.G. Vejde, Gårdarna i Urshult - 42 Sjöalycke, i Urshults krönika 1957. Gåva av hemmansegaren Pål Pettersson i Fålaboda, 30/9 1890."

Katalogkort:
Inget utöver huvudliggaren.

Bilaga:
Inget utöver huvudliggaren.

Föremål förbundna med syndfulla och kraftfulla handlingar har ansetts äga starka, magiska krafter och användes ännu under 1800-talets senare del för att fördriva och bota sjukdom. Stulet gods "stulet och hemburet", klädesplagg och persedlar från "löndahoror" liksom mordvapen, bödelsredskap och tillhyggen som dödat en människa hörde till högt värderade ting i den folkmedicinska praktiken. Man filade spån och skav från föremålet och gav den sjuke att ta in. Det finns en lång rad uppgifter i Nordiska museets folkminnessamling om hur "hängd mans rep", bössor, kulor, påkar, rakknivar, "trä från stupestock", bajonetter och yxor efterfrågades och såldes i grannskapen för medicinska syften. Vittnesmål om bruket kommer i första hand från södra och västra delarna av landet. En västgötsk man, född 1850, berättar: "Min far blev mördad när jag var sex år. Det var en svåger till honom, som slog ihjäl honom med en dörrbom. Sen var det många som kom till vårat och ville ha flisor ur den bommen, de skulle vara bra till botemedel för mångahanda, men mest för skivert" [engelska sjukan]. Från Sydhalland uppgav en sagesman vid sekelskiftet 1900 att självmordsverktyg fortfarande ansågs som "ofelbara botemedel emot åtskilliga sjukdomar." En självmördares rep hade exempelvis tillvaratagits "af en person, som dock inte så mycket trodde på repets helande förmåga, utan [...] ville skaffa sig en liten extra inkomst på de 'troendes' bekostnad. Han har nu för länge sedan sålt ut repet i smärre doser och drifver nu geschäft med att sälja andra gamla förbrukade rep såsom af gamla tömmar o. dyl. under namn af själfmordsredskap." Många liknande berättelser finns upptecknade från Småland, Skåne och finska svenskbygder (se Nordiska museets arkiv, Folkminnessamlingen).
/Ulrika Torell 2007-11-07