Mordvapen

Huvudliggaren:
"Mordvapen från Göta Hovrätt.
a) påk
b)
c) värja. Se ill. bil.
d) värja
e) yxa
f) yxa
Mest anmärkningvärda för de vidskepliga föreställningar, som varit fästa vid dem. Allmogen trodde vanligen att spånor eller stycken af ett mordvapen kunde bota åtskilliga sjukdomar. b och c bära tydliga spår av filning och annan åverkan. G. af Göta hofrätt gm. presidenten J. Å. Lemchen i Jönköping gm dr. A. Hazelius i Stockholm 1/9 1877."

Katalogkort:
a) "Påk av enevirke. Med inskärningar för erhållande af spånor. Enligt en gammal föreställning som ännu lefver kvar bland vår allmoge, egde vapen och tillhyggen, hvarmed en människa dödats, en helande kraft för åtskilliga sjukdomar, särskildt för fallandesot."
c) "Värja med balja. Rokoko-stil. Mässingsfäste. Med spån af filning för erhållande af spån."
f) "Yxa, skaftad. Flisor affilade på flera ställen å såväl blad som skaft."

Föremål förbundna med syndfulla och kraftfulla handlingar har ansetts äga starka, magiska krafter och användes ännu under 1800-talets senare del för att fördriva och bota sjukdom. Stulet gods "stulet och hemburet", klädesplagg och persedlar från "löndahoror" liksom mordvapen, bödelsredskap och tillhyggen som dödat en människa hörde till högt värderade ting i den folkmedicinska praktiken. Man filade spån och skav från föremålet och gav den sjuke att ta in. Det finns en lång rad uppgifter i Nordiska museets folkminnessamling om hur "hängd mans rep", bössor, kulor, påkar, rakknivar, "trä från stupestock", bajonetter och yxor efterfrågades och såldes i grannskapen för medicinska syften. Vittnesmål om bruket kommer i första hand från södra och västra delarna av landet. En västgötsk man, född 1850, berättar: "Min far blev mördad när jag var sex år. Det var en svåger till honom, som slog ihjäl honom med en dörrbom. Sen var det många som kom till vårat och ville ha flisor ur den bommen, de skulle vara bra till botemedel för mångahanda, men mest för skivert" [engelska sjukan]. Från Sydhalland uppgav en sagesman vid sekelskiftet 1900 att självmordsverktyg fortfarande ansågs som "ofelbara botemedel emot åtskilliga sjukdomar." En självmördares rep hade exempelvis tillvaratagits "af en person, som dock inte så mycket trodde på repets helande förmåga, utan [...] ville skaffa sig en liten extra inkomst på de 'troendes' bekostnad. Han har nu för länge sedan sålt ut repet i smärre doser och drifver nu geschäft med att sälja andra gamla förbrukade rep såsom af gamla tömmar o. dyl. under namn af själfmordsredskap." Många liknande berättelser finns upptecknade från Småland, Skåne och finska svenskbygder (se Nordiska museets arkiv, Folkminnessamlingen).
/Ulrika Torell 2007-11-07