Beck, David, 1621-1656

David Beck var en nederländsk konstnär och porträttmålare. Han föddes i Delft 25 mars 1621 och dog i Haag 20 december 1656. Beck var son till skolledaren Henrik Beck och Eva Schoonharen, och brorson till poeten David Beck. Som ung skall han ha varit elev hos Anthonis van Dyck i London.

Beck utsågs 1647 till hovmålare av drottning Kristina. Han kom till Sverige detta år och var kvar till 1651/52, men erhöll lön som hovmålare fram tom 1653 och skall ha sänt hit porträtt på diverse utländska kungligheter han besökte och målade av. Han skall även för Sveriges räkning ha lämnat Kristina-porträtt vid de hov han besökt, och möjligen haft andra uppgifter av ”diplomatisk art.”

Det finns, i brist på säkra källor, frågetecken kring Becks utbildning och liv. Att han återsåg Kristina efter hennes abdikation verkar dock stå klart. Hennes konst-förteckning innehåller många Beck-verk, såväl från Stockholmstiden som från tiden i Rom. Däremot finns få av Becks verk i övrigt kvar i Sverige.

Under sina besök vid olika hov samlade på sig diverse guldkedjor och andra glittriga utmärkelser. Dessa visade han gärna upp, vilket irriterade omgivningen som i Amsterdam klagade på att han ”ränner omkring överhöljd med 8 eller 10 guldkedjor”. Hans kollegor kallade honom ”gyllene spiran” .

Beck dog i Holland, dit han rest efter att ha följt Kristina till Frankrike. Liksom så mycket annat om Beck finns det oklarheter om hans död. Enligt ett rykte blev han förgiftad. Enligt andra källor var hans bortgång dock troligen till följd av sjukdom.

Beck verkade nästan uteslutande som porträttkonstnär. Drottning Kristina återkom naturligt nog som motiv i ett flertal av hans kända verk, men liksom många av hans produktion i övrigt har flera av dem försvunnit. En del av Becks verk användes som förlagor för kopparstick den polske gravören Jeremias Falck, och finns bevarade på detta vis.