SANDVIKENS KYRKA

Sandvikens gamla kyrkogård anlades på 1870-talet och har en ordnad, tidstypisk struktur med rektan¬gulära kvarter och långa, raka gångar. Påtagligt är det stora inslaget av höga lövträd, både runt kyrkogården och i alléerna längs gångarna. I den södra delen finns Göranssonska graven, begravningsplatsen för Sandvikens Jernverks grundare. Direkt intill ligger minneslun-den vilken utgör ena änden av den allé som löper över hela kyrkogården. I dess andra ände finns en damm runt vilken det skapas ett rum sommartid med hjälp av de omgivande trädens lövverk. Norr om kyrkan finns också delar av grunden till den föregående, nu rivna kyrkan. Inom denna begravs av tradition präster som tjänstgjort i församlingen. Gravarna på kyrko-gården är i huvudsak orienterade i öst-västlig riktning och skiljs åt av låga formklippta häckar. Omgärdningen utgörs av buskar, trä- och gjutjärnsstaket samt murar av slagg- och sandsten. Ingångar finns i samtliga väderstreck. Nedanför kyrkan i väster ligger Kyrkparken. Denna är planerad som ett skogsparti med bevarade träd, en bäck och inslag av planterade buskar. I dess mitt restes en staty 1948 över Sankt Staffan, länets apostel. Parken avgränsas av en stenmur och ett trästaket mot omgivande stadskvarter.

Längs kyrkogårdens östra gräns finns ett gravkapell daterat med byggåret 1906 över ena porten. Detta byggdes senare till och fick då en oregelbunden form. Grunden är murad av huggen sten och fasaderna är slätputsade och vita med rusticeringar på sockel och omfatt-ningar. Plåttaket är svart, de spröjsade fönstren grå och träportarna har stora dekorativa smidesbeslag. Byggnaden har förlorat sin ursprungliga funktion och används numera som garage och förråd.

Sandvikens kyrka är en basilika byggd i tegel; dess plan är rektangulär med ett smalare, utskjutande kor i öster. Klocktornet är placerat över koret i öster. Klocktornet är placerat över koret. Tornhuven är byggd i avsatser och klädd med spån. Den kopparklädda spiran kröns av ett förgyllt kors. Långhusets tak täcks av lertegel. Fasaderna är putsade i en rödbrun nyans. Västgavelns murade blinderingar, de spetsbågiga, blyinfattade fönstren och portalens fyrpassfönster anknyter till medeltida kyrkoarkitektur.

Kyrkorummet består av ett mittskepp, täckt av ett tunnvalv, samt två lägre sidoskepp skilda från mittskeppet av tre par kolonner, vilka är sammanbundna av runda arkadbågar. Spetsbågade valvribbor indelar sidoskeppen i travéer. En spetsbågeformad triumfbåge skiljer det högre belägna, stjärnvalvskrönta koret från långhuset. Väggar och tak är putsade i gråvitt. Golvmaterialet är tegel, utom i de slutna bänkkvarteren som fått trägolv.

Altartavlan är utförd av Gunnar Torhamn 1931.

KÄLLA: Hållén, Agneta, Nya svenska kyrkor III. Rapport RAÄ 1997:1. Stockholm 1998.