FASTERNA KYRKA

Kyrkan fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad som pågick 1797 1806 och vars närmaste svenska förebild torde vara Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Ombyggnaden var så genomgripande att bara återstår grunden i de östra och västra korsarmarna och delvis murar av den medeltida kyrkan. Den medeltida kyrkans gråstensmurar utgör väggar i västra korsarmen och en liten del av murar från en tillbyggnad av medeltidskyrkan på 1600 återstår öster om korsmitten.

Ritningar till kyrkan gjordes först av akademibyggmästaren i Uppsala, Neosander. Ritningarna godkändes inte av Överintendentämbetet och omarbetades senare av Olof Tempelman.

Kyrkogården fick sin nuvarande utsträckning omkring år 1800. Kyrkogården omges åt alla sidor av stenmurar, särskilt mäktig är den flera meter höga muren åt söder och väster. I sydöstra hörnet finns gravkoret för bergsrådet Le Febure Lilienberg. Gravkoret är igenmurat och nyckeln lär ha kastats i sjön år 1929. Kyrkogården har två ingångar, den ursprungliga i väster samt en ingång upptagen på 1950-talet i norr. Det finns ett stort antal äldre gravvårdar, från mitten av 1800-talet och framåt särskilt i de sydöstra delarna av kyrkogården. Vegetationen bidrar också till en äldre prägel på kyrkogården med övervägande större lövträd. Norr om kyrkogårdsmuren finns en minneslund anlagd 1993.

Under efterkrigstiden har hygieniska och andra krav gjort att det har byggts nya bårhus på många kyrkogårdar, ofta i kombination med redskapsbodar för kyrkogårdsskötseln. Bårhuset vid Fasterna kyrka är en väl utformad byggnad från1955 belägen på norra sidan av kyrkogårdsmuren. Bårhuset har gråbrun spritputsad fasad och tak med förskjuten nock, täckt med svartmålad enkelfalsad skivplåt. I båda gavlarna portar av trä samt glasbetongfönster

År 1797 sammanslogs de två medeltida socknarna Fasta och Esterna till Fasterna socken. Fasta kyrka raserades och ligger sedan dess i ruiner. I Esterna, vars kyrka blev den nuvarande Fasterna sockenkyrka, kvarstår medeltida murar i västra korsarmen. Kyrkan rymmer även ett underjordiskt gravvalv från 1600-talet för ätten Oxenstierna på Mörby slott som reste sig i närheten vid sjön Skedviken en dryg mil väster om Rimbo i Roslagen. Ritningar till ny kyrka uppvisades 1796 av akademibyggmästaren Johan Neosander i Uppsala. Hans förslag bearbetades av arkitekten Olof Tempelman. Den nyklassiska kyrkan i invigdes 1806 och har sedan dess inte förändrats nämnvärt. Kyrkan är till största del uppförd i tegel och har formen av ett stort, likarmat kors med ett kupoltorn i tegel och trä över korsmitten. Adolf Fredriks kyrka i Stockholm anses ha stått som förebild. består av en stor korskyrka med ett kupoltorn i tegel och trä över korsmitten. Korsarmarna har valmade sadeltak klädda med plåt medan tornhuven är kopparklädd. Sakristian är förlagd till östra korsarmens östparti och avskiljs från koret med en tegelvägg. Alla korsarmar utom den östra har portaler. Korsarmarna täcks av vitputsade trätunnvalv och korsmitten av ett slags kryssvalv även detta av trä. Väggarna är vitputsade och höga bågformiga fönster släpper in rikligt med ljus. Bänkinredningen, predikstolen och läktarna i norra, södra och västra korsarmarna är samtida med kyrkan. Den magnifika altaruppsatsen skänktes 1844. Dess oljemålning är ett verk från 1843 av Fredrik Westin. Det skulpterade och förgyllda ramverket är utfört av Theodor Lundh. En renovering 1938 innebar bl. a. att en del av sittplatserna gjordes bekvämare.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999