Arvidsjaur kyrka

Kyrkan invigdes 1903, arkitekt var Gustaf Hermansson (1864-1931). Församlingen hade uttryckligen
önskat en kyrka lik Jokkmokks som var byggd 1888-1889, där arkitekten var Ernst Jacobsson.
Kyrkan renoverades grundligt på 1950-talet.

Kyrkan invigdes 1903, arkitekt var Gustaf Hermansson (1864-1931). Församlingen hade uttryckligen
önskat en kyrka lik Jokkmokks som var byggd 1888-1889, där arkitekten var Ernst Jacobsson.
Kyrkan renoverades grundligt på 1950-talet. Avsikten var att elektrifiera kyrkan och man
genomförde även fler åtgärder, bl a satte man igen korfönstret och ersatte det med en ny altartavla
och även färgsättningen interiört förändrades. Genom att korfönstret togs bort ändrades ljusföringen
och man kan förmoda att kyrkan efter det blev mörkare men också mer nyansrik i ljusskiftningen.
1974 omdisponerades kyrkorummet så till vida att en sk lillkyrka anordnades på vänster sida om
koret. 1976 byttes takmaterialet från stålplåt till koppar.
Kyrkan i Arvidsjaur tillhör en av de mer ovanliga träkyrkorna. Den är en treskeppig hallkyrka med
brett mittskepp och smalare sidoskepp för läktarutrymmet. Fasaden är effektfull och festlig i sin rika
artikulering. Kyrkan har fem entréer fyra i byggnadens hörn (torn, sakristia och östra långsida) och
huvudentré mitt på sydvästsidan. Fyra av dessa entréer har öppna förstugor men sakristians entré är
inbyggd. Kyrkans sockel och trappor är fint huggna i granit och fasaden täcks av stående och
liggande panel med listverk. Fönstren är spetsbågiga och mycket höga, formellt indelade i två delar
av ett brett listverk men de upplevs som en enhet. Emellan de två delarna av fönstren fäster läktare
interiört. På långsidorna kröns fönstren av spetsgavlar till takkupor. Taket är valmat men bryts av de
stora takkuporna på långsidorna och av utbyggnaden för korets altarnisch. Tornet i nordväst är
försträvat och kröns av en tornhuv med fialer. Ljudluckorna är också utförda som spetsbågar.
De höga fönstren med långsidornas takkupor som sträcker sig upp utanför takfallet är tongivande i
fasaden. De många entréerna skär av byggnadens rektangulära grundform i hörnen och deras sadeltak
sträcker sig i höjd till takfallet, vilket också bidrar till att fasaden bryts upp och ständigt varieras.

Kyrkan har ett ovanligt brett, nästan kvadratiskt kyrkorum och en korsform antyds genom att
byggnadens hörn är avskurna av de skråställda, insmugna entréerna i varje hörn, vilket resulterar i lite
kortare sidoskepp, samtidigt som koret sträcker sig ut i en nisch längre än det öppna kyrkorummet.
Koret avslutas i en rak nisch för altare och altarring. Taket är utformat som ett spegelvalv som bidrar
till att kyrkorummets form centreras. Framför orgeln skjuter läktaren också fram något. Läktarna på
tre sidor är djupa och bärs av kvadratiska pelare med profilerade kapitäl.
Väggar och tak är klädda med mönsterlagd panel. Den varieras så att den förstärker rummets
utformning, t ex avslutas fönstren uppåt av stående panel som accentuerar fönstrens höjd. Takstolen
är delvis synlig och bidrar till formrikedomen i kyrkan. Hela kyrkan är målad med övervägande ljusa,
dämpade kulörer och träets profiler och kulörerna medverkar till ett ljus- och skuggspel. Taket är
målat ljust gråblått. Runt taklisten löper en vinröd målad bård. Pelare och pilastrar är utsmyckade och
accentueras med förgyllning. Bänkarna är målade i grå färg. Golvet är ett skurgolv.
Koret ligger ett steg ovanför kyrkorummet. Altartavlan är en triptyk av Ivar Hjertqvist från 1950-
talet. Korset på altaret är det tidigare korset som då stod framför korfönstret. Altarringen är femkantig
med genombrutet räcke av balusterdockor. Predikstolen och dopfunten är klassiskt utformade men
med gotisk anstrykning, med förgyllda ornament. Altartavlan i lillkyrkan kommer från 1700-tals
kyrkan. Siffertavlorna i koret ansluter till orgelfasaden i utförande med spetsbåge och fialliknande
avslutningar. Orgeln är från 1954, men den gamla fasaden med drag av nygotik, av Gustaf
Hermansson är bevarad.
Kyrkorummet präglas av ljuset som flödar in från tre håll. Med trämaterialet och de tre läktarna
påminner kyrkorummet om ett missionshus i större tappning. Rummet är luftigt tack vare de stora
fönstrens ljusinsläpp och trots läktare på tre sidor bryts inte rummets enhet.