Åsbo kyrka

Långhuset är rektangulärt och har kalkstensgolv, gråtonade putsade väggar samt ett grålaserat, tryckt trätunnvalv som avslutas nedåt av en grå hålkärlslist. Innanfönstren är försedda med grå ospröjsade träbågar. Dörren till vapenhuset i väster utgörs av en rak, grålaserad dubbel bräddörr med stocklås. Bänkarna är indelade i två slutna kvarter med raka gavlar, och ansluter till såväl långsidornas som västra gavelns väggar. Bänkarna tillkom på 1750-talet och har senare moderniserats något, bl a ryggstödens lutning. Bänkarna är målade i en gråbeige ton med ljust gråmarmorerade speglar som är försedda med målad bänklängdsnumrering. Predikstolen är placerad mellan kor, korsarm och långhus, en placering som kom till stånd 1936-38 då norra läktaren omgjordes. Den är tillverkad 1764 av Anders Norberg med utsmyckningar av Carl Brusell efter förlaga av predikstolen i Malexander. Korg och ljudtak har en flersidig form och är målade i blått och vitt med fyllningar med rik förgylld snidad dekor. Predikstolstrappan är försedd med en dekormålad dörr. I väster finns orgelläktaren som är uppburen av kvadratiska grå pelare med förgyllda kannelyrer. Barriären är rak och försedd med rektangulära speglar dekorerade med växt- och landskapsmåleri i blått och vitt som målades 1757 av Anders Åsberg. Det rör sig sannolikt om originalfärgskikt, om än retuscherat. Läktarens undertak består av grålaserade brädor. Läktaren nås via en trappa i vapenhuset och har en rak enkeldörr med grön diagonalställd panel. Läktargolvet består av obehandlade brädor. Läktarbänkar på gradänger finns bevarade på orgelns södra sida samt också två rader på den norra sidan. Orgeln är tillverkad 1938 av Setterqvist & Son men fasaden, som är ljust beigemålad med sparsam förgylld dekor, tillhör den tidigare Åkermanorgeln från 1867.

Koret är jämnbrett med långhuset men golvet ligger ett steg högre. Väggar, tak, golv och fönster har samma utformning och behandling som i långhuset. Den östra väggen är sekundär och tillkom 1936-38 i syfte att skärma av bakomliggande fönster och perspektivmålningar. Korbänkar av samma typ som i långhuset finns både längs den södra och norra sidan. Altaret är murat och vitputsat med en kalkstensskiva. Altaruppsatsen med vridna kolonner, akantusblad och änglar, innehåller två altartavlor som samkomponerades 1936-38. Det är dels en altartavla från 1771 av Carl Brusell, en kopia av Georg Schröders berömda nattvardsmålning i Drottningholms slottskyrka, och dels en tavla från 1848, "Korsnedtagelsen", målad av hovmålaren David von Krafft och skänkt av Gustaf Burén. Altarringen är liten och rundad med en ljus marmoreringsmålning och förgyllda kannelerade pilastrar. På dess främre del finns en förgylld strålkrans och ett brunt sammetsklätt knäfall. På den södra väggen finns en gravhäll från 1623, inramad av kannelerade pilastrar. Dopfunten i vätternsandsten är från 1200-talets första hälft och tillhör den sk Grännatypen. Endast sex funtar av denna typ är kända, och de tros vara tillverkade i en verkstad i anslutning till sydöstra vätternbygden. Spår av sekundär draperibemålning i vitt och svart finns bevarad på cuppan. Dopfunten är placerad på ett podium framför den södra bänkraden. Två nummertavlor från 1824 finns på var sida om orgeln, försedda med ovala förgyllda ramar krönta av urnor med festonger. Ytterligare en nummertavla av samma typ finns i korsarmen. En stor gravhäll från 1600-talet tillhörande Johan Germundsson Somme finns monterad på den södra korväggen.

Norra korsarmens golv, väggar, tak, fönster och bänkar har samma utformning och behandling som i långhuset. Bänkarna är indelade i tre kvarter. I norr finns en stickbågig, grålaserad, enkel bräddörr. En läktare bärs upp av fyrkantiga grå pelare med förgyllda kannelyrer. Barriären är rak och försedd med speglar samt marmorering i ljusgrått. Uppe på läktaren finns ett obehandlat trägolv, arkivskåp, lösa träbänkar, möbler samt ett litet krucifix. Ursprungligen sträckte sig orgelläktaren över hela korsarmen men förminskades vid restaureringen 1936-38.

Sakristian har ett oljat trägolv som ligger två steg lägre än kor och långhus, vitputsade väggar och ett plant gråmålat brädtak. Den södra väggen som vetter mot koret har ett välvt parti och en frilagd tegelmur, troligen en rest av den medeltida sakristian. Ingång finns från koret, en rundbågig öppning med en massiv trädörr med smidesbeslag och nitad svart plåt på insidan. Den ger ett ålderdomligt intryck och kan ha tillhört den medeltida sakristian. Ingången från korsarmen i väster har en stickbågig öppning med en enkeldörr med grön diagonalställd panel på utsidan och slät panel på insidan. Längs norra och västra väggen finns en ljuslaserad väggfast skåpinredning. Vid restaureringen 1936-38 installerades ett pannrum samt personalutrymmen under sakristian. Samtidigt ordnades en förstuga med separat ingång från öster till sakristian.

Vapenhuset är placerat i tornets bottenvåning. Eftersom kyrkan ligger i en sluttning ligger vapenhusgolvet fem trappsteg ned. Det grävdes ut i mitten av 1800-talet för att komma i nivå med långhuset och är belagt med kalkstensplattor. Väggarna är vitputsade och taket är ett plant gråmålat brädtak. Väggen mot öster har en panelklädd inbyggnad som rymmer förråd och som över porten har en dekorativt målad minnesskrift. Trappan är placerad längs den norra väggen. Fönstren har invändiga galler. Porten i väster är en stickbågig grågrön dubbel bräddörr med stocklås. Dörren mot långhuset är en stickbågig dubbeldörr klädd med diagonalställd panel.

Tornet nås via en trappa i vapenhuset som även leder till läktaren. Den första våningen har ett obehandlat trägolv, vitputsade väggar och ovanliggande bjälklag som tak. I rummet ryms en trampmaskin samt äldre inventarier såsom en skamstock, begravningsvapen, bänkluckor mm. En öppen trätrappa leder upp till den andra våningen som har ett obehandlat trägolv, grovputsade väggar och ovanliggande bjälklag som tak. Även här förvaras delar av äldre inventarier. Vid ett ovanliggande mellanbjälklag finns ingången till långhusvinden. Därovan finns klockvåningen med en storklocka gjuten 1586 och omgjord 1749 i Norrköping, samt en lillklocka gjuten 1624 och omgjuten i samband med tornbygget 1775.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:

Kyrkobyggnaden
Det finns en tradition som vill göra gällande att den äldsta kyrkan legat vid Baltarp, ett par kilometer sydöst om den nuvarande kyrkan, något som aldrig har bekräftats. Kyrkans ålder och ursprungliga utformning har inte kunnat bestämmas, men tros tillhöra 1200-talet. Enligt en anteckning från 1636 av biskop Spegel, invigdes kyrkan 1181 av biskop Knut men vid denna tid var biskopens namn Kol, möjligen är det kung Knut som avses. Ett donationsbrev från 1262 anger att Ragvalder Tykosson skänkte två gårdar för att säkra bostad för präst och klockare, varför det vid denna tid bör ha funnits en kyrka. En sandstensdopfunt från 1200-talets första hälft som finns bevarad kan ha tillhört kyrkans äldsta inredning. På 1400-talet byggdes kyrkan ut i öster med ett jämnbrett rakslutet kor, och en kvadratisk sakristia i norr. Vid 1400-talets mitt slogs kryssvalv i kor och långhus, murmästaren tros ha varit skolad vid Vadstena kloster. En avbildning av kyrkan på 1670-talet av tecknaren och fornforskaren Elias Brenner, visar att en takryttare kröner kyrkans sadeltak, på sydsidan finns ett timrat vapenhus, en koringång samt två rundbågiga fönsteröppningar, och på östra gaveln ytterligare ett fönster. Torn saknades och enligt en äldre handling fanns en klockstapel på höjden väster om kyrkan "Klucko stånda å Trylla berg".

Gabriel Ribbing som var ägare till Strålsnäs gård och kyrkans patronus, åtog sig att bekosta en omfattande ombyggnad som i första hand syftade till att skapa mer plats åt församlingsborna. Arbetena utfördes under åren 1749-56. På kyrkans norra sida byggdes en rymlig korsarm i sten som även innehöll sakristia. Det är oklart hur mycket av den gamla sakristian som revs, i synnerhet ter sig dess södra mur som är konstruerad av tegel och uppbyggd med en avlastningsbåge mycket ålderdomlig. Långhusvalven bröts ned, murarna höjdes och ett brädtunnvalv kom att täcka kyrkorummet. Fasaderna blev putsade, interiören vitmenades och enligt uppgift ska tunnvalvet ha svartmålats av kyrkomålaren Sven Stoltz "in Junio målades hwalfwet af SG Stoltz ifrån Wadstena swart till ingens nöje". Sven Hansson och Anders Norberg byggde bänkinredning. Den målades av Anders Åsberg som även utförde läktarbarriärens målningar med växt- och landskapsmotiv. Ribbings änka Beata Sparre fortsatte att måna om kyrkan och skänkte 1764 en predikstol, tillverkad av Anders Norberg efter förlaga av predikstolen i Malexander och med utsmyckningar av Carl Brusell. Hon skänkte även en altartavla 1771 av Carl Brusell, en kopia av Georg Schröders berömda nattvardsmålning i Drottningholms slottskyrka. Då kyrkans klockstapel blåste omkull 1774 beslutade man att bygga ett torn i sten vid kyrkans västgavel, även detta bekostat av Beata Sparre. Huvudingången förlades till tornet varmed vapenhuset revs och den södra ingången omgjordes till ett fönster. Kyrkans första orgel kom 1789 från Ekeby kyrka och skänktes av den nye patronus Daniel Burén. Samma år tillkom korsarmens läktare, även kallad "Strålsnäsläktaren". Ett ombyggnadsförslag utarbetades av byggmästare Abraham Nyström 1836 som syftade till att göra kyrkan rymligare, men det befanns vara för kostsamt. Uppdraget gick istället till byggmästare J Bergström som genomförde en grundlig restaurering 1847-1855 tillsammans med målaremästare Syrén i Linköping. Tornet reparerades och huven försågs med nytt spån, yttertak, murar, valv och fönsteröppningar fick sitt nuvarande utseende. Interiören vitkalkades, vapenhusets golv sänktes så att det kom i nivå med långhuset, nya trägolv inlades förutom i mittgången som fick kalkstensplattor. Det tillkom också en ny altartavla 1848, "Korsnedtagelsen", målad av hovmålaren David von Krafft och skänkt av Gustaf Burén. Den gamla altartavlan flyttades till sydväggen. År 1867 fick man ersätta den gamla orgeln med en ny av orgelbyggaren P Larsson Åkerman från Stockholm. Denna ersattes i sin tur 1938 av en ny orgel av Setterqvist & Son, dock med den äldre fasaden i behåll. En perspektivmålning med pelare och valv på korets fondvägg tillkom 1886, konstnären är dock okänd. Altaret var prytt med ett litet altarkrucifix, korfönstret inramat av räfflade halvkolonner som uppbar ett bjälklag, ovanför detta tavlan Korsnedtagelsen.

År 1915 var korsarmens norra mur i så dåligt skick att man fick riva stora delar samt förstärka den med betonggjutningar och ankarjärn. Nästa stora restaurering genomfördes 1936-38 under ledning av arkitekt Johannes Dahl från Tranås. Arbetena berörde interiören och omfattade en tillbakaflyttning av norra läktaren som tidigare hade sträckt sig över hela korsarmen, varmed predikstolen flyttades till norra sidan. Östra korväggens fönster och perspektivmålningar sattes igen och de två altartavlorna inkomponerades i en altaruppsats som sattes upp som altarprydnad. De ursprungliga färgerna togs fram på den fasta inredningen och äldre inventarier. Under åren 1944 och 1952 fick man pga svampbildning byta ut trägolvet mot kalkstensgolv i både långhus och kor. Taket, vars spåntäckning hade ersatts med tegel 1823, blev 1961 belagt med kopparplåt. Utöver mindre arbeten på 1980-talet har inga större förändringar skett under senare tid.

, Det finns en tradition som vill göra gällande att den äldsta kyrkan legat vid Baltarp, ett par
kilometer sydöst om den nuvarande kyrkan, något som aldrig har bekräftats. Kyrkans ålder
och ursprungliga utformning har inte kunnat bestämmas, men tros tillhöra 1200-talet. Enligt
en anteckning från 1636 av biskop Spegel, invigdes kyrkan 1181 av biskop Knut men vid
denna tid var biskopens namn Kol, möjligen är det kung Knut som avses. Ett donationsbrev
från 1262 anger att Ragvalder Tykosson skänkte två gårdar för att säkra bostad för präst och
klockare, varför det vid denna tid bör ha funnits en kyrka. En sandstensdopfunt från 1200-
talets första hälft som finns bevarad kan ha tillhört kyrkans äldsta inredning. På 1400-talet
byggdes kyrkan ut i öster med ett jämnbrett rakslutet kor, och en kvadratisk sakristia i norr.
Vid 1400-talets mitt slogs kryssvalv i kor och långhus, murmästaren tros ha varit skolad vid
Vadstena kloster. En avbildning av kyrkan på 1670-talet av tecknaren och fornforskaren Elias
Brenner, visar att en takryttare kröner kyrkans sadeltak, på sydsidan finns ett timrat vapenhus,
en koringång samt två rundbågiga fönsteröppningar, och på östra gaveln ytterligare ett
fönster. Torn saknades och enligt en äldre handling fanns en klockstapel på höjden väster om
kyrkan Klucko stånda å Trylla berg.

Gabriel Ribbing som var ägare till Strålsnäs gård och kyrkans patronus, åtog sig att bekosta en
omfattande ombyggnad som i första hand syftade till att skapa mer plats åt församlingsborna.
Arbetena utfördes under åren 1749-56. På kyrkans norra sida byggdes en rymlig korsarm i
sten som även innehöll sakristia. Det är oklart hur mycket av den gamla sakristian som revs, i
synnerhet ter sig dess södra mur som är konstruerad av tegel och uppbyggd med en
avlastningsbåge mycket ålderdomlig. Långhusvalven bröts ned, murarna höjdes och ett
brädtunnvalv kom att täcka kyrkorummet. Fasaderna blev putsade, interiören vitmenades och
enligt uppgift ska tunnvalvet ha svartmålats av kyrkomålaren Sven Stoltz in Junio målades
hwalfwet af SG Stoltz ifrån Wadstena swart till ingens nöje. Sven Hansson och Anders
Norberg byggde bänkinredning. Den målades av Anders Åsberg som även utförde
läktarbarriärens målningar med växt- och landskapsmotiv. Ribbings änka Beata Sparre
fortsatte att måna om kyrkan och skänkte 1764 en predikstol, tillverkad av Anders Norberg
efter förlaga av predikstolen i Malexander och med utsmyckningar av Carl Brusell. Hon
skänkte även en altartavla 1771 av Carl Brusell, en kopia av Georg Schröders berömda
nattvardsmålning i Drottningholms slottskyrka. Då kyrkans klockstapel blåste omkull 1774
beslutade man att bygga ett torn i sten vid kyrkans västgavel, även detta bekostat av Beata
Sparre. Huvudingången förlades till tornet varmed vapenhuset revs och den södra ingången
omgjordes till ett fönster. Kyrkans första orgel kom 1789 från Ekeby kyrka och skänktes av
den nye patronus Daniel Burén. Samma år tillkom korsarmens läktare, även kallad
Strålsnäsläktaren. Ett ombyggnadsförslag utarbetades av byggmästare Abraham Nyström 1836
som syftade till att göra kyrkan rymligare, men det befanns vara för kostsamt.
Uppdraget gick istället till byggmästare J Bergström som genomförde en grundlig restaurering
1847-1855 tillsammans med målaremästare Syrén i Linköping. Tornet reparerades och huven
försågs med nytt spån, yttertak, murar, valv och fönsteröppningar fick sitt nuvarande
utseende. Interiören vitkalkades, vapenhusets golv sänktes så att det kom i nivå med
långhuset, nya trägolv inlades förutom i mittgången som fick kalkstensplattor. Det tillkom
också en ny altartavla 1848, Korsnedtagelsen, målad av hovmålaren David von Krafft och
skänkt av Gustaf Burén. Den gamla altartavlan flyttades till sydväggen. År 1867 fick man
ersätta den gamla orgeln med en ny av orgelbyggaren P Larsson Åkerman från Stockholm.
Denna ersattes i sin tur 1938 av en ny orgel av Setterqvist & Son, dock med den äldre fasaden
i behåll. En perspektivmålning med pelare och valv på korets fondvägg tillkom 1886,
konstnären är dock okänd. Altaret var prytt med ett litet altarkrucifix, korfönstret inramat av
räfflade halvkolonner som uppbar ett bjälklag, ovanför detta tavlan Korsnedtagelsen.

År 1915 var korsarmens norra mur i så dåligt skick att man fick riva stora delar samt förstärka
den med betonggjutningar och ankarjärn. Nästa stora restaurering genomfördes 1936-38 under
ledning av arkitekt Johannes Dahl från Tranås. Arbetena berörde interiören och omfattade en
tillbakaflyttning av norra läktaren som tidigare hade sträckt sig över hela korsarmen, varmed
predikstolen flyttades till norra sidan. Östra korväggens fönster och perspektivmålningar
sattes igen och de två altartavlorna inkomponerades i en altaruppsats som sattes upp som
altarprydnad. De ursprungliga färgerna togs fram på den fasta inredningen och äldre
inventarier. Under åren 1944 och 1952 fick man pga svampbildning byta ut trägolvet mot
kalkstensgolv i både långhus och kor. Taket, vars spåntäckning hade ersatts med tegel 1823,
blev 1961 belagt med kopparplåt. Utöver mindre arbeten på 1980-talet har inga större
förändringar skett under senare tid.