TORHAMNS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 – TORHAMN

BEFOLKNINGSTAL – år 1805: 1498, år 1900: 3617, år 1995: 1676

FÖRSAMLINGSHISTORIK – Medeltida socken. Har även hetat Torrum.

LÄGE OCH OMGIVNING – Kyrkan ligger centralt i tätorten. Läget är något högt och 500 m nordost om Torshamnsfjärden. Den omgivande bebyggelsen är främst av sekelskifteskaraktär och yngre. Prästgården är belägen strax söder om kyrkan. Till kyrkomiljön hör även en skola. Bebyggelsen ligger i sluttningen ner mot fiskehamnen. Torhamn har varit ett av Blekinges största fiskelägen. Landskapet är flackt och den dominerande jordarten är sand. Socknens inlandsdelar är lummiga men mot kusten möter ett kargare landskap.

RASERAD KYRKA / RUIN – I: Den rivna medeltidskyrkan är känd utifrån äldre arkivalier och avbildningar. Den var uppförd av sten och bestod till sin kärna av ett rektangulärt långhus och ett smalare, rakslutet kor, troligen från 1200-talet. Ett vapenhus av okänd ålder fanns i söder, byggt i korsvirke. Även en sakristia tycks ha funnits, men dess tillkomsttid såväl som tiden för dess rivning är okända. Riven 1884 i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan uppfördes år 1885. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med torn i väster samt smalare, rektangulär korutbyggnad i öster. Byggnadsmaterialet är tegel.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Fasaderna är vitputsade med synligt tegel i takfriser och omfattningar. Fönsteröppningarna är rundbågade. Långhuset och det lägre koret täcks av sadeltak. Tornet kröns av lanternin med spira. Ingång sker i väster genom tornet, sidoingång finns mitt på södra långsidan. Kyrkorummet har vitputsade väggar och täcks av ett trätunnvalv. Koret ombyggdes under 1950-talet; där sakristiskranket torgs bort och altarväggen med Gunnar Torhamns monumentala muralmålning tillkom. Den skulpterade predikstolen från 1633-35 härstammar från den gamla kyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.

Kyrkomiljön
Kyrkbyn Torhamn är belägen på Torhamns udde som utgör den sydöstra spetsen av
Blekinges och Sveriges fastland. Lämningar i form av bland annat stenåldersboplatser,
gravrösen och stensättningar liksom hällristningar från bronsåldern tyder på en kontinuitet
av mänsklig närvaro i området sedan yngre stenåldern, där fisket utgjort ett naturligt
komplement till jordbruket. Från vikingatid har flera farledsspärrar och guldföremål
påträffats. Också sockennamnet Torhamn klingar vikingatid men skrevs så sent
som 1898 även Torrem. Tidigare stavningar har varit Torrom och Torrum, där förledet
syftar på den torra jordmånen och efterledet på röjning eller öppen plats. Invid Gissleviken
en kilometer nordväst om kyrkan ligger en gammal offerkälla, S:t Måns källa,
med koppling till den medeltida kyrkan som var helgad åt samma helgon.

Udden har i historisk tid varit ett helt öppet landskap med odlingar, ljunghed och
strandängar som utnyttjats för slåtter men har idag även betydande inslag av skogspartier.
Stora delar av de kustnära betesmarkerna hyser höga biologiska värden och södra
delen av udden är idag skyddad som naturreservat. Torhamns udde är dessutom en av
Sveriges mest kända fågellokaler.

Byn Torhamn kan i skrift tidigast beläggas till 1400-talet men är givetvis åtminstone
samtida med den förra kyrkan som uppfördes på 1200- eller möjligen 1300-talet. 1624
bestod kyrkbyn av sju gårdar varav en var öde. Byn var enligt Petter Geddas karta över
Blekinge 1684 belägen söder om kyrkan, ett läge som också återges på den mer detaljerade
storskifteskartan från 1799. När laga skifte genomförs 1846 har byn växt något.
De få kvarliggande gårdarna ersätts under 1900-talet av enbostadsbebyggelse och byn
växer även utmed vägarna nordväst och öster om kyrkan. Dagens bostadsbestånd är
främst tillkommet under 1900-talets andra hälft med inslag av äldre byggnader från
tidigt 1990-tal eller i enstaka fall 1800-tal.

Kyrkogård
Torhamns medeltida kyrka var belägen strax norr om den nuvarande kyrkan, och
här har kyrkogården följaktligen medeltida anor. Dess första kända utbredning finns
avbildad på storskifteskartan från 1799. Den svagt rektangulära planformen med oregelbundet
rundade hörn stämmer väl med medeltidens små kyrkogårdar som omgav
kyrkan i dess direkta närhet. Runt 1830 läggs bogårdsmuren om, vilket bör vara tidpunkten
för de förändringar som syns i 1846 års karta för laga skifte, där gränserna
dragits ut till vägen och kyrkogården fått en femsidig plan. Kartan visar även att byns
bebyggelse ökat, en utveckling som speglar den kraftigt ökade befolkningen i landet
under 1700- och 1800-talen, och som i många församlingar ledde till att såväl kyrka
som kyrkogård snart var för små. 1879 påbörjades utökningar norrut och delvis i väster
där bygatans sträckning rätades upp. Arbetet skedde mer eller mindre parallellt med
uppförandet av kyrkan som stod färdig 1885. 1914 genomfördes en ytterligare utvidgning.
Möjligen härrör lindallén som leder till kyrkans sydportal från denna tid eller
något senare. Sin nuvarande utsträckning fick kyrkogården på 1960-talet då en mindre
markremsa som togs i bruk 1967 adderades. 1981 omgestaltades kyrkogården mot bakgrund
av en önskan om rationalisering av skötseln. Gravplatsernas infattningshäckar
och stenramar togs bort och den tidigare markbeläggningen av grus ersattes av gräs.
Norr om kyrkogården tillkom en ekonomibyggnad med vaktmästeri, mindre verkstad
och förråd. Den senaste påtagliga förändringen skedde kring millennieskiftet, då en
minneslund anlades i nya kyrkogårdens södra del.

Kyrkogården präglas idag ännu tydligt av omdaningarna 1981. Frånsett gångarna från
ingångarna i söder, väster och parkeringen i norr samt gångsystemen kring nya kyrkogården
och den stensatta minneslunden är samtliga ytor gräsbevuxna. Ett par halvt
övervuxna stensatta gångar är ännu skönjbara. Gravarna är placerade direkt i gräset
utan infattningshäckar eller annan markering av gravplatserna. På nya kyrkogården är
gravarna tidstypiskt ordnade utmed rygghäckar, vilket i ett par fall också återfinns på
gamla kyrkogårdens norra del. Södra delen har ett stort antal äldre högresta gravstenar
uppblandat med yngre och lägre vårdar, medan förhållandet i norr är det motsatta,
med endast en handfull högre vårdar. Ett flertal stenar bär yrkestitlar som i många fall
minner om det kustnära läget, med titlar som Mästerlotsen, Sjökaptenen och Fiskaren,
men även för orten typiska yrken som Lantbrukare och Stenhuggare. Personhistoriskt
intresse tilldrar sig Gunnar Torhamns grav söder om kyrkan.

Vegetationen är utöver nämnda rygghäckar sparsmakad. På södra delen flankeras ett
tiotal gravar av klotklippta städsegröna buskar, annars består utsmyckningen vid gravplatserna
främst av utplanteringsväxter. Norr om kyrkan finns en högväxt solitär ek.
Gången till sydportalen kantas av en allé av hamlade lindar, vilka även återfinns som
trädkrans i väster, söder och partiellt längs den gamla östgränsen. Gamla kyrkogården
omgärdas dessutom av en låg stödmur av fältsten samt ett svartmålat järnstaket, medan
nya kyrkogården inramas av en högre stenmur och en tujahäck. Entréerna i väster,
söder och från parkeringen söder om nya kyrkogården har alla pargrindar av smide
i grindstolpar av granit. Mot parkeringen i norr saknas såväl tydlig avgränsning som
grind eller annan markering av ingången.

Minneslunden i sydost är gestaltad som en stensatt plats med sittbänk, blomster- och
ljushållare samt planteringsbädd omgiven av en kallmurad stödmur av fältsten och
huggna kantstenar. Liksom på flera andra av den blekingska skärgårdens kyrkogårdar
utmärks minneslunden av ett stort ankare.

Byggnader på kyrkogården
På kyrkogården finns inga byggnader utöver kyrkan. Direkt norr om kyrkogården uppfördes
1981 ett vaktmästeri i form av en enkel byggnad av barackkaraktär, med stående
grönmålad lockpanel och pulpettak.

Källor och litteratur
Torhamns kyrka Underhållsplan (2010-09-20), SWECO Architects AB, Malmö.
Olsson, C. Vård- och underhållsplan Torhamns kyrkogård Arbetskopia 20201125,
Blekinge museum, 2020.
Persson, T. Torhamns kyrka Antikvarisk kontroll av invändig renovering, Rapport 2007:13,
Blekinge museum, 2007.
Persson, T. Torhamn 9:2 m fl. Kulturlandskapsutredning, Rapport 2009:41, Blekinge
museum, 2009.
Andersson, W. Sveriges kyrkor - konsthistoriskt inventarium: Kyrkor i Östra härad,
Stockholm: Svenska Bokhandelscentralen, 1926.
Tuulse, A. Sveriges kyrkor: Kyrkor i Blekinge - en konsthistorisk översikt inventarium, Blekinge
Band I, Medelsta härad, Stockholm: Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag, 1961
Ullén, M. (red.). Blekinge Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets
förlag, 2002.
Lantmäteriet. Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/historiskakartor/
searchresult, hämtad 2020-11-09.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/, hämtad 2020-11-25.
Östra Blekinge Hembygdsförening: https://www.hembygd.se/ostra-blekinge/page/5686,
hämtad 2020-11-25.