MJÄLDRUNGA KYRKA

Mjäldrunga kyrka är en av sju bevarade medeltida absidkyrkor som uppförts i Västergötland före 1200-talets mitt. I väster finns ett timrat vapenhus troligen från 1845, ombyggt 1895, och i nordöst en sakristia från 1922 med pannrum under från 1938.
Plantypen med absid istället för rakt avslutat kor var vanligast i Falbygden, Skara-Vara- och Vadsboslätterna, men uppfördes även här i norra Sjuhäradsbygden. Absidmotivet anses företräda en rikare och mer specifik arkitektonisk form, jämfört med andra samtida plantyper, och kopplas till en profan eller sakral makthavare. Kyrkor med denna plan försågs tidigt med måleri av internationell klass. Stommen i Mjäldrunga kyrka är av gråsten, vilket är vanligast i landskapets centrala del, med tuktade stenar lagda i ganska jämna skift. Uppmätningar har visat att rumsdispositionen i Mjäldrunga kyrka kan vara utlagd utifrån en kvadratbunden plan, såsom de flesta romanska kyrkorna i Danmark var, och det pekar mot att grundplanen fastlagts vid ett och samma tillfälle. Koret ligger av okänd anledning förskjutet något åt söder från långhusets mittlinje. Runt den ursprungliga sydporten finns en bevarad rundstavsomfattning av sandsten. Virke i koret har daterats dendrokronologiskt till omkring 1201, men kyrkan kan vara äldre än så.
Ursprungligen sköt skiljemurarna mellan långhus och kor fram omkring 85 centimeter från korväggarna. De gick inte ända upp till triumfbågen utan bildade upptill på okänd höjd en tvär avslutning, "som det brukar i riktigt ålderdomliga kyrkor", enligt en beskrivning från 1897. Sådana klackar har konstaterats i åtminstone tio andra medeltida kyrkor. De anses vara ett ursprungligt byggnadselement och flera av kyrkorna där detta förekommer har med säkerhet dateras till 1100-talets mitt, vilket kan betyda att även Mjäldrunga kyrka härrör från denna tid. Om dessa klackar var en anordning för triumfkrucifix, altare eller annat är ovisst. Det medeltida altaret är av murad sten med en slipad täljstensskiva.
Kyrkan är en av få i Älvsborgs gamla län som behållit sin ursprungliga tidigmedeltida romanska planform utan att ha fått tresidig koravslutning. Den välbevarade furutakstolen bedöms vara från kyrkans uppförande, om än reparerad vid flera tillfällen. Den har tredubbla, korsande, klena snedsträvor, skulpterad nockås samt enkelt remstycke av ek. Takstolen är ett exempel på att den äldsta västgötska kyrkotypen med kryssad takstol har smält ihop med byggnadstyperna från Skåneoch Lundadomen som har den romanska takstolen med snedsträvor. Nockåsens estetiska utformning tyder på att den var avsedd att synas, alltså att innertak saknades, en teori som stärks av att väggarna dessutom är putsade över takstolens bindbjälkar. Långhusets västra gavel består av kraftigt liggtimmer medan östra gaveln är murad och sannolikt medeltida. Från östra gaveln skjuter två inmurade kraftiga träbjälkar ut omkring två meter åt väster, men deras funktion är okänd. Trägavelns ålder är okänd men medeltida trägavlar förekommer. Huruvida kyrkan hade en nordport är okänt, men eftersom byn låg norr om kyrkan och nordportaler uppges vara vanligare i absidkyrkor än i dem med rakslutna kor, är det troligt. När kyrkans västra ingång tillkom är heller inte känt, men en nisch på läktaren rakt ovanför den med en avbärande järnbalk i nederkanten tyder på att dörröppningen från början bör ha varit högre, men skymts utifrån när dörren fått ett vapenhus med innertak och inifrån då läktaren tillkom i långhuset. Inget har kunnat säkerställas om den romanska kyrkans fönster annat än att absidfönstret bör vara samtida med absiden, liksom dess invändiga nisch.
De invändiga målningarna är troligen från 1200-talets senare hälft eftersom de uppvisar en övergångsstil mellan kvardröjande romansk stil och unggotik. Det finns ristningar i putsen av två glorior med dubbla konturer som gjorts med passare vars märke syns. Färgspår finns i absiden av Majestas Domini, en tronande Kristusbild, inom en cirkelrund mandorla omgiven av änglar som håller mandorlan, vilket är ovanligt eftersom det brukar vara evangelisterna som har den funktionen. En liknande framställning finns dock i Dädesjös kyrka. Nedanför mandorlan på sidorna i absiden löper en rundbågsfris med omväxlande höga och låga bågar över vad som tolkats som apostla- eller helgonfigurer. De långa, smala gestalterna med stora stirrande ögon i rundbågsfrisen har ett romanskt uttryck, medan de löst fallande dräktvecken hos ängeln snarare är ett gotiskt uttryck. Över rundbågsfrisen avbildades en knäböjande kerub och runt tribunbågen målades en bård med två växtslingor och palmettliknande blad. Svicklarna är fyllda av ett geometriskt ornament liknande tornhuvar krönta av klot. Den äldsta kyrkklockan stammar enligt Djurclous beskrivning från 1869 från medeltidens "sista dagar", alltså troligen från 1400-talet eller tidigt 1500-tal, och är enligt sin inskription helgad åt S:t Hippolytus.
En predikstol skänktes av Bryngel Håkansson med hustru under 1600-talets senare hälft (han dog 1692). Den målades om 1776 och försågs under uppskattningsvis tidigt 1800-tal med ljudtak. Den förfallna kyrkan renoverades 1736 och fick då en ny altartavla. Förmodligen var det omkring denna tid som kyrkan fick sitt första innertak. Läktarbarriärens utformning pekar mot att den tillkommit tidigast under 1600-talet och senast under 1700-talet. (Snarlika exempel finns i Öra och i Eriksbergs gamla kyrka i pastoratet.) Vid okänt tillfälle har sydporten gjorts om till ett fönster. Målningsfragment som hittats i nuvarande korfönster har daterats till 1600-1700-talen, vilket i sin tur innebär att fönstret senast kan ha tillkommit vid samma tillfälle. De tre andra rundbågade fönstren av samma typ i kyrkans östra del bör också ha tagits upp då. De tre rektangulära fönstren i västra delen av långhuset, varav två strax under takfoten, med grovt tillhugget virke i hjässan är sannolikt äldre. Så högt placerade fönster har daterats till medeltid i andra kyrkor. Linné besökte 1746.
Under 1800-talets första hälft reparerades takkonstruktionen och "kyrktaket" vid ett flertal tillfällen. 1819 kom konstnären Andreas Magnusson från Tokarp till kyrkan och målade altarringen. När kyrkan inventerades 1829 var den färgrik invändigt med altardisk och predikstol målade ljusblå med förgyllda ramar och kortaket målat i blått och rött där evangelisterna framställdes och ordet Jehova var "intryckt". Det sista ordet antyder att putstaket ännu var i dagen och att nuvarande trätak med målade änglar troligen tillkommit som tidigast vid renoveringen 1845. Då målades kyrkans inredning liksom altaruppsatsen om av N. Ljungström från Trädet, som skulle kunna vara takets dekormålare. Läktaren reparerades. Vid samma tid skulle det timrade vapenhuset i väster brädfodras och få tegeltak. Möjligen var det i så dåligt skick att det fick rivas och ersättas eftersom somliga källor anger att vapenhuset nybyggdes då. 1897 gjordes en beskrivning över kyrkan av Sanfrid Welin, Riksantikvarieämbetets lokalombud. Han noterade också vad som hade gjorts vid en genomgripande renovering som påbörjats 1895 och avslutats hösten 1896. Ingång fanns endast i väster vilken saknade alla prydnader och skymdes av läktargolvet samt vapenhustaket. Vapenhuset byggdes om 1895 då det breddades (det förra var mycket smalare) och fick ny port. Fönstren blev samtidigt delvis upphuggna samma år vid "den yttre förändringen", vilken inte definieras närmare. De hade fått tryckta bågar utom fönstret i nordväst och de båda övre fönstren som var raka ut- och invändigt, i mitten var öppningarna rundbågade. Innertaken i långhuset och koret benämndes som "nyare", således åtgärdade vid de tidigare renoveringarna under seklet. Welin uppgav att båda korfönstrens överdelar doldes av kortaket, vilket alltså visar att det då existerade. Absidfönstret var då igensatt. Före den invändiga reparationen 1896 sköt skiljemurarna mellan långhus och kor fram omkring 85 centimeter från korväggarna, som nämnts ovan, och Welin beklagade nu att klackarna bilats bort på "oskickligt" vis. Det romanska stenaltaret stod ett stycke från absidväggen och dess sidor var täckta med bräder. Absidnischen i norr hade haft en infattning och luckor av renässanskaraktär i gott skick. Luckorna hade ändå auktionerats bort bland "skräpet" vid renoveringen och ersatts med pärlspåntade dörrar. Ny predikstol hade installerats men den gamla förvarades i bårhuset, bedömd som mycket torftig med endast listverk. En lös bredvidliggande trätavla berättade att den hade skänkts av Bryngel Håkansson med hustru. Nya bänkar hade satts in om tio rader i norr och åtta rader i söder. En liten nummertavla hängde på altarprydnaden med siffror på träbrickor som sköts in från sidan. Dopfunten låg utanför kyrkdörren, en del på var sida. Den gamla kyrkporten var i bruk till 1897, men såldes sedan till en privatperson som sålde den vidare till Nordiska museet.

Forts. under anläggningshistorik.

Mjäldrunga kyrka är byggd med koret åt nordöst men för tydlighetens skull anges i det följande raka väderstreck som om koret låg rakt i öster.
Denna absidkyrka har ett högt kort långhus, ett något lägre och smalare kor försett med en i sin tur något lägre och smalare absid med ursprungligt absidfönster. I väster finns ett litet trävapenhus med porten åt väster och i norr är en sakristia tillbyggd koret med ingång från väster. Vid sakristians östra sida leder en betongtrappa ned till pannrummet i källaren. På stödmuren står ett svartmålat smidesstaket. Varje långsida har tre olika fönster på varierande höjd: i väster ett litet fönster vid takfoten, ett som sitter snett därunder samt ett stort fönster placerat ungefär mitt på den resterande fasadytan. Exteriören restaurerades omfattande med omputsning 1995.
FASAD - Slevdragen hydraulisk kalkputs avfärgad med vit kalkfärg. Putsen går inte ända ned på nordsidan utan lämnar murverket med släta stenar synligt nedtill. Sydfasaderna är putsade ända ned och förutom i väster ligger flata stenar i markytan längs hela kyrkans längd, även runt absiden,. Där finns en stor stenhäll i sydvästra hörnet. Vapenhuset och sakristian har slät betonggrund. Västra gavelröstet är klätt med tjärad, sågad spånbeklädnad från 1938 med raka spån, delvis omlagd 1995. Vapenhuset har falurödfärgad locklistpanel med vattbräda nedtill. Den medeltida södra ingången har murats igen till ett fönster och är markerad av en rundbågad, bred, putsad rundstavsomfattning av sandsten. I marken framför ligger en röd naturformad granithäll. Det medeltida remstycket har på långhuset en uthuggen profilering i ytterkanterna vilket tros vara en rest av en medeltida hantverkstradition. Remstycket syns även på absiden. Sydöstra hörnet på långhuset har en utbuktning orsakad av att yttermuren i skalmuren släppt från murkärnan. På korets södra sida sitter en gravhäll av kalksten fästad med järnklamrar i muren. Den är från 1692, rest över Bryngel Håkansson, men placerad här 1937. På östra korgavelspetsen finns en utkragande sten, så kallad sköldsten, som täcker absidtakets spets mot fasaden.
FÖNSTER - De högt sittande små fönsteröppningarna är äldre, möjligen medeltida, än övriga som förmodas vara från 16-1700-talen. 1895 förstorades fönstren. Fönsterbågarna är från 1895 eller yngre och har samma form som sin öppning. Alla snickerier är täckmålade med grå linoljefärg. Solbänkarna är kalkstenshällar, sedan 1938 klädda med kopparplåt även på front och sidor vilket ger dem ett lådliknande utseende. Smygarna är måttligt djupa. De högt sittande fönstren och det nordöstra nedre fönstret är rektangulära med grovt tillhugget virke i hjässan och, liksom det stickbågade fönstret i sydväst, tvåluftsfönster med mittpost träspröjsade till tre rutor per luft. Långhusets stora rundbågade fönster har korspost med högt placerad tvärpost och är spröjsade till sex rutor nedtill och med en diagonal spröjs var i de övre lufterna. Korfönstret åt söder är indelat som de föregående men är mindre och har de nedre lufterna spröjsade till två rutor medan de övre saknar spröjsning. Absidfönstret sitter i ytterliv och är rundbågat, litet och högsmalt med endast ytterbåge av olikfärgade blyspröjsade glas med två små spetsbågar längst upp, nio rutor totalt. Glasen i dessa fönster är till övervägande del av äldre typ med blåsor. Vapenhuset har åt norr och söder rektangulära öppningsbara, kopplade tvåluftsfönster från 1938 eller senare, spröjsade till tre rutor per luft i täckmålade breda foder. Sakristian har ett ursprungligt öppningsbart tvåluftsfönster med mittpost och profilerade spröjsar kring sex rutor per luft. Till pannrummet finns i östväggen vid källartrappan två små öppningsbara enluftsfönster intill varann.
PORT - Pardörr från 1995 av trä med profilerad fiskbenspanel i släta täckmålade foder. En tjock röd granithäll från 1938 ligger framför dörren. Sakristians enkla trädörr från 1938 har utanpåliggande romboida fyllningar. Till pannrummet leder en gråmålad enkel dörr från 1995, fräst som stående panel.
TAK - Sadeltak med enkupigt rött lertegel överallt utom på absiden som har tjärat spåntak, delvis nylagt 1995, liknande västgavelns spån. Norra takfallet har tegel från 1995 och de övriga tegeln från tidigt 1900-tal. Taksprången har pärlspåntade täckmålade bräder. Hängrännor och stuprör är av kopparplåt. Hängrännan runt absiden har räfflad undersida och dess taksprång har släta brädor liksom korets nordsida som har gamla plank och där syns även gammal pärt under takteglet. Täckmålade vindskivor med nya skydd för hammarbanden nedtill. Plåtavtäckningar mellan takfall och fasadytor.